Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Samma mekanismer som gör att gammelmedia kallar alla som vill balansera invandringsdebatten för lågutbildade lantisar gör att vissa skribenter här vill se ner på andra som patetiska våldtäktsmän som har svårt för kvinnor om man vill balansera en fullkomligt hysterisk feministisk debatt i Sverige.

Aldrig sa jag att alla kvinnor är idioter. Jag försökte logiskt förklara varför jag tror att feminismen har gjort att vi är i den situationen vi är i nu. Du kan argumentera emot det, men snälla, sjunk inte till den låga kulturmarxistiska nivån och se ner på alla som inte tycker som du.

Du behöver inte insinuera att man är patetisk, argumentera istället!

Mångkulturalisterna har varit experter på oheliga allianser. Homosexuella, feminster och muslimer kan enas under den mångkulturella fanan trotts nästan inget gemensamt och helt olika visioner av framtiden.

Kan man nu börja se den första oheliga alliansen på den andra sidan?

Sionisterna säger säg bekämpa muslimer men i praktiken betyder det att de bekämpar relativt välfungerande och stabila muslimska länder. Gaddafis Libyen var Afrikas mest välfungerande land innan det blev bombat till stenåldern. Sen kom massmigrationen. Israel är inte rädda för terrorister och kaos, terrorister och kaos kan på sin höjd döda en liten mängd Israeler. Israels stora skräck är starka sammanhållna muslimska länder som på allvar kan utmana Israel. Invasionen 1967 skrämde slag på det lilla landet Israel och man insåg att starka länder i närområdet var ett existentiellt hot. Sen dess har relativt välfungerande muslimska länder bekämpats och med USAs hjälp är snart hela mellanöstern i kaos.

För dem som förespråkar kretsloppsmigration är detta en katastrof. Hur ska man hjälpa migranter återvända till ett Syrien där Israelerna finansierar miliser som strider mot den syriska staten?

Här skulle alltså en ohelig allians mellan arabnationalister som vill bygga välfungerande arabiska länder och nationalister i Europa kunna byggas mot USA/Israel som vill gynna Israel på arabvärldens bekostnad.

Jag tror inte feminismen är orsaken. Jag tror det är ett symptom på tabusjukan.

Vissa saker får inte längre ifrågasättas alls och då kan det skeva iväg helt.
Mena andra saker ifrågasätts enkom för att det är "fel" avsändare.

Ett annat uttryck för detta är "makten om agendan"
https://www.svd.se/dn-och-agendajournalistiken

Det där är något man kan ogilla starkt. Rationella argument skjuts tämligen raskt till bakgrunden och ersätts med personangrepp eller språkliga kullerbyttor och betydelseglidningar som gör att det som först var tänkt att diskuteras inte alls är det som diskuteras. Viktigare är att tillskriva invandringskritikerna negativa omdömen; de är outbildade och har svårt att skaffa kvinnor. Det offentliga samtalet kännetecknas inte av sökandet efter sanning utan är bara ett enda tjatter där den goda sidan bara är ute efter att visa sin godhet.

För den som är intresserad av ett "mediekrig" måste också visa intresse för detta slags bondfångeri. Att ge sig in i debatten är att ge sig in i en djungel av oärlighet och ordvrängeri.

Här tror jag tyvärr att longbow4y har fel. Med all respekt, men den senaste vågen av feminism är inte ett symptom utan en grundbult i de vansinnigheter som avhandlas i tråden.

Mycket av det vi ser är i själva verket en aggregerad form av normala kvinnliga beteenden. Utan dessa aggregerade kvinnliga beteenden skulle vi ha en normal, rationell och faktabaserad debatt i media.

Ber att få återkomma i frågan vid senare tillfälle.

"Åh nej! Nu kommer den där idioten och ska tjata om Alice T nu igen. Vad trött jag blir!"

Sista gången, jag lovar! Jag tyckte bara att det var så fascinerande hur Alice i denna ledare lyckas med konststycket att å ena sidan visa prov på full förståelse för grundproblemet, vilket hon gör nedan i sin analys av den nyligen hållna partiledardebatten, samtidigt som hon vägrar inse den uppenbara lösningen på grundproblemet.


Så här långt i analysen är ju allting under full kontroll.Alice har uppenbarligen läst Johan Westerholm på Ledarsidorna och delar således värdegrund med en socialdemokrat (f.d?) vilket jag trodde var tabu för en extremliberal som Alice. Nedan för övrigt motsvarande analys från Ledarsidorna.


