Citat:
Jag skulle ibland vilja skapa en separat tråd med roliga exempel på de "intellektuellas" och "de goda krafternas" fullständiga oförståelse inför den politiska utvecklingen i Sverige.
...
Varje valår tänker jag på min pappa
https://www.etc.se/kronika/varje-val...g-pa-min-pappa
...
Varje valår tänker jag på min pappa
https://www.etc.se/kronika/varje-val...g-pa-min-pappa
Gillar den iden som tråd. Det mesta går nog att finna i den här tråden men mer utspritt.
Apropå Svelands text.
Citat:
"En pappa som jag fram till tolv års ålder på riktigt trodde var den smartaste mannen i universum. Att förstå att han var allt annat än smart var en chockartad insikt som det tog många år att bearbeta."
Finns flera citat där hon dissar sin döda far. Till och med utmålar sig hon som ett offer. Att det är synd om henne. Marias signum
Citat:
"Jag har ingen aning, men detta vet jag: skammen och oförståelsen inför att vara närstående till någon som röstar på SD kan bäst beskrivas som ett känslomässigt kaos."
Citat:
Ett välfärdsland, 70- och 80-tal, där öppna nazistdemonstrationer var fullkomligt otänkbara och där ett parti som SD fortfarande var långt ifrån parlamentarisk makt och bestod av ett gäng heilande unga män i militärkängor.
Att hon inte ens här kommer till någon form av insikt vad det handlar om. Invandringen var inget problem då. Välfärden riskerade inte att krackelera. Eller jag tror vist att hon inser. Hon är dock bara väldigt medveten vilka hennes publik är och skriver därefter.
Citat:
Exemplen jag använde känns pinsamt naiva och banala.
Troligtvis den mest självmedvetna tanken som dykt upp i Svelands huvud.
Citat:
Hur kan man som sjuk, arbetslös fattigpensionär lägga sin röst på ett reaktionärt, arbetarfientligt, hatfyllt parti?
Kan man inte ifrån vänsterhåll förstå detta enkla problem så är rörelsen död. Som tur är (för mig som gärna skulle rösta S om de släppte genus och anammade SD:s invandringspolitik) så förstår nog en betydande del inom vänsterblocket vad det handlar om. Det har bara inte insett att debattklimatets minfält knappt existerar längre.
Efter det nämns självklart Nazityskland. Vilket nytt grepp.
Citat:
Hur mycket jag än försöker förstå skälen bakom siffrorna (besvikelse, upplevd utsatthet, missnöje, rädsla) finns det en del av mig som förblir den rasande Ronja som avsäger sig dotterskapet när hon inser att hennes Mattis är en simpel rövare.
Som en sann rebell så säger man upp kontakten med sin pappa beroende på vad denna lägger i en urna vad fjärde år? Svårt att få något grepp om Sveland när hon knappast har det själv. Det som driver henne är svårgreppade, flyktiga och ej definierbara axiom. Dessa måste även vara kompatibel med hennes "grupp". Hon är ömsom stark kvinnlig rebell. Ömsom det svaga lilla flickan som gråtande lämnar hemmet för att pappa är dum. Måste vara svårt att hålla ihop allt det här för henne. Tur att bag-in-box finns...