Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Just Gardell är intressant på så sätt att han är fotbollsfantast. Han pratade om sin "mörka hemlighet" vid nåt tillfälle, Skavlan kanske? Säsongskort hos nån av Stockholmsklubbarna.

Han bör då rimligtvis stöta på s.k. arga vita män, tycker jag. Men eftersom han gått på fotboll i massor av år tror jag inte att det är de som helt plötsligt fått honom att ändra åsikt, utan det lutar åt att han insett vart vinden blåser och detta är en strategisk förflyttning.

Eller så har så pass många av hans vänner drabbats av det importerade böghatet att han börjat tänka om av den anledningen.

I dansk press har det ju varit återkommande historier om hur kända danska bögar (Jim Lyngvild & andra) gång på gång har blivit misshandlade av blattar. Givetvis är det likadant i Sverige, även om det hela naturligtvis mörkas i media så vet Gardell givetvis hur det ligger till.

Dagen har bjudit på fler omkastningar på spelplanen. Är när allt kommer omkring inte kvinnor objektivt ofelbara och överlägsna i kraft av blotta könet? Patriarkatet!?! Misogyni!?!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/t...etyg-an-killar

Och på tal om misogyni så har Margit Richert skrivit krönika på intersekttemat och Svenska Institutets vänsterradikala åsiktsregistrering av allt och alla "till höger om MP"
https://www.svd.se/alla-till-hoger-o...nackarrasister


Och så den stora spelvändaren? UNHCR twittrar ut två glada och välmående sudanesiska flyktingsyskonflickor, vilka tas om hand i någon form av barnomsorg när deras mamma går i skolan och lär sig läsa. I DAMASKUS.
https://twitter.com/Refugees/status/864908577030508545

Där ser man. Vissa som flyr för sina liiiv flyr tydligen till samma Syrien från vilket vi samtidigt ska vara förpliktigade att ta emot ett abnormt stort antal. Kanske kan en del av dessa syrier nu återvända och arbeta för det egna landets återuppbyggnad i exempelvis skolor och barnomsorg? Eller varför inte inom den syriska flyktingindustrin? Det skulle onekligen lätta en del på trycket mot svensk infrastruktur då just syrier utgör alldeles osedvanligt många av de till Sverige invandrade.
https://www.svd.se/historiskt-skifte...dare-i-sverige

Nu händer det grejer hela tiden. Det är ta mig tusan så att Internationalen börjar spelas där inne i bakhuvudet:
Det dånar uti rättens krater,
snart ska utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Jag blir verkligen förundrad över hur hela debatten när vänstern blir kritiserad förvandlas till lustiga huset. Allt blir liksom spegelvänt och uppochner.

Gardells text var helt harmlös invändning mot att man kalla folk fascist, husblatte eller att man mobbar människor som man gjort med Birro. Väldigt Kumbaya och hålla handen, inget som man borde ta åt sig av.

Ändå är svaret i ETC från Andreas Gustavsson verkligen århundradets överreaktion. Gardell måste ha hittat den ömmaste punkten möjlig hos Gustavsson. Är de så fullständigt fanatiska att de inte kan känna empati för de avhumaniserade - de som inte är vänster får man väl säga - eller är det ovanan att kritiseras? Eller är det en psykologisk effekt av att sakta börja inse att det är man själv som är ondskan, de hänsynslösa mobbarna?

Här finns ännu en i raden av tendenser till samförstånd mellan socialister och liberaler också:


"Opinionsjournalister" för övrigt...

Gustavsson håller dock inte med, han är uppenbarligen för extrem för det. Och jag håller faktiskt med honom om att

Man bör i sammanhanget komma ihåg att Gardell är god för hundra millar eller så. Rebecca Weidmo Uvell har skrivit ett bra blogginlägg om det. Kombon twitterjesus, vänster- och homoikon, tillsammans med rikedomen gör att Gardell helt enkelt har makt. På riktigt, så att säga. Poäng: makten böjer lite rygg och det är intressant. Som någon typ av opinionsavläsning, prognos eller politiskt reumatismknä på vänsterkanten, är det mindre intressant. Gardells beteende kan inte statistiskt extrapoleras till vänstermassorna.

Sen är det förstås, som så många gånger tidigare, mer intressant vad som saknas. Den bristande mångfalden i församlingen. Vi vill inte ha en förstående och kompromissvillig homogåsleversocialist. Vi saknar desperat en Pim Fortuyn eller Douglas Murray.

