Citat:
Horace är fantastiskt bildad och intelligent. Men det är intressant att nästan alla "begåvningar" gör bort sig när de uttalar sig om politik. Jag tror det handlar om att de har en högre empati och intelligens som paradoxalt nog gör dem naiva inför verkligheten. De projicerar helt enkelt sitt eget inre på omvärlden. Från det perspektivet verkar mångkultur, öppenhet, inga gränser, globalism etcetera helt förnuftigt.
Andra exempel är John Cleese "komiskt geni"
Joan Baez "musikalisk geni"
Tomas Metzinger "Filosofiskt geni"
Richard Dawkins "Vetenskaplig begåvad/biolog"
George Clooney "Habil skådis"
Samtliga uttalar sig totalt idiotisk i politiska frågor. Särskilt de kopplade till invandring
Andra exempel är John Cleese "komiskt geni"
Joan Baez "musikalisk geni"
Tomas Metzinger "Filosofiskt geni"
Richard Dawkins "Vetenskaplig begåvad/biolog"
George Clooney "Habil skådis"
Samtliga uttalar sig totalt idiotisk i politiska frågor. Särskilt de kopplade till invandring
Han har läshuvud och en viss verbal begåvning, därutöver är han ingenting att höja på ögonbrynen inför. Empati, nej inte direkt, snarare narcissistisk personlighetsstörning. Finns inget han har skrivit som har något som helst litterärt eller ens vetenskapligt värde, han har själv nämnt att han gjort vissa litterära försök men lyckligtvis insåg han att han saknar begåvning på det området. För att kunna skriva behöver man nämligen empati i bemärkelsen inlevelseförmåga i andra människors problem och perspektiv. Och det saknar han, liksom de flesta andra "intellektuella".
Kan bjuda på en av hans banala plattityder som han av någon outgrundlig anledning valt att kalla för "aforismer":
Fördomar kallas sådana iakttagelser av verkligheten som väcker obehag. - Horace Engdahl, extremt intelligent och originell tänkare som kommer att gå till historien för sina unika skarpsyntheter.
Men aouch alltså, that one hurt. Där satte han nog dit de flesta som skrivit i den här tråden! Frågan är bara om de enligt honom själv "marginella problem" som mångkulturen medför skulle sortera under kategorin "iakttagelser av verkligheten som väcker obehag". Hos en människa med Horaces psykiska problematik är det nog i sådana fall på sin höjd iakttagelserna i sig själva som väcker obehag, inte själva verkligheten. "Det är obehagligt att kunna konstatera att mångkulturen för med sig vissa problem - ty detta konstaterande utmanar bilden av mig själv som tolerant, fördomsfri och vidsynt - men dessa problem är marginella och har inte så mycket med verkligheten att göra. Min verklighet alltså." Ungefär så tänker Horace. Shit vad empatiskt!
Ni som gillar Horace är både lättimponerade och lättlurade. Han är en sann fiende till västerlandet, ingen vän.