Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Peter Springare har skrivit ett kontroversiellt inlägg på Facebook som först nu har uppmärksammats av de vänsterextrema journalisterna.

”Mitt motiv är just detta att försöka göra Sverige bättre att leva och utvecklas i för alla, både infödda ’svenskar’ och invandrare. Och därigenom också förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor.”

Ordet "förinta" väcker associationer som polisen säkert inte hade avsett. Själv vill jag inte förinta någon, bara dra in allt presstöd och lägga ner Public service. Detta kommer naturligtvis att innebära att dessa vänsterextrema journalister blir arbetslösa, och i så motto "förintade" så att de inte längre kan skada landet mer än vad de redan gjort.

De vänsterextrema journalisterna ser nu en chans att "förinta" Peter Springare, och har mobiliserat sin trollarmé på Twitter. DN har naturligtvis plockat upp historien, och nästa steg i trolldrevet blir som vi alla vet att fråga inrikesministern vad han tycker om att ha en polis anställd som vill förinta journalister. Ygeman kommer att svara att det är "ytterst oroväckande" men att han inte kan säga mer, varefter rikspolischefen kommer att ge Peter Springare sparken.

https://unvis.it/dn.se/nyheter/sveri...gg-pa-facebook

Jag tror dagarna då ordmärkning under nedärvd PTSD är förbi. Peter behöver inte pudla. Bästa vore att be DN dra åt helvete. Han går snart i pension och får han sparken har han ju ändå vunnit. Han kan crowdfunda ihop wn årslön och virka en fitthatt till Eliason.

Ekots lördagsintervju idag är ett gott exempel på det du beskriver. Cecilia Wikström begår utdraget politiskt självmord. Trots att de kritiska frågorna väsentligen uteblir, så är resultatet fullständigt skrämmande. Inte ens med denna följsamma snäll- och särbehandling som frågeställaren uppvisar, så klarar Wikström av att hålla näsan över ytan.

http://sverigesradio.se/sida/default...programid=3071

Något har onekligen hänt efter Springare och Trumps famösa Sverigekommentar.

Läser just nu på sidan 128 på text-tv "Flykting Ett bråk på ett flyktingboende i norra Örebro
slutade med att en 45-årig man anhölls för mordförsök"

Detta är såvitt jag vet första gången man varken behöver tänka själv eller gå till alternativmedia för att få veta att det handlar om en flykting, det står helt enkelt i rubriken!

Dessutom får vi redan samma dag som det sker ett terrordåd i frankrike på text-tv sid 131 veta att gärningsmannen är "radikaliserad muslim" man hänvisar till "poliskällor".

Inte ett ord om det vanliga "ej bekräftade uppgifter osv osv" istället får vi alltså franska polisens osminkade beskrivning av gärningsmannen.

Är det så att fler och fler även inom public service har insett att folket vänder sig till utländsk media och eller alternativ media för att få fram den fakta som svensk MSM så länge och så förgäves ha försökt att dölja för sina konsumenter?

Utan att veta misstänker jag dock att det var en invandrad asylsökande, inte en flykting, som försökte mörda en medmänniska. Men visst, ett fall framåt.

Kan verkligen hålla med. För personer som inte är bekant med Peterson kan jag berätta lite:

Jag vill gå så långt som att påstå att efter Trump så är antagligen Peterson den viktigaste personen för att åstadkomma en vändning.

Peterson är ytterst stringent och kan formulera kritiken mot den vansinniga PKismen på ett sätt som helt krossar deras argument. Han är den intellektuella kraft som vi har saknat. Han har både modet och förmågan att bemöta det sociala tryck som PKismen använder sig av.

Titta på det här klippet (om ni orkar med att höra galningen som käftar med honom): https://www.youtube.com/watch?v=O-nvNAcvUPE

Han är lugn och saklig och det gör det omöjligt att missta vilka det är som är på "fel sida av historien" här. SJW och hbtq framstår som fullständiga idioter som vill tvinga människor att leka med i deras fixeringar. PKisterna har innan kunnat stoltsera med att vara de rationella som stod emot lantisar som var fördomsfulla och intoleranta. Enbart på grund av det sociala förtryck som fanns och makten över ordet, men ändå. Nu exponeras människor för hur vansinniga PKisterna är och får en intellektuell förebild som står upp mot förtrycket.

Det där klippet är väldigt spritt i olika versioner och har antagligen spelat en roll i att göra Peterson till ett fenomen/meme på mindre än ett år.

Den andra sidan av Peterson som jag tycker är betydligt intressantare är hans filosofi om att mytologier håller fundamentala sanningar. Ett sorts försvar av religionen från Jungianskt perspektiv; arketyperna som gudsväsen, och en darwiniansk form av sanningskriterium som är än mer mindblowing. Men det ligger något utanför trådens ämne och är mer en förklaring till hans popularitet. Det och hans autistiska charm.

Om Trump och Brexit representerar en seger och ett stort fuck you till media, så representerar Peterson den intellektuella sidan av den rörelse som börjar växa fram bland en del unga. Det börjar bli lite coolt att vara konservativ, fast i en helt ny tappning får man väl säga.

Men jag är lite partisk. Jag är ett stort fan av Peterson och har tagit enormt intryck av hans idéer, men jag är inte ensam.