Sen kan jag inte låta bli att misstänka att en delförklaring till Gardells kanske nya färdväg, är rent personliga omständigheter i hans privatliv. Jag har aldrig uppskattat hans kulturella gärning och fjollbögerihumorn var skoj ett dussin gånger. Inte i tre decennier. Men det finns en aspekt med Gardell där jag känner viss respekt för hans handlande: när homokollektivet skrek på adoptioner så gjorde han som människor gör mest när de vill skaffa barn - han hittade en kvinna att skaffa dem med. Nu är han äldre, rent av gammal och hans barn torde vara i nedre tonåren. Det finns ingenting som har en mer dämpande effekt på samhällsexperimentlusta, socialism, socialingenjörskap, kulturrevolutionär lusta, o.s.v., som det state-of-mind som ett mognande föräldraskap, en åldrande kropp och den allt oftare närvarande tanken på livets oundvikliga slut för med sig. Kanske är det så enkelt att Gardell, så här 30 år senare, håller på att bli vuxen.

ETC artikeln pekar på tredje statsmaktens makt. Utan att fundera på vems ärenden och på vems uppdrag detta sker:
http://www.etc.se/ledare/vanster-jon...u-ar-extremist

Peter Wolodarski argumenterar i princip för det nya global projektet Progressive Alliance.
https://en.wikipedia.org/wiki/Progressive_Alliance

Överfört till svenska förhållanden blir det en ny Progressive Alliance med Mp-S-C-L.

Och skälet? Jo globalisterna vill inte släppa sin egna odemokratiska makt över medierna och därmed över folket.

Det är i detta maktcentrum vi hittar synkroniseringen och den globala likriktningen.
Den som kräver mångkultur. Vilken fantastisk paradox, eller ren skärt hyckleri.

Wolodarskis grandiosa självuppfattning innebär att allt snurrar runt honom. Han är således i mitten. I verkligheten är liberaler definitionen på vänster.

Jag tycker mig ha sett förvånande diskordant uppträdande i politiker och mediefolk av samma kulör:

S, MP, V och CP röstade för att tiotusentals afghanska män utan något som helst asylskäl skall få stanna i Sverige om de ordnar ett "jobb". (Medan Finland skall sända hem alla sina afghaner till säkra delar av Afghanistan.) Socialdemokratiska-socialistiska skribenter argumenterar samtidigt fränt emot öppna gränser och för nationalstaten.

L och M röstade inte för detta. Särskilt M:s politiker har grymtat om flyktingpaus. Samtidigt som M- och L-märkt rikspress inte föreslår att man minskar på inflödet.

Så sant: bögen journalisten Bruce Bawer tar upp det in sin bok While Europe Slept, och det ser man ju hur den boken blev uppmärksammad i svensk media (obs ironi)

Det här är ganska kul. Krumbuktandet för att misskreditera Sanandajis bok "Massutmaning" pågår för fullt i MSM, men mycket lite konkreta resultat har kommit till. Kanske för att det svårligen låter göra sig. Jag gissar att de flesta här har sett Erik Fichtelius försök att relativisera alla problem som Sanandaji för fram i boken och hävda att han inte har stöd i forskning att säga att det har med invandring att göra... Ja, det genomförs ju ingen sådan forskning i Sverige.

Men på samma tema kommer ett inlägg i debatten...

https://www.svd.se/allvarliga-briste...tingmottagande

Någon driftig får gärna unvisa för jag har aldrig fått grepp om hur det går till.

Citat:

"Sanandaji, som har en doktorsexamen i pub*lic policy och en anknytning till ett institut på Handelshögskolan i Stockholm, lanserar ”Massutmaning” som vetenskaplig. Det innebär också att läsaren har rätt att förvänta sig att han som en företrädare för akademisk forskning uppfyller fundamentala krav i form av redlighet, etik och ansvar för vetenskapens roll i samhället, oavsett hur budskapet sprids och vilken målgrupp han riktar sig till.

