Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ambassaden informerar om att Sverige erbjuder ersättning för att stanna hemma från och med andra månaden under graviditeten, samt har en ”very long paid parental leave” efter förlossning med rätt att stanna hemma 390 dagar med 80 procent av en normallön fram till att barnen fyller åtta år.

Ambassaden berättar också att barn ger rätt till barnbidrag, 1050 kronor per barn, samt ”extra family supplement” (flerbarnstillägg) och ger rappt ett exempel: ”Så, en familj med sex barn får inte bara 6.300 SEK extra varje månad utan också ett tillägg på 4.114 per månad bara för att de har sex barn”.

Därefter följer rubrikerna ”gratis skola”, ”gratis sjukvård” och ”gratis kollektivtrafik med barnvagn”. Man informerar noggrant om egenavgiften i vården på mellan 100 och 300 SEK men att ”high-cost protection” slår till vid 1.100 SEK och att det därefter är helt gratis.

Och om du är sjuk har du rätt till 80 procent av lönen upp till 27.800 SEK. Du har också rätt till ersättning för att vara hemma med sjukt barn.

Inte mycket plikt, faktiskt ingen alls, men väldigt mycket rätt.

Ambassaden informerar också om en massa andra saker, som att isbjörnar inte vandrar runt på gatan och att man kan leta efter bostad på blocket.se. (Däremot inte om Sveriges största bostadssajt).

På den svenska ambassadens sajt i Jordanien publiceras denna sida precis under informationen om uppehållstillstånd, under rubriken ”Om Sverige”. Den publiceras förstås inte bara i Amman, utan på alla svenska ambassader i världen och är en del av kampanjen ”Work in Sweden”.

[...]

Bidragsnivån i Sverige börjar torna upp som en viktig valfråga. Om sexbarnsfamiljen som ambassaderna skriver om skulle asylinvandra hit är den berättigad till en inkomst på cirka 33.000 kronor i månaden, (försörjningsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag), skattefritt.

Nivån gör att familjen lever ganska hyggligt, vilket är värdefullt, men den samlade bidragsnivån gör också att de ekonomiska incitamenten för att skaffa ett jobb är låga, eller till och med negativa. Om man inte kan språket och har låg utbildning överstiger bidragsnivån ofta de löner som står till buds.

Men vad betyder det ens? Menar han enskilda personers mål eller politiska mål? Är det en vädjan eller ett krav? Vem ingår i innanförskapet eller utanförskapet? Innanför eller utanför vad?
[...]
Jag har själv använt frasen ”Vi måste hjälpa” många gånger, lite utan att riktigt tänka igenom konsekvenserna i form av skattehöjningar, köer på BUP, arbetslöshet, hård press hos Folktandvården, kulturkrockar, brist på lärare eller att det blir mindre över till andra svaga, som pensionärer eller sjuka. Empatin har varit stark vid åsynen av krig, människor som flyr, barn som dör, och det fanns en tid när vi var många som glömde tänka på vad de ord som kändes naturliga då kunde leda till sedan.

Tyvärr måste vi nu tala med mer förnuft
[...]
Kanske missförstår jag Ismail; kanske har han har som mål att låta så många bostadslösa som möjligt bo hemma hos honom. Kanske tänker han överlåta stand-up-scenen till nybörjare som än inte slagit igenom. Kanske delar han ut sina intäkter jämlikt till fattigpensionärer eller tiggare.

Eller kanske menar han i klassiskt liberal anda att folk ska få möjlighet att komma hit och bygga sin framtid på egen hand så länge de följer lagarna?

Kanske... men jag tvivlar på att så är fallet. De som uttalar de enkla orden menar ofta att någon annan ska betala, att det är stat, kommun och landsting ska ha som mål att ”få in så många som möjligt från utanförskapet” – det vill säga att det är vi skattebetalare som ska bjussa vare sig vi vill det eller ej.

Att förvandla utanförskap till innanförskap är nämligen inte gratis. Generös migration med tillgång till välfärdsstaten kostar. Det gör att politikerna måste prioritera ner andra poster, som höjd garantipension eller polislöner. De som tror annat kan inte räkna. Den som kör på ändå respekterar inte sina medskattebetalares rätt till frihet.

I stället växer olika varianter av främlingsfientliga krafter som ställer grupp mot grupp och tar avsevärda andelar tidigare arbetarväljare. Vad är det som har hänt?

