Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Precis, ska vi kalla det "the swedish paradox"? Eller så är det en tyst konspiration och ingen paradox, bara orsak och verkan. Men det som har skyndat på den moraiska kollapsen i Sverige är moderatledningens helomvändning, ett mycket stort ansvar vilar på dem, helt klart.

Ursäkta om jag har missat något de drygt 400 sidor som har skrivits i denna tråd men "ett mediakrig om mångkulturen"? Mellan vilka? Samtliga medier är nämligen överens om idéerna angående mångkulturalismen. Men jag antar att jag har blivit vilseledd av en tveksam rubrik?

Visst råder en bedövande konsensus i MSM. Men vi har aktörer som Axess, Fria Tider, Avpixlat, SD-bloggare, motpolsbloggare, fria inkorrekta andar som Gotiska Klubben, Helena Palena och många därtill. Vi har "sprickor i muren" http://lennart-svensson.blogspot.se/...a-i-muren.html som Janne Josefsson, Sören Nordin, Ulf Nilsson; finrumsaktörer som visar skepsis mot mångkulturen. På sistone har även Johan Lundbergs Axess börjat ifrågasätta tankeförbudet kring invandringspolitiken.

Och vi har mer än så...! Vi har Dilsa Demirbag-Sten som har sin inklusiva, Sverigevänliga variant av liberalism som alternativ till normativ mångkultur. Vi har Fredrik Reinfeldt som sagt att etniska svenskar existerar. Vi har en nyuppseglad debatt där omskärelse av småpojkar ses som sine qua non för ett visst folks särart. Så nog är det ett mediakrig alltid, en metapolitisk strid som heter duga.

De är globalister från varsitt håll helt enkelt. Detta ser vi inom hela västvärlden - globakapitalistisk hegemoni på det ekonomiska området(dock med varierande grad av nationella välfärdssystem) och olika former av post-moderna förhållningssätt till kulturen. Den viktigaste frågan för näringslivshögern är just frihandel och ekonomisk globalisering. Dels för att de ser det som sitt sätt att "rädda världen"(med viss rätt, kapitalism framstår alltmer som en nödvändig förutsättning för välstånd, och har i alla fall efter andra världskriget varit viktigt för att säkra freden), dels för att en ökad globalisering gör nationella experiment med diverse socialistiska produktionsformer och nationalistiska planhushållningsprojekt allt mer omöjliga. Eftersom det är homo economicus de ser för ögonen blir den relativistiska och akademiska postmodernismen en bra allierad, då den banar vägen för den från sitt samhälle frikopplade individen(i förlängningen konsumenten), samtidigt som den är för svag och oattraktiv för att uppnå något mer än just krossandet av det gamla. Feminismen lyckas kanske dekonstruera de gamla könsrollerna, men lyckas inte bygga speciellt mycket nytt. Ofta stannar det hela vid individualism och likhet inför lagen. Det samma gäller multikulturalisterna, vilkas idéer om ett nytt ottomanskt imperium i varje västland, med grupprättigheter och bibehållna kulturmönster, kollapsat under sin egen orimlighet. Kvar finns i princip individualism, med en mångkulturalistisk ideologisk överbyggnad. I båda fallen kan globalist-liberalerna sedan rusa till räddningen med sin individualistiska ideologi . Man drar nytta av feminister och multikulturalister som nyttiga idioter drar det hela för långt. Den egna positionen framstår då som en balanserad mittenposition istället för som en radikal en, vilket den var jämfört med den gamla ordningen.

Nu låter kanske detta väldigt konspiratoriskt, men för de flesta globalist-liberaler sker det säkert inte på ett medvetet plan, och man ogillar genuint radikalfeminister och multikulturalister. Sedan är det en grov skiss. "Individualism" leder inte alltid till acceptans inför globaliseringen på ett ekonomiskt plan. Frankrike kan tas som exempel. På det hela taget verkar dock strategin fungera ganska bra. Jag har inte något emot kapitalism(utom i dess mest utopiska former). Problemet är att man ensidigt fokuserar på ekonomin, och låter den styra synen på nästan allt i samhället. Jag vill se självständiga nationer som tar vara på sitt kulturella arv och lånar vissa traditionalistiska drag i synen på t ex utbildning och moral, men som idkar frihandel sinsemellan och ger sina medborgare liberala friheter. Jag vet inte vad jag ska kalla mig, liberalkonservativ, nationalliberal? Det jag är ute efter är väl en europeisk variant av den förda politiken i Sydkorea, Taiwan och Japan, typ.

