Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Medelklassen kommer inte acceptera att deras barn, trots att de investerat och lånat pengar för att bo nära skolor av god kvalitet, tvingas se sin avkomma bussas till skolor med sämre kvalitet. Längre resor, längre dagar. Medelklassen kommer att straffa såväl Stefan Löfven som Gustav Fridolin skoningslöst och hårt. Även annars miljöpartistiska sympatisörer, den välbeställda medelklassen på Södermalm, kommer om deras barn drabbas inte dra sig för att påminna Gustav Fridolin om vilken skör tråd som partiet balanserar på. Principer kommer att prövas. Och förloras.

Den svaga uppryckning som Stefan Löfven lyckats med sedan terrordådet för snart två veckor sedan på Drottninggatan kommer att vara bortglömd innan lunch idag om han inte med viss skyndsamhet lägger detta förslag i papperskorgen. Regeringen har annars förklarat krig mot medelklassens barnfamiljer.

Denna form av krig brukar medelklassen i regel vinna.

The salad bowl concept suggests that the integration of the many different cultures of United States residents combine like a salad, as opposed to the more traditional notion of a cultural melting pot. New York City can be considered as being a "salad bowl". In Canada this concept is more commonly known as the cultural mosaic.

The Melting Pot is a play by Israel Zangwill, first staged in 1908. It depicts the life of a Russian-Jewish immigrant family, the Quixanos. David Quixano has survived a pogrom, which killed his mother and sister, and he wishes to forget this horrible event. He composes an "American Symphony" and wants to look forward to a society free of ethnic divisions and hatred, rather than backward at his traumatic past.

In short, populism is an illiberal democratic response to undemocratic liberalism. It criticises the exclusion of important issues from the political agenda by the elites and calls for their repoliticisation. However, this comes at a price. Populism’s black and white views and uncompromising stand leads to a polarised society – for which, of course, both sides share responsibility – and its majoritarian extremism denies legitimacy to opponents’ views and weakens the rights of minorities. While leftwing populism is often less exclusionary than rightwing populism, the main difference between them is not whether they exclude, but whom they exclude, which is largely determined by their accompanying ideology (eg nationalism or socialism).

Fortfarande har jag inte hittat något svar på om mångfalden ska vara assimileringens smältdegel och produkten en ädlare legering än ursprungsmaterialet, under ständig omrörning, eller om det är mångfaldens kompartmentalisering/enklavisering. Legeringen kan i det förra fallet lika väl vara en slät internationell soppa, lika anonym som en flygplats, och blandningen i den senare i bästa fall vara en stor Rocky Road Ice Cream, med olika klumpar men sammanhängande. Varför ska då staten eller ens unionen vara den definierande gränsen? I förlängningen är det Internationalen/Världssamfundet som hägrar.

Tonläget i dagens debatt om Reva är bitvis hätskt, men själva grundfrågan är viktig att ställa. För svar finns: År 2013 pågick intensiva och högljudda kampanjer mot Reva. Polisen har i efterhand sagt att de hårda verbala angreppen på polisen, de felaktigheter som spreds om vad Reva egentligen var och hur polisen utförde sitt arbete, omöjliggjorde deras uppdrag.

Det spreds rykten om att polisen rasprofilerade människor och stoppade mörkhåriga personer i Stockholms kollektivtrafik. Vittnen påstod sig ha sett kontrollerna. Ett av dessa vittnen var Stockholms biskop Eva Brunne. På en direkt fråga svarade hon att hon hört uppgifterna av andra som sett kontroller i kollektivtrafiken. Senare, i Kyrkans tidning (27/3 2013), menar hon att hon själv bevittnat kontrollerna. Men enligt den granskning som gjordes, och polisens egna uppgifter, hade sådana kontroller inte förekommit. Kyrkans tidnings journalist David Qviström undersökte saken och kunde inte hitta någon som kunde verifiera att kontrollerna i Stockholms kollektivtrafik skett. Andra- och tredjehandsuppgifter hade spridits vidare och transformerats till sanningar.

Det rådde en intensiv kyrklig aktivitet mot Reva, där slagord som polisstat och rasism haglade. I centrum för Svenska kyrkans kampanj stod kyrkans vänsterpolitiska tankesmedja, som finansierades av Stockholms stift och Lunds stift, där Antje Jackelén var biskop. De båda biskoparna var tillsammans med ärkebiskop Anders Wejryd pådrivande i jakten för att stoppa Reva. Det hördes inte många kyrkliga röster som problematiserade att kyrkan var drivande i att underminera förtroendet för polisen och rättsstaten.

Ärkebiskop Anders Wejryd undertecknade som ordförande i Sveriges Kristna Råd ett interreligiöst upprop mot Reva, där polisen uppgavs använda etnisk profilering och där trossamfunden krävde att få vara en del av den politiska debatten om vilka arbetsuppgifter polisen bör prioritera.

Ett annat upprop, i ett hårdare tonläge, stod den vänsterpolitiska kyrkliga tankesmedjan för: ”Polisstat? Nej tack! Upprop mot REVA”. Undertecknarna, bland dem fanns biskoparna Antje Jackelén och Eva Brunne, varnade för att svenska skattemedel användes för att ”påskynda införandet av en polisstat” och att svensk polis agerade ”strukturellt rasistiskt”. I andra texter på smedjans hemsida kallades Reva för en ”dödsmaskin”.

På twitter (24/2 2013) ville Antje Jackelén ge uppropen teologisk legitimitet: ” Vår mänskliga kraft räcker inte. Gud ger kämpande tro: motståndskraft mot varje Reva i den väv som förenar mänskligheten. #söndagsord 2 i Fastan”. Några veckor senare skedde en manifestation i Kungsträdgården mot Reva. Eva Brunne uppmanade från sitt twitterkonto (9/3 2013): ” Gör om, gör asylrätt! Nej till REVA i Kungsträdgården.”

Vi vill ha svar: Har ni biskopar som drev detta ändrat er vad gäller inre gränskontroller? På vilket sätt tänker ni ta ansvar för att ni drev en kampanj som har skadat det svenska samhället? Det vore hederligt om ni, mellan de ljusmanifestationer ni arrangerar för terrorns offer, säger något om detta.