Vi har läst Sanandajis bok med dessa glas*ögon och hittar genomgående mycket stora brister i den statistiska analysen, hanteringen av källor och återgivandet av andra forskares resul*tat. I denna artikel presenterar vi ett axplock av alla dessa felaktigheter och miss*ledande hänvisningar till forskning i Tino Sanandajis debattbok. Det finns många fler och vår slutsats är att Sanandajis förhållningssätt till forskning är både oetiskt och opålitligt. "


Hur vore det om ni tog av er de där brillorna och såg hur verkligheten ser ut i Sverige, då den stämmer bra mycket bättre med Sanandajis bok än de få exempel ni lyckats hitta där forskare studerat företeelserna i andra länder som knappast haft Sveriges helt världsunika massinvandring från tredje världen.

Att man presenterar ett "axplock" av felaktigheter när man ska misskreditera faller på sin egen orimlighet för övrigt. Hade de hittat fler hade de presenterat fler.

Tino har svarat:

https://www.facebook.com/tino.sanand...54638722603231

Det börjar vända i media, oroligt lyfter journalister, krönikörer, expertvittnen, tyckare, åsiktsmaskiner, kändisar, åsiktare, ja alla som förtjänar sitt levebröd på att presentera sitt tyckande och pålagor, ett fuktat finger i luften. De tittar oroligt på varandra, vad händer? Är det nu dags att ta fram kappan, vända den efter vinden och hoppas att de rider ut den här stormen som är i annalkande.

Ja, i mörka stunder inser jag att den risken är stor. Det tyckonomiska garde som som ivrigt stöttat potemkinkulisserna länge nog för att dölja den begynnande rötan bakom kulisserna. En röta som, upptäckt och behandlad i tid kunnat botas, men som nu underminerat ett helt land, som angripit själva hjärtat, spridit sin lungsot i de minsta bronkioler. Detta tyckonomiska garde kan mycket väl vara de som sitter kvar när vinden och pendeln vänt, som nu stolt proklamerar lögnen; "jag vet och såg!" och skäller andra för "att ingen såg detta i tid!". När svängningen nu kommer måste detta garde ut, sopas ut med den största nogsamhet och styvaste kvast! En ny journalistik och dess företrädare måste bli resultatet, en bred åsiktspalett tillåten, en faktadriven debatt.

Men, i mörka stunder tänker jag att det blir samma personer som biter sig kvar och tänker på Hunter s. Thompsons ord:

“Strange memories on this nervous night in Las Vegas. Five years later? Six? It seems like a lifetime, or at least a Main Era—the kind of peak that never comes again. San Francisco in the middle sixties was a very special time and place to be a part of. Maybe it meant something. Maybe not, in the long run . . . but no explanation, no mix of words or music or memories can touch that sense of knowing that you were there and alive in that corner of time and the world. Whatever it meant. . . .

History is hard to know, because of all the hired bullshit, but even without being sure of “history” it seems entirely reasonable to think that every now and then the energy of a whole generation comes to a head in a long fine flash, for reasons that nobody really understands at the time—and which never explain, in retrospect, what actually happened.

And that, I think, was the handle—that sense of inevitable victory over the forces of Old and Evil. Not in any mean or military sense; we didn’t need that. Our energy would simply prevail. There was no point in fighting—on our side or theirs. We had all the momentum; we were riding the crest of a high and beautiful wave. . . .

So now, less than five years later, you can go up on a steep hill in Las Vegas and look West, and with the right kind of eyes you can almost see the high-water mark—that place where the wave finally broke and rolled back.”

Mångkulturens mest fanatiska bastion ångar på som om det fortfarande vore 2015. Jag syftar givetvis på Sveriges radio. Då jag värdesätter min mentala hälsa avstår jag konsekvent från all form av produktion från Sveriges radio men det finns ju andra som lyssnar, exempelvis Ann Heberlein.


Nej, termen illegal invandrare lär aldrig någonsin få fäste på SR. Propagandan och folkuppfostringen kommer att fortgå tills regimskifte ägt rum och ett nytt friskt parti kan rensa upp i propagandamaskineriet. Nedan är Heberleins lösning av problemet med de illegala invandrarna. Jag tolkar det som en medvetet luddig formulering att de borde "lämna" Sverige. Vid en första läsning tolkade jag det som att det var upp till personerna själva att bestämma om de skulle lämna eller ej, men självfallet skulle man även kunna läsa in i ordvalet att de lämnar Sverige efter ett aktivt ingripande från svenska myndigheter och polis. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när Mångkulturen kritiseras.