Det var liberalkonservatismen (ibland under socialdemokratisk flagg) som gav oss vårt (västerländska) välstånd, vad än dagens idioter till svenska (ny)liberaler än hävdar.
Som du förutspår jag att den till extremism gränsande globalistkramande snart dör sotdöden. Under tiden sprattlar gammelmedia i dödsryckningar.

Klarsynt analys. Mycken ideologisk förvirring kring dessa frågor handlar nog om att den svenska välfärdstatens moraliska/ideologiska försvar och grund har vikat på en mer eller mindre outtalad etnonationalism.

Per Albin Hanssons 'folkhem' avsåg ett specifikt folk. Det var inte kurderna Per-Albin hade i åtanke. Inte heller kongoleserna, perserna, afghanerna eller somalierna. Men det har glömts bort. Samma resa har Genevkonventionen för flyktingar gjort. Från att gälla europeiska flyktingar före 1951 utökades den till att gälla hela världen 1967.

När den svenska välfärdstaten och samhället plötsligt ska gå från att omfatta svenskar till att omfatta hela världen blir det ohållbart. Det är inget litet hopp för solidaritet och åtaganden, Sverige - hela världen.

Mediakriget om mångkulturen kommer först att stå mellan liberalism och mångkulturalism innan det står mellan liberalism och nationalism, förutspådde DogDylan i sin trådstart.

Underförstått att liberalerna kommer att krossa mångkulturalisterna. D.v.s. att integration istället för mångkultur skulle bli den nya i media dominerande åsiktshgemonin. Det kanske skulle kunna blivit så om invandringen stoppades och vi hade all tid i världen att diskutera de problem som finns.

Men nu fylls det på med invandrare i en omfattning som kommer få utvecklingen och opinionen att springa ifrån liberaler som tjafsar om huruvida hemspråksundervisning bör uppmuntras eller motarbetas.

Etablissemanget kommer att bli lika förvånade över folkets dom som de blev i emu-valet eller när SD kom in i riksdagen.

Jag förutspår inte ett mediakrig om mångkulturen utan snarare ett paradigmskifte. Någon Stenbeck-lik person som inser att typ Fria Tider lite nedtonad i pappersform och utökad med vanliga livsstilsreportage, kultur, nöjen, sport o.s.v. skulle kunna bli en väldigt bra affär.

Och vips....så har vi en helt ny mediasituation. I synnerhet om delar av den mer jordnära och oberoende landsortspressen hakar på och ratar PK-paradigmet och självcensuren.

Får vi en tv-kanal också som inte ljuger och censurerar så skulle hela det politiska landskapet i Sverige kunna ritas om ganska snabbt.

Det är också en möjlig utveckling. Allt eftersom andelen etniska svenskar i Sverige minskar lär vi också komma att se på oss själva mer som en grupp och känna oss mer trängda. Någon form av politisk motreaktion lär det väcka, och jag tror inte heller att människor kommer att nöja sig med Cwejmans variant av liberalism i längden. Men som ett steg på vägen blir den kanske attraktiv.

Homogenitet och socialt kapital verkar vara ett krav för en fungerande välfärdsstat, men även kulturella och historiska faktorer lär spela in. Taiwan och Hong Kong är både högt utvecklade ekonomier och relativt homogena, men deras stater är väldigt små. Sydkorea och Japan är även de högt utvecklade, men ligger mer i linje med USA än med oss i norden. Även Australien, Canada och Nya Zeeland har en mycket mindre offentlig sektor än oss, trots att de historiskt sett varit helt dominerade av européer, även om alla tre har historiska minoriteter.

