Början på ett mediakrig om mångkulturen?

[quote=prafjessor]
DF är rena populister med viss nationalistisk historia. Sannfinnarna är ju ett gammalt bondeparti och Frp är ju gamla libertarianer som gjorde en omsvängning på 1990-talet (Jag tror det var då). Det är bara idiotiskt att slaviskt följa en ideologi. Det gäller att vara flexibel - men ändå ha vissa kärnvärden som man inte förändrar på hur som helst. Alla de partier du nämner har framtiden för sig med eller utan att stå på en koherent "ideologisk" grund. Partier bör varken vara för taktiska eller för "ideologiska". Det gäller att se på saken pragmatiskt.

Sedan behöver man inte jättesmarta individer. Det är liksom inte nödvändigt. Snarare behöver man individer som gör rätt för sig och kan tala för sig. Det räcker liksom. Sedan bör man väl alltid omge sig av ett bar individer som kan eller "vet" litet mer inom vissa områden. Tex. är det ju bra om du har en nationalekonom i din riksdagsstab när du skall göra din skuggbudget liksom. Det viktigaste är ju de yttre representaterna och de behöver egentligen ha något i huvudet, förutom då ledningsgruppen.

Det är bäst med människor som kan förmedla ett budskap. Sådana är guld värda för alla partier. Mona Sahlin kunde det, men hon var ju rent utsagt efterbliven. Men budskapet kunde hon förmedla tyckte Göran Persson. Jag håller med honom om det.

Men spelar SDs eventuella motstånd någon roll? Hela mediaapparten backar ju upp 7-klövern till 100% (någon smygartikel med kritik slinker dock igenom då och då, kanske för att ingjuta lite hopp bland vandligt hederligt folk) helt oavsett vilket kvartsfigurer dom ställer upp med. Och det är media som håller i taktpinnen. Skulle tidningarna blrja skriva om invandringens kostander och den extensiva kriminelaitet den medfört och samtidigt komma med ledare som frågar varför regeringen inte gör något åt saken så skulle det vara annorlunda. Men nu göra inte mdedia det. 7-klövern och och mediaeliten går i takt och förnekar eventuella problem och ljuger om orsakerna dom få gånger problemen ändå kommer på tal.

Men mediasituationen ändras. Dock långsamt. Gamalt folk (dagstidningsläsare, DN prenumeranter och annat löske) kastar in handduken och unga internetanvändare tillkommer. Folk som läser på FB, PI och helat andra nyhetskanaler. Genom Nätet sprids information som gammelmedia inte kan kontroellera. Det var nog starkt bidragande till SD kom in i riskdagen.

Egentligen spelar det väl ingen roll att göra motstånd. Vi är fucked anyway liksom. Ja, internet spelar ju en jätteroll. Det är ju liksom inte så konstigt att mediahusen vill förbjuda eller i alla fall hårt reglera internet. Ungefär som Ipad. Det blir säkert framtiden.

Adam Cwejman bemöter Tino Sanandaji i Svensk Tidskrift.



Tino ryter tillbaka med det långa utförliga inlägget

Who owns Sweden: Nine million Swedish citizens or seven billion citizens of the world?

Tino argumenterar utifrån svenskarnas äganderätt över Sverige och rätten att fatta beslut i egenintresse, vilket vilken ägare som helst har rätt till. Han framhäver också att hans syn på migration är principiell och inte pragmatisk.

Han ger dessutom Cwejman och establimanget en känga för att de är oärliga med sina avsikter.

Mycket intressant läsning. Tino skriver också:
Så sant. Bara att hoppas att fler vaknar upp och inser detta.

Svensk politik skulle behöva många som Tino, intellektuella debattörer som sågar massinvandringsargumenten jäms med fotknölarna på goda grunder.

Medborgarnas äganderätt over sverige.

Detta är ju klockrent. Och egentligen är det självklart.


Svenska medborgare äger sverige. Endast vi har rätt att bestämma dess ode.

Nä, svenskarna äger Sverige, möjligtvis svenska medborgare efter de visat att de respekterar och avser att stötta Sverige. Inte suga ut så mycket pengar som möjligt och sedan sticka hem och få pensionen eftersänd.

Tino Sanandaji är akademiker och doktorerar i ekonomi vid University of Chicago. Sedan är han chefsekonom på lilla obetydliga tankesmedjan Captus. Vad Tino gör är att säga det som alla redan vet och då blir det svettigt för det lilla borgliga etablissemang (bland annat Cwejman) som föresöker promota sig själva som saningsägare.