Grundanalysen är således korrekt vilket ju är en bra start i vilket sammanhang som helst. Och sedan då? Vad göra? Var står Alice?


Vi ska "fixa" integrationen bara så kan Alice i lugn och ro återgå till sin korrekta position på GALTAN-skalan. Alice T är härmed ett avslutat kapitel för mig.

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-s...-sen-1.4713615

Och jag jag fortsätter mitt resonemang, du kan inte anklaga kvinnorna för att de slåss för "sina rättigheter" (AKA makten), det är något djupt inbyggt i alla människor att försöka "maximera". Utan det är att dess mest skeva och perverterade former av både feminism och tex mångkultur, tagits på allvar, och har egentligen mer att göra med kommunismen som är/var starkt sammanlänkad med feminismen. Numera är det ju ofta medelklasskvinnor som beklagar sig och hörs. Stöter jag på sådana gnällande kollegor brukar jag högljutt hävda att den svenske mannen får skit, trots att han är den mest medgörliga i både världen och världshistorien, samt passar på att fråga kvinnan i fråga varför den svenska kvinnan samtidigt, generellt varmt välkomnar en miljon manliga individer av de mest kvinnoförtryckande etniciteter och religion världen känner. Finns det någon nations kvinnor som haft det "bättre" ( dvs fått igenom vad de krävt av "rättigheter")? Jag får bara surmulet mummel tillbaka. I mitt mörker tror jag att den svenska kvinnan gör det för att straffa den svenska mannen. Paradoxalt nog både den nya medgörlige (som man lätt föraktar) och den "gamla stammen" (som man är avundsjuk på), som ju fortfarande existerar parallellt.

Men allt detta går förstås inte ihop. Och det har ju med hela det svenska diskussionsklimatet/samhällsklimatet att göra. Jag vill att nordens kvinnor ska vara starka och trygga, som de historiskt varit. Jag tror de är mindre trygga nu, det blir mest ett sammelsurium om mål och medel, "rättvisa" och "värde". Ingen logik, pragmatism eller rationalitet någonstans. Som allt har sin grund i media, tongivande trender och utbildning. Så visst, detta är en del av mediekriget.

Jag står dock helt på Longbows sida. Man kan inte enskilt beskylla varken judarna, feminismen, muslimerna, nyliberalerna eller kommunismen för allt detta. Det gick bara snett med hela skiten. Mest för att det plötsligt inte fanns en enda tongivande person som vågade ta strid (mot det formidabla motståndet, förvisso, och där spelade monopol-pressen en stor roll genom att förstärka existerande trender och repressivt förtrycka andra). Det saknade motståndet berodde på ekonomiska faktorer, det kostade för mycket*. Att få ett yrkesförbud är inte en direkt uppmuntrande tanke, inte minst bland de utbildade karriärister som bäst skulle kunnat formera och leda motståndet. På detta sätt blev i sann DDR-anda Sverige en semi-diktatur.

Jaja, nu svänger pendeln. Men för långsamt. Så att vi ska hinna glömma vilka som satt vid spakarna när vansinnet utspelade sig. Dock, vill vi på allvar fråga oss varför det gick åt helvete måste vi gå till oss själva, och de människor som vi interagerar med, känner och är släkt med. Vi lät det också ske, mina släktingar, sina och mina kompisar. Jag vaknade i mitten av 2000-talet. En stor andel har inte vaknat och kommer aldrig att vakna, så länge lönen trillar in varje månad. Allt jag kan tycka är att de åtminstone framgent baske mig återigen ska få känna motstånd, både publikt och privat. Jag tror det är allt vi kan göra.

*En alldeles utmärkt analogi till den svenska situationen är Weinberg-gate. En potentiell förlust av kommande förväntade inkomster är en stark drivkraft, att inte göra någonting, att inte göra det rätta.

Allt med media är inte mediakrig, hur intressant det än kan var ur andra aspekter.

OT raderat.

Strix/Mod

Efter att ha vridit och vänt på det som händer i Sverige, inklusive mediakriget, är jag övertygad om att ett irrationellt tankemönster hos många människor är förklaringen. Detta tankemönster är, enligt min (ganska nya) erfarenhet, mycket vanligt inom offentliga verksamheter, politik och medier. Det irrationella tankemönstret är ovanligt inom industri och IT som kräver rationellt tänkande. VAD det beror på har jag ingen aning om.