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of...centage_of_GDP
http://en.wikipedia.org/wiki/File:So...-2001-OCSE.png

Helena Palena, nytt och svart, to the rescue, i en metapolitisk strid som heter duga.

Sydsvenskan har idag en ledare om att det är "islamofobiskt" att vara för ett förbud mot omskärelse. Anslaget i ledaren är väl lite åt Linton-hållet - det finns ett underliggande xenofobiskt syfte när liberaler kräver förbud mot omskärelse. Egentligen är deras avsikter främlingsfientliga. Sedan är ledaren rätt usel i övrigt argumentationsmässigt men det här kanske är en ny, eller mer utbredd, taktik att tillskriva ett illvilligt syfte till de som säger sig vara emot vissa sedvänjor på liberal grund?
Det här är ju lite underligt:
Ur ett "liberalt" perspektiv är alltså huvudregeln att föräldrarnas religionsfrihet ger dem rätt att utföra kroppsmodifikationer på sina barn. Det skulle alltså finnas någon slags presumtion för detta som enbart kan brytas om "beaktansvärda medicinska eller humanitära skäl" kan visas?

Dessutom hakar jag upp mig på att det ska finnas "beaktansvärda skäl" för att bryta presumtionen - i min värld är "beaktansvärda skäl" en väldigt hög bevisnivå...

Borde det inte vara tvärtom ur ett liberalt perspektiv - presumtionen om barnets rätt till kroppslig integritet kan enbart brytas om beaktansvärd medicinska eller humanitära skäl kan visas?

"Liberaler" är allt bra konstiga...

Sydsvenskans ledare är en replik på Elisabeth Elghs (m) debattartikel från igår: Förbjud omskärelse av pojkar

Länk till ledaren: http://www.sydsvenskan.se/opinion/hu...kt-kroppsideal

Problemet stavas liberalism, som används som en trollformel för att backa upp precis vilka åsikter som helst.
I detta fallet är "liberalen" en jude som agerar identitetspolitiskt och fastslår att religionsfrihet är överordnat rätt till personlig integritet, och att religionsfriheten endast kan brytas av beaktansvärda medicinska skäl, kanske av "humanitära skäl". Personlig integritet nämns inte, människan är inte egen individ utan räknas endast som del av gruppidentiteten,

I andra fall låter sig gummistämpeln liberal användas till de mest disparata och konstiga företeelser, långt borta ifrån klassisk eller ens nutida liberalism.

SnyggSmartochlat skrev nyligen:

Liberalism som beteckning lånar sig till vad som helst. Inte ens i en liberal tidskrift klarar ledarskribenten av att argumentera med liberala argument.
Jag är rädd för att Dogdylan inte blir sannspådd, liberalismen klarar inte av att stå upp mot mångkulturen, förvirringen om vad liberalism är har blivit för stor. Liberalerna träter inbördes om vem som kan vara mest mångkulturell.
Mediakrigen går snart över i en andra fas, där nationalism står mot mångkultur direkt. Det blir en mycket ojämn kamp, nationalistiska företrädare är ytterst sällsynta och dyker endast upp lagom till skolavslutning och midsommar. Men när liberalerna inte klarar av att hantera frågan så blir det nationalisterna som får ta över.

Han har ju rätt i sin lilla misstanke. Omskärelsen är ett ypperligt vapen om man vill ha bort främlingar och deras kulturella exters. Ett totalförbud hade varit intressant att skåda. Judar och araber som springer om varandra mellan källarkirurger för att få snoppen snippad och korrigerad till guds belåtenhet. Folkomröstning?

Förmodligen kommer synen på vad som är en etnisk svensk att ändras, på samma sätt som det alltid gjort. Oavsett hur lång tid tillbaka vi går i historien så blir det svårt att definiera en etnisk svensk. Eller en etnisk amerikan


Det enda som behövs för en fungerande välfärdsstat är att man känner solidaritet med sina medmänniskor och vill kämpa för att behålla välfärdsstaten...