För att förstå det behöver vi bara gå till vårt eget land och betrakta verkligheten. I början av 1980-talet fanns ett slags löfte till medborgarna; om de skötte sig så lovade samhället att inte svika dem.

Barn skulle få gå i en mycket bra, sammanhållen och kunskapsrik skola. Det fanns arbete åt alla. Kanske inte flashiga mediejobb, men vanliga kneg fanns faktiskt när arbetslösheten var runt 2-3 procent i decennier. Bostäder fanns om man ställde sig i bostadskön.

Sjukvården var i stort sett gratis och i topp i världen. Om man blev sjuk eller arbetslös fanns socialförsäkringar som gav löntagarna 90 procents ersättning, ibland mer. När man blev gammal var ATP utbyggt och gav värdesäkrade pensioner på runt 65 procent av slutlönen. Det fanns, och byggdes, äldreboenden, och hemtjänsten gick hem till 70-åringar - och hade tid att sitta ner och snacka. Ibland klagades det på att hemtjänsten var för såsig.

Summerar man det löfte välfärdsstaten gav så var det närmast en garanti mot fattigdom, utslagning och att hamna i bakvattnet. Men högerkrafterna attackerade det som ett totalitärt system, liknande DDR.

Vi har genomgått ett omfattande systemskifte. Löftet som ställdes är indraget. Det finns inga garantier om någonting.
[...]
Mig veterligen ha allt det här att göra med de politiska val som gjorts. Ingenting av detta har med invandringen att göra.

Men i kallraset från detta indragna löfte förtvinar socialdemokratin, medan de som pekar ut en syndabock till det som hänt, växer och växer.

En promemoria från Skatteverket avslöjar att läget när det kommer till identitetssvindlerier är förskräckande – systemet saknar immunförsvar. Skatteverkets vilja att stävja oredan är dock stor – arbetet trappas upp och rutiner skärps. Nu måste fler myndigheter följa efter.

Frågan om myndigheternas inställning till identitetsuppgifter, inte minst falska identiteter, har tidigare varit uppe för kritik i den här kolumnen. Lättsinnig kunde man gott kalla Folkbokföringen när den accepterade att uppenbart och välkänt falska identitetsuppgifter förblev okorrigerade i decennier innan den till slut ingrep efter att saken uppmärksammats här. Vi får de myndigheter vi förtjänar, var slutsatsen den gången. Ty myndigheternas handlingsvillighet bestäms ytterst inte bara av regler utan av våra förväntningar och de normer som sätts.
[...]
Ett resultat av det utredningsarbetet är en av de obehagligaste promemorior jag läst på länge. Den dök upp i somras precis före semestern och bar det föga kittlande namnet ”En analys av samordningsnummer för beskattningsändamål”. Under denna titel beskriver Skatteverket en hantering av identiteter (eller vad man nu ska kalla dem) som jag tagit del av med formligen uppspärrade ögon.
[...]
Möjligheterna för bedragare att svindla till sig mängder med samordningsnummer för uppdiktade personer är häpnadsväckande stora. Dessa falska pappersidentiteter används sedan i stor skala till bedrägerier, som bilmålvakter och i liknande oärliga syften. Systemet skapades i en annan tid och situation än vår och saknar så att säga det nödvändiga immunförsvaret. Läget är förskräckande.

Allt handlar inte om regler. I rapporten kan man exempelvis läsa att: ”under analysarbetet har de kontakter vi haft med bland annat Arbetsförmedlingen signalerat att det finns en osäkerhet bland deras handläggare i hur identiteten säkras, samt att man inte känner sig bekväm med att ställa de frågor som krävs för att klarlägga en identitet.” Känner sig inte bekväm? Bekväm? Som sagt, myndigheternas handlingskapacitet i praktiken bestäms också av informella normer och faktorer.
[...]
Det är Skatteverket självt som har den bästa möjligheten (och därmed det största ansvaret) att genomlysa sina bristande rutiner och slå larm om konsekvenserna. Läget är givetvis snarlikt inom en rad andra myndigheter. Det ansvaret tas inte per automatik. Igen: mycket hänger på inställning och informella faktorer på myndigheten.

Man kan bara hoppas på att Skatteverket inspirerar fler aktörer att sätta högsta fart.