Citat:
Ursprungligen postat av
Simmaellersjunk
När nu systemet har ruckats så mycket från sin normala balans (genom mångkultur), så finns inga traditionella demokratiska metoder för att återföra systemet från sitt numera instabila läge. Givetvis kan det förändras genom våldsamma metoder som vi egentligen inte vill acceptera, men du kommer naturligtvis inte att få läsa om det i MSM.
K-O Arnstberg tror att demokratiska val är enda möjligheten:
Citat:
De som har makten över The Moral High Ground kan bara besegras i ett allmänt val. Det är bara demokratin som kan störta den moraliska makteliten. Sådana maktskiften är på väg lite varstans i västvärlden, efter Brexit och Trump. Moralisterna kan behålla sin höga moral, men när de förlorar verklighetskontakten så, med en viss fördröjning, förlorar de också makten.
Även om vi förhoppningsvis slipper makthavare som Rodrigo Duterte, så står vi inför ett dramatiskt maktskifte i Sverige. Alternativet är att de som styr Sverige tappar samhällskontrollen och det svenska välfärdssamhället havererar. I båda fallen vinner verkligheten. Till och med om svenskarna försvinner som ett eget folk, så har verkligheten vunnit. Det kan ta lite tid, men det gör den alltid.
Citat:
Ursprungligen postat av
Winston Smith
Jag vet inte när vänstern släppte lojaliteten mot sina ursprungliga medlemmar, jag tror det var på 90-talet. Och varför det