Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Anknyter till en diskussion som fördes i tråden förra sommaren om Axess.

Just nu är de mest lästa artiklarna i Axess följande:


Fortsatt bakfylla och tung depressiv ruelse är populära teman för bidrag till spalterna i Axess således. I vart fall om man får tro att läsarnas reaktioner är talande. Det fjärde mest lästa bidraget kan jag rekommendera. Där gör Carl Ritter som doktorand vid Stockholms Universitet upp med den utopiska liberalismens historiebundna synsätt. Han finner stöd i Karl Poppers kritik mot synsättet att historien på något sätt kan vara lagbunden och spinner sedan vidare för att avsluta med följande:



https://axess.se/magasin/default.asp...3#.WtCRqExuKUk

Men man kan ju inte vara bakfull hur länge som helst. Någon gång måste en pizza köpas med en stor Coca Cola.

Vilket leder till frågan om var mediakriget om mångkulturen står i dagsläget. Sverige har en begynnande valrörelse och i Ungern var folket så indoktrinerat att de valde en fascist i strid med vad svensk media hoppades. I Sverige har ett parti framträtt som har repatrieringsfrågan som sitt främsta löfte till väljarna. Frontlinjen verkar dock ha upplösts när de goda antingen dragits in i metoo eller försvunnit. Men de realistiskt sinnade har inte flyttat fram positionerna.

Det verkar alltså finnas få försvarare kvar i debatten som i dagsläget skulle vilja offentligt påstå att mångkulturen medför några välsignelser för svenskarna. Men det finns alltså heller inga som i dagsläget offentligt vågar lyfta frågan om en tänkbar avveckling av mångkulturen. Frånsett några kritiska inlägg som publicerats på sajten Det Goda Samhället förekommer ingen direkt kritik av mångkulturen i sig.

Var står vi idag i debatten om mångkulturen? Kommer Expressens linje med beskrivning om mångkulturens många avigsidor att bli den förhärskande, eller kommer AfS att bli en katalysator för ett mediakrig om mångkulturen?

Too late.

De som försöker föra en debatt märker att debattmotståndarna evakuerat bunkern.
Kvar är bara några kronvrak som offras i den synkroniserade reträtten från tidigare väl befästa positioner. Typ hela Miljöpartiet och AFA-bladets Linderberg.
Samtidigt deserterar allt fler ur PK-armen under reträtten så snart finns bara de tidigare så mäktiga armen av PK-krigarna bara som historiska noteringar i Internetbiblioteket.

Likt runstenar över en tidigare epok. Undrar hur den epoken kommer benämnas av historiker i framtiden?

Den stora oredan?
Den naiva epoken?
Den funktionella dumhetens epok?

Tigerdöden?

Det mångkulturideologiska proletariatet fortsätter dock sitt arbete inom myndigheter, statsunderstödda organisationer och på större företag. Hur röker man ut dem? Kanske ett ämne för en annan tråd, nu när de inte har lika mycket understöd uppifrån.

Det kommer att ta tid, men inte längre än det tog för kommunisterna från -68 och framåt att infiltrera hela statsapparaten och det offentliga livet och förvaltning.

Ja, och därför är samhällskollapsen oundviklig. Det spelar ingen roll om Sverigedemokraterna, eller ens Chuck Norris, vinner valet med 99,9 % i höst eftersom regeringen ändå i princip är maktlös över myndigheterna. Man kan ändra på lagar som de anställda kan strunta i och hänvisa till "alla människors lika värde", eller någonting liknande. Vi minns väl polisen som tyckte att man inte kunde "stirra sig blind på lagar" när vi hade massinvasionen av araber hösten 2015, och därför släppte in alla som ville till Sverige över Öresundsbron? Man kan sätta in hårdföra byråkrater med lojalitet, handlingskraft och personlighet som Robocop som generaldirektörer, men då sjukskriver sig personalen, startar ett #MeeToo-drev, och skriker ut i media att de är kränkta, och så var den generaldirektörens karriär över.

Statsunderstödda organisationer som arbetar inom asylindustrin kommer man aldrig åt eftersom det finns för många miljarder att tjäna på folkutbytet. Skulle någon opponera sig så gräver Aschberg fram något pikant ur dennes förflutna ur sitt arkiv över svenskarnas begångna synder, och så var den käften stängd för alltid. I företagen sitter det inkvoterade batikhäxor på de högre positionerna och karriärlystna 25-någonting tjejer på de lägre positionerna i alla delar som har kontroll över företagens administration. HR, ekonomi- och informationsavdelningarna, där hittar du bara mångkultur- och HBTQ-psykfall.

Detta förmenta "mediakrig" som vissa tror pågår är bara ett meningslöst malande dag efter dag, med olika nyanser av mångkulturiver som många tolkar som ett mediakrig. Greider och Teodorescu vill ha exakt samma sak, nämligen ett mångkulturellt samhälle, men de använder bara lite olika ord. Jag vet inte om de är naiva, likgiltiga eller rent ondskefulla när de argumenterar för Sveriges förintelse, men resultatet blir ändå detsamma. Mångkulturen vann, samhällskollaps blir förstapriset och så var det med det. Som tidigare skrivits är segregationen det enda hoppet när slutspelet är över, och vi får väl knoppa av Malmö och halva Skåne som muslimska enklaver och försörja dem med EU-stöd. Norr om Dalälven blir väl vad vi kan kalla "Sverige" i framtiden.

