Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det paradoxala i argumentet mot mig om antisemitism är just att jag varnade för att judar i USA kan komma att bli syndabockar för den aktuella utvecklingen.

Vad ledande människor med relation till Lehman Brothers och Goldman Sachs – inklusive nyss insatta ledare i europeiska banker – gör är att i praktiken föra en politik som är svår att skilja från just de Protokoll jag nämnt ovan. Att i praktisk politik genomföra program som miljoner känner igen från ”Sions vises protokoll” kan få katastrofala följder för judar, inte minst judarna i USA – i medier och finansväsende.

Min förutsägelse är därför att vi kommer att få se omfattande och bastant antisemitism i USA och att det finns starka tecken redan i Europa. Att kalla en varning om detta för antisemitism faller på sin egen orimlighet och baserar sig på okunskap eller illvillig tolkning av vad jag faktiskt sagt och skrivit.

Vad bör därför göras? Sluta pajkastningen om antisemitism (som också nyligen Günter Grass och Ingmar Karlsson är objekt för). Öppna en bred och framför allt fri debatt om dessa frågor. För det tredje: Sluta föra en politik som till förväxling ser ut som den Protokollen advokerar.

I centrum för debaclet står Galtungs påståenden om judisk makt över amerikansk media. Det hela inleddes när John Færseth på ett av Galtungs föredrag om Breivik reagerade på fredsforskarens budskap. Galtung anknöt då till en ”farlig idétradition” och ”en av världens mest ohyggliga föreställningar”. Han menar nämligen att det inte automatiskt råder hundraprocentig identitet mellan vad frimurare och makthavare i gemen gör och vad de säger att de gör. Færseth reagerar på att Galtung berör hemliga sällskap som ”Skulls and Bones”, och att han menar att frimurarnas roll i politiken bör undersökas närmare.