Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Besattheten av gränser leder till våld mot bruna och svarta människor

Trumps brutala politik gör våld på bruna och svarta kroppar, en praktik med djupa historiska rötter. Skillnaden nu är besattheten av gränser, skriver Shora Esmailian.

Slutsatsen är att en höjning av andelen nyanlända elever, från hem utan studietradition, medför större brister i elevunderlagets likvärdighet. Rapporten konstaterar: ”Den dramatiska ökningen under hösten 2016 kommer med all sannolikhet att ge återverkningar under många år framöver”.

Det är här debatten måste göra halt eftersom detta är elefanten i rummet och pudelns kärna. Det handlar i slutänden om svensk skolas integrationspotential. Alla barn i Sverige har rätt till en god utbildning som möjliggör klassresor. DN:s föreslagna armada av bussar från förorten kan dock inte runda att migrationens volymer och befolkningens sammansättning har avgörande betydelse för utfallet i skolan. Sverige står inför en omfattande anhöriginvandring och flera riksdagspartier kräver även högljutt att den tillfälliga asyllagen inte förlängs nästa år.

Skollagen avkräver skolan en kompensatorisk skyldighet att uppväga skillnader i barnens förutsättningar att tillgodogöra kunskap. Det är utmärkt. Men någonstans finns en smärtgräns för detta angelägna uppdrag. Den krassa demografiska frågan är hur stor invandring av barn till lågutbildade som svensk skola mäktar med att ge en fullgod utbildning?

I essän ”Mitt liv som antirasist” berättar Pour om sin tid inom den så kallade antirasistiska rörelsen och hur det kom sig att han lämnade den. I flera år verkade Pour som antirasistisk aktivist. Han förstod då att antirasismen egentligen är en fasad för rödgrön politik. Han förstod också att det i stort sett bara är svenskarnas rasism, i ett av världens minst rasistiska länder, som ska bekämpas:

”Man lever i ett fantastiskt land där det knappt finns rasism och man ska anamma en surrealistisk bild av att detta land är rasistiskt och att det finns rasister bakom varje buske. Nej, man tröttnar på att ta reda på vilken glass eller bakelse som är rasistiskt. Varför är vanilj vit? Är det inte rasistiskt att vanilj inte är svart? Varför har man bruna kakor i ett paket och vita kakor i ett annat paket? Är inte bruna kakor värda nog att paketeras med vita kakor? Jo, det är på den nivån den antirasistiska debatten i Sverige befinner sig på.”
[...]
”Antirasism är först och främst stora pengar. Människor som aldrig skulle få ett riktigt jobb kan jobba för den antirasistiska rörelsen. Ja, det gäller mig också. I fyra år var jag för lat för att skaffa ett riktigt jobb, så jag skrämde människor med att Sverige var rasistiskt. Förlåt mig, men det var så enkelt. Antirasism i Sverige handlar om pengar och att försörja lata människor. Vad skulle hända om Sverige inte var rasistiskt? Då skulle alla som tjänar pengar på antirasism förlora sina jobb. Även en lat och obildad människa måste ha bröd på bordet. Så man skapar en falsk bild av att Sverige är rasistiskt. Och vad händer då? Människor tjänar pengar. För om vi skapar en lögn om att svenska arbetare är rasister och håller på att bli mer rasistiska, så måste Expo eller någon annan antirasistisk organisation dyka upp och hålla utbildningar som kostar pengar.”

De så kallade antirasistiska organisationerna får skattepengar för att hitta rasism. När de hittar rasism kräver de mer skattepengar. Mer rasism, mer skattepengar, mer rasism.
[...]
Det verklige problemet, menar Pour, är kanske inte att svenskar är intoleranta och hatiska, utan snarare tvärtom – de är för toleranta. Denna överdrivna tolerans har tillåtit den islamistiska intoleransen och det rasistiska hatet mot svenskar att spridas i vårt land.
[...]
”Ta en promenad i Malmö. Hur många gånger under denna promenad ser du exempel på rasism? Var förekommer denna rasism som kräver en antirasism som kostar så mycket pengar? Fler och fler invandrare kommer till Sverige på grund av att Sverige är känt i världen som ett land som inte är rasistiskt. Tror ni invandrare väljer att komma till Sverige för att de diskrimineras i Sverige? Låter det logiskt?”
[...]
”Förresten, om man nu är så besatt av att hata Sverige och svenskar, så kan man alltid köpa en enkelbiljett tillbaka till den mardröm som man kallar hemland. Ingen har tvingat någon att stanna i Sverige. Antingen lever du i Sverige för att du anser att det här är ditt land och det land du vill leva i eller så är du en förvirrad människa. Om det verkligen är så att det finns något annat land som är ’bättre’ än Sverige så är det väl bara att åka dit. Vem hindrar dig?”