Det är ju detta som är så himla kul egentligen. På Axess-seminariet kan Cwejman vara litet mer frispråkig men så fort han blir pressad av någon utifrån och i synnerhet om det är någon som försvarar svenska kommunitära intressen blir det rätt svårt för honom. Han har två problem

1. Den "liberala" folkpartiska ideologin - den får han inte frångå allt för mycket
2. Ett uppdrag som politiker - alltså måste allt han gör vara "bra"

Dick Erixon och så många andra som inte är politiker kan säga rakt ut. Invandringen tredje världen är ekonomiskt negativ för Sverige - och om den skall fortgå kan vi inte ha någon välfärdsstat alls. Detta kan alltså inte Cwejman säga, dels på grund av medlemskapet i Fp och dels för att han är polititruk. Det skulle vara förödande för honom. Alltså måste han ljuga eller spela intellektuellt ohederlig.

Det är litet kul att Tino Sanandaji säger det som jag har sagt tusen gånger på Flashback inklusive alla de stora liberala och libertarianska tänkarna. Vi äger vårt territorium gemensamt och en stat syftar till att bevaka den befolkningens (uppenbarligen med medborgarskaps) intressen framför andra staters intressen. I USA talar politikerna helt öppet om "american life". Ett "american life" är både i vänsterns och högerns ögon betydligt mer värt än något liv utanför USA. Detta är sant de flesta stater i världen utom just i Sverige. Vi gråter när någon i vår familj eller nation avlider. Vi gråter inte när någon i Danmark eller om så vill afghanistan avlider.

Det bästa Sanandajis säger är att nu är det dags för politikerna att faktiskt kommunicera att de anser att hela världens befolkningen är viktigare eller lika viktiga som den svenska befolkningen. En stor del av de svenska väljarna tror fortfarande att politikerna sätter svenskarna främst (oftast på etnisk grund) när det faktiskt inte är så. Om Cwejman ställdes inför valet att offra 12 miljoner somalier den svenska befolkningen skulle han välja den somaliska befolkning. Detta går emot en av de mer grundläggande principerna över vad den liberala staten är till för.

Detta är alltså helt sinnesjukt men det är svensk politik idag. Eftersom Cwejman inte klarar av att spela hederligt är det lätt för Sverigedemokraterna att sparka av smalbenen på Cwejman. Till och med Dick Erixon varnade på det här Axess-seminariet att inte ljuga eftersom folket inte är dumma i huvudet. När Cwejman drar en lögn i TV så hamnar det på Flasbback eller PI och sprids till folket.

Nu har förvisso inte Fp, Kd och C någon större framtid i riksdagen - men om man nu ändå har bestämt sig för att gå under så kan man väl åtminstånde gå under som hederligt rakryggade internationalister istället som lögnaktiga kräk.

Ett bra exempel på detta är i Gudarna måste vara tokiga filmerna (minns inte vilken del), där kvinnan hamnar strandsatt någonstans i sub-Sahara Afrika och försöker hävda sina rättigheter genom att påpeka att hon är "American". Personligen menar jag att det finns en viss vit supremasism här också då ingen tänker på negrer när de snackar om värdet av "American life".

Cwejman är väldigt tydlig här. Bra. Han representerar inte svenska intressen utan globalistiska/judiska.

FP har genom entrism övertagits av kosmopolitiska globala intressen och så även KD.
Centern har ju näbbgäddan Maud som är en riktig papegoja som glappar snabbare än vad hon hinner tänka. Tänkandet har hon tydligt överlämnat till andra.


http://sv.metapedia.org/wiki/Caroline_Szyber
http://sv.metapedia.org/wiki/Adam_Cwejman

Intressant läsning.

Intressant. Inte så mycket nytt för den som till exempel har vistats en del på Flashback, men i Sverige får vara tacksam för vad som bjuds i det offentliga samtalet.

Det är imponerande att man kan debattera i fem timmar utan att diskutera antalet invandrare som har kommit till Sverige och hur många som det är rimligt att ta emot. Hade inte invandringen varit så stor hade vi inte haft de problem som seminariet handlar om.

Det som är mest intressant med den här typen av debatter är att se hur mycket folk vågar säga offentligt. Att se hur långt processen/paradigmskiftet har kommit.

Debattledaren Lotta Gröning är flamsig, men hon konstaterande faktiskt att journalister och nyhetsredaktioner är en form av politiker eftersom de ogillar SD och aktivt motarbetar dem genom att göra reportage som inte är objektiva. (Vid 1:04:00 i del två: http://axess.se/Tv/webbtv.aspx?id=2447.) Gammal skåpmat på Flashback, men det är bra att det även sägs offentligt.