Det här kan utveckla sig till en "håll linjen till sista blodsdroppen" för MSM. Expressen hakar på via den alltid genomsympatiske Schulman. Det är, precis som med Janouch, oerhört viktigt att budskapet går ut att du faktiskt kan, via den självupplevda makten från MSM, bli av med brödfödan om du som "vanlig" medborgare uttalar dig på ett icke auktoriserat sätt. Schulmans rädsla för den mediala plattform Springare skapat på nolltid lyser igenom på ett övertydligt sätt.


http://www.expressen.se/kronikorer/a...bitter-rasist/

Schulmans inlägg fyller en funktion, nämligen att slå fast att Springare bokstavligen vill förinta journalister. Alla fattar att han inte menar det, men om tio viktiga opinionsbildare i Stockholm skriver att han vill förinta journalister så blir det en sanning, och alla som skriver att Peter Springare INTE vill förinta journalister sprider sålunda fake news.

Nu kan det i och för sig vara så långt gånget att Springare bokstavligen kommer att hyllas för något han bildlikt menade.

Och det kommer göra att journalisterna bildlikt kommer bli förintade i alternativa medier av något som de bokstavligen åstadkommit själva.

Nu är det ju inga normala människor som läser journlaistslöddrens otäck twittrande annat än i studiesyfte, så till stor det twittrar dom för dom redan frälsta. Att Springare får sparken är ju självklart, men det måste han ju ha kalkylerat med hela tiden. Det kommer nog en bok så småning om.

Det journlisterna inte har fattat är att dom är på väg att bli förintade. Men inte av Spingare eller dödsnazister. Utan av verkligheten. Man kan säga mycket om Alexander Bard, överraskande mycket positivt faktiskt. Han gav en interjuv för en tid sedan gällande bland annat framtidens medier. Skittidningar som ExpRGessen och AFAbladet finns inte med där, i alla fall inte i nuravande form. DN är redan nu ett hobbyprojekt som Bonnier-familjen håller på med lokat i sthlm. Bard då, vad sa han som var så jävla rätt? Jo, "Det är ingen naturlag att vi skall ha journalister". Det stämmer bra det. Det kommer även i framtiden att finnas en marknad för seriös journalistik. Svensk MSM är dock nästan kliniskt ren för sådan verksamhet, även om det finns (t.ex. Cervenka på SvD). För troll som Cantwell finns ingen framtid om man se 5 år bort. Ingen kommer att betala för hans mög. Få gör det nu, och det blir inte fler i framtiden. Cantwells journalistiska historia är redan skriven. En dag sitter han på en parkbänk vid Halsbergs järnvägsstation med ännu en avslagen folköl i handen och undrar vad fan som hände.
Leif D har förutsagt att medierna som dom ser ut idag till stor del är borta 2022. Cantwell jobbar med något helt annat då, precis som merparten av propagandatrollen på AFAbladet och Asylsvenskan och liknande publikationer.

"Kriget om mångkulturen i media" går idag inom redaktionerna, såväl som mellan dom. Både SvD och ExpRGessen har ibland verklighetsnära insalg. I samma tidning kan i samma nummer publiceras ren mångkulturpropagana på nyhetsplats. Men det har börjat ske en omsvängning.

Det som journalisterna som klagar på Springare inte fattar är att varje hatartikel mot honom är ännu ett slag på spikarna i deras egen underbara kista. Det blir inte fler läsare som tycker illa om Springare, alla vanliga människor fattar precis vad han menar. Och folk är trötta upp till halsen på journalistrenas humbug. Expressens otäcka krönikör (Shulman eller vad han heter) fick inga nya vänner den dagen, heller.

Peter Springare är det närmaste Sverige kommit en alt-right personlighet. Enperson som utan skräck sägerprecis vad han tycker, och inte drar sig för att stå fast vid det när diverse vänsterister och liberaler rasar.

Lena Andersson är intressant. Hon vill gärna gå på djupet och hon har inga problem att diskutera med dem som tycker annorlunda än henne själv. Lena är god vän med Magnus Norell och de fäster vikt vid olika saker på problem rörande islamisering och sekulär stat. Se detta samtal.

Angående den citerade artikeln fastnade jag för detta:


Det Lena utelämnar är att när vi vet, eller ännu bättre - erkänner fakta, kan vi även se konsekvenserna. Det är alltså inte fakta som gör att vi vill förändra något utan de konsekvenser som problemen orsakar. Om fakta är att fri invandring och bibehållen välfärd inte går ihop eller att alla mångkulturella länder har oroligheter vet vi vad som kommer att ske inom snar framtid i Sverige och att vi redan kunde se tecknen för flera år sedan. Det är detta man måste förhålla sig till.

Lena Andersson är lik Teodorescu och Dahlberg och andra liberaler samt även vissa socialister som Widar Andersson och Lotta Gröning i att framhäva vikten fakta, men att där tar det stopp. Sådana som Dahlberg och Arpi har ivrigt påpekat fakta kring problem, till exempel att den enorma migrationsvågen hösten 2015 i första hand inte handlade om flyktingar utan just migranter. Något mainstreammedia fortfarande har svårt att handskas med. Lena Andersson är intressant på sitt sätt eftersom hon intellektualiserar debatten. Man har alltså erkänt problem och också vad de beror på. Däremot lyfts inte konsekvenserna fram. Det är först i det samtalet man kan parata om lösningar och också var moralen hamnar.