Pour visar hur svenska politiker och journalister underblåser rasismen mot svenskar genom att ständigt hylla främmande kulturer och nedvärdera svensk kultur.

Jag hoppas på en framtid där svenska skattepengar används för att främja svensk kultur i stället för mångkultur och där man sätter ner foten mot svenskhatet.

Gärningsmännen hade kunnat utföra morden på en annan plats där risken för dem varit betydligt lägre, men de valde att istället agera där det garanterades maximal uppmärksamhet. En drive by shooting med automatvapen, mitt bland flanerande malmöbor, hundra meter från polishuset som rymmer landets kanske mest härdade poliser.

Signalen är omöjlig att missförstå: Gängen är inte rädda, de framrycker. De gör anspråk på ytan. De nöjer sig inte längre med de näst intill isolerade förortsenklaverna. Nu gör man anspråk på staden – hela staden – och anspråket har möjliggjorts av att de kriminella grupperingarna har saknat reellt motstånd.

Att det har kunnat gå så lång, beror till stor del på att samhället hittills har valt att bemöta det eskalerade våldet med sociala insatser, beslut som har kunnat uppfattas som tecken på svaghet. Om detta har jag skrivit här. Ett svagt samhälle respekteras inte av den som anser sig stark. Där samhället har retirerat, har de kriminella avancerat. Nu säkrar de terrängen. Vid nästa offensiv – för den kommer! – riskerar samhället att tryckas tillbaka ytterligare.

Kraften verkar oroväckande enkelriktad.
[...]
Jag drar mig till minnes tipset som Ledarsidornas Johan Westerholm fick av en libanesisk minister: ”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.”

Är vi där nu? När extraordinära händelser kräver extraordinära åtgärder? Vad händer om samhället inte är beredd att ta till dessa åtgärder – och vad händer om samhället faktiskt gör det?

Och i en intervju med Vinnarpodden har Los Angeles Galaxy-stjärnan pratat om vad han hade sysslat med om att han inte sysslat med fotboll.

– Pappa ville att jag skulle bli advokat, men jag ser mig inte som det. Jag ser mig mer som en Putin. Vi hade tagit bort kungen i Sverige och sen hade jag kommit in i den nya rollen. Min egen version av Putin fast i Sverige. Jag är det nya Sverige, säger Ibrahimovic och fortsätter:
[...]
Jag ser mig som 200 procent svensk. [...] Jag är född Sverige, representerar Sverige och har gjort mer för Sverige än vad någon annan individ gjort genom hela historien. Och det är inget jag snackar skit om. Det är fakta.

Norges finansminister Siv Jensen (Frp) skriver i den norska tidningen VG att Norge borde utöka kravet för att invandrare ska kunna norska för att de ska kunna vara berättigade till försörjningsstöd.

”Det är ett krav för invandrare att de faktiskt lär sig norska och visar en riktig vilja för det. Det är inte som att ge upp och fortsätta att leva på sociala förmåner, säger finansminister Siv Jensen (Frp), till VG.
[...]
”Om du går ut ur introduktionskursen och in i världen och inte går till jobbet eftersom du är för dålig på norska – då kommer vi att ställa krav”, säger Jan Tore Sanner (H), kunskaps- och integrationsminister, till VG.

”Det har inneburit att för många bor i Norge utan att kunna norska och utan att vara en del av det norska samhället. Det är en dålig användning av människors resurser, säger Siv Jensen.