Att det skulle vara ett typiskt kvinnligt beteende räcker INTE som förklaring enligt min erfarenhet. Jag känner massor av kvinnor som inte alls beter sig på detta irrationella sätt. Det tycks handla om en närmast total oförmåga att förhålla sig till fakta, att analysera, att resonera, att diskutera alternativ, förutse konsekvenser och så vidare.

Det är ett irrationellt, känslomässigt och hysteriskt beteende som omöjliggör all saklighet. Det är därför allting går åt helsicke nu. Konstigare än så är det inte tror jag.

Det ironiska är att såväl grundlagen som radio- och tv-lagen uttryckligen kräver saklighet och opartiskhet. Kan det bli stolligare?

Den så kallade välfärden är ett eget, omättligt monster. Den är också den storhet som ger politikerna "legitimitet". Oavsett hur bra eller dåligt samhällssektorerna sköts, så är svaret "mer resurser". En i raden av myndigheter i välfärdens sold är den kommande Delegationen mot segregation. Per Gudmundson vill inte att allt i samhället underställs integrationen (ett diffust mål som ledsagar mångfalden som Yin till Yang, eller blandar sig som olja med vatten?):

Låt oss slippa den totala integrationen



Hur är det då med den svenske medborgaren, är han eller hon ett verktyg i den integrationspolitiska redskapsboden? Eller är det först som konsument man får ställa krav? Den hädiska konklusionen bakom denna ofullgångna tanke är att endast den köpstarke hjälpligt kan befria sig från mångfalden.

Endast Sverige svensk valfrihet har:
Genom en ökad valfrihet på grund av ökad mångfald i utbudet av vård skola och omsorgsutförare kan folk välja bort den kulturella mångfalden.
Med ökad mångfald i vård, skola omsorg väljs mångfalden i samhället bort.
Ännu en politisk paradox.

De politiska skiljelinjerna blir tydliga.
Vänstern vill inte att folk skall välja eller ens erbjudas mångfald i vård, skola, omsorgs utbudet.
Samma folk skall tvingas godta en ökad mångfald i samhället utan att få rösta om detta.
Vänstern gör skillnad på folk utefter åsikt. Den med egna åsikter gör sig inte besvär i vänstern.

Högerns krav på ökad mångfald i vård, skola, omsorgs utbudet för de med stark ekonomi, matchades länge med ökad mångfald i samhället som också den kan väljas bort mha stark enskild ekonomi.
Högern gör i praktiken skillnad på folk utefter den personliga ekonomin.

Kvar på perrongen stod vanligt folk som önskade valfrihet både i val och vården men inte beroende på den personliga ekonomin. Vanligt folk som tolererar olika åsikter och inte gör skillnad på folk utifrån plånbok. Svensk som svensk liksom.

Men de börjar bli trångt på perrongen/landet där svensken som är kvar stått och köat i god ordning.
In kommer grupper med andra beteenden som går förbi kön, går för sig själva och tar för sig på ett sätt som man inte är van vid. Det blir så trångt att en del äldre och svaga faktiskt trängs av perrongen/samhällstryggheten. De mest försynta, de svagaste och de som följt det informella samhällskontraktets regelverk i alla år.

Per Gudmundsons artikel handlar om att samhället skall hjälpa till att skydda och hjälpa de svagaste medborgarna. Alldeles oavsett hur köpstark den svage är.
Detta är medborgerlig solidaritet.
Borde vara en självklarhet med gårdagens samhällskontrakt.
Idag motarbetas det både från höger och vänster. Av ideologiska skäl.

Edit:
Ideologiska skäl är alltså det mångkulturella tabu-komplexet som låser alla politiska frågor på grund av oförmågan att ens närma sig frågor om invandring, invandrare, mångkultur och icke medborgare på ett moget sätt.

Edit II:
Om Tabu och mångkultur. I en DN ledare. Direkt från Jerusalem. Vad är det som händer?
https://www.dn.se/ledare/kolumner/na...ens-ordforrad/

Edit III:
Pågår det en tyst revolution på DN? Ifrågasätts den agendasättande journalistiken via artiklar om mångkulturen?
https://www.dn.se/arkiv/stockholm/in...stockholmarna/

Agendan Wollo. Agendan.

Det här låter precis som den ”ekonomiska fascism” som Dinesh Dsouza pratar om i ”The Big Lie” (efter ca 22:10 i videon nedan): ”state controlled capitalism”. En skenbar valfrihet som påtvingas oss av staten.