När mediakriget börjar handla om hur vi ska bygga upp Sverige igen efter den oundvikliga samhällskollapsen kanske jag ska ta tråden på allvar. Men tills dess är det en lååång uppförsbacke och hundra ljusår kvar tills insikten om vad som håller på att hända sjunker in hos mediaeliten.

Makten framför allt. Saknas det stöd uppifrån för multikulti? Kanske det inte emfaseras lika ihärdigt eller så ändras bara språkdräkten en smula. Kanske har den tagit semesterledigt. Reklamen är i alla fall full av kompletta färgskalans representation av hudfärger - en härlig, stor familj av optisk mångfald som går igen och igen.

Om mångfaldsbluffen är genomskådad ("inte har lika mycket understöd uppifrån") så är de totalitära manéren desto bistrare: med regeringen som framhärdar i undantag för skäggbarn utan asylskäl att ges uppehållstillstånd och den fräcka grundlagsändringen beträffande TF och YGL, trots den oerhört starka kritik propositionerna givits av remissinstanserna i båda dessa fallen; och hårdare tumskruvar på "sociala medier" att censurera regimkritiska röster. Det är alltså oblyga tendenser till ökad totalitarism. Denna papperstiger kan mosa enskilda medelklassare - mest av den gruppdynamik som medelklassen självt håller sig med. Utmana papperstigern, skratta åt den, syna bluffen. När papperstigern förstått att den är till åtlöje kan man ignorera den helt.

Fast det här tände ett litet hopp hos mig:

http://www.friatider.se/ny-ljudinspe...litiska-sikter

Många som utåt sett verkar vara övertygade och bindgalna, som Annelie Fredriksson på KTH, är egentligen bara medlöpare av bekvämlighet. När/om det vänder och värdegrunden förändras kommer de lydigt vända kappan. Vi får hoppas att medlöparna är många fler än de övertygade.

Precis, visst är det så.

Vi har en organisatorisk zeppelinare som vars medlemmar inte har så många karriärval, de gör vad de förväntas göra. Livsfarlig ur demokratisk synpunkt, när alltmer handlar om hur skattemedel ska fördelas.

Även jag har funderat i exakt samma banor som ovanstående.

Med tanke på den makabra, enögda fanatism som Sveriges samlade tidningsredaktioner har uppvisat under hela den mångkulturella epoken - då de med religiös glöd blundade för alla problem, hängde ut meningsmotståndare och tystade ner vänsterextremism och islamism inom svenska myndigheter - så kanske det inte är för långsökt att de kommer bete sig på exakt motsatt sätt när pendeln väl helt har svängt om? Alltså; att de med lika enögd fanatism vänder sig mot sina forna kollegor och vänsteranförvanter, som ju har infiltrerat diverse myndighetsorganisationer, och avslöjar/hänger ut dessa - nu när "Det Stora Mångkultursexperimentet" efter mångt och mycket äntligen tycks ha kollapsat?

Jag anser det inte alls för särskilt långsökt att många av de människor som tidigare varit fanatiska s.k. "antirasister" nu kommer bli precis tvärtom och försöka påtvinga andra sin nya, nationalistiska trossats istället för identitetspolitik och vänsterextremism. I denna sorts samhälle kanske man kan förvänta sig en massa journalistiska drev mot diverse ruttna byråledningar och inkrökta vänsterorganisationer, så att de personer som tidigare hölls om ryggen och omhuldades nu hamnar ute i kylan för att de inte delar den nya "värdegrundsideologin" som man ska hålla?

"Svenskarna kan bara hålla en tanke i huvudet åt gången", eller hur det nu var någon sa nån gång.

Det ovanstående är bara en ren hypotes å min sida. Jag har inga konkreta bevis alls för att backa upp några av mina spekulationer.

Du får nog ta till knep från kvantmekaniken och strängteorin om du ska kunna hitta något parallellt universum där "värdegrunden" hos media skulle kunna vändas från mångkulturpropaganda till någonting sundare.

Kanske. Kanske inte. Jag tror nog att det tyvärr kan vara så illa att en mycket stor del av media endast är trendkänsliga kappvändare. Eller att de bara är religiösa sökare. Med "religiösa sökare" menar jag att de söker efter nån form av sekulär ideologi att klamra sig fast vid, nu när kristendomen har förlorat dragningskraften för gemene svensk. "Mångkultur" har för många utgjort precis den religionen. Men man kan ju alltid byta till en ny när man väl förlorat sin tro.

Men till en stor del tror jag att de bara är trendkänsliga hipsterbögar. Man vill vara med på senaste trendtåget för att finna nån slags mening i tillvaron, och om det tåget nu råkar kallas nationalism (eller vad det nu kommer att kallas för i medias vokabulär) så får man byta linje och ta expressen i motsatt riktning istället. Allt för att inte bli lämnad utanför gemenskapen. "Parallellt universum" var ordet.

Men vem vet? Den som lever får se.

Det som hänt under 2000 -talet är sannolikt den enskilt största katastrof som drabbat den svenska nationen sedan förlusten av den östra rikshalvan efter 1808/09 år krig.

Den muslimska folkvandringen är väl ett passande arbetsnamn.

Det som hänt om de yttre försvarslinjerna lämnats obemannade eller med kronvrak är att alla buffertzoner försvunnit. Logiskt sett blir det då politikerna som måste ta upp diskussionerna om mångkulturens förträfflighet. Det kräver dock att det prästerskap som är de enda som tillåts tala direkt med politikerna (journalisterna) tar upp även de mer principiella frågorna.

Politiker samtalar ju inte med väljare. De utfärdar dekret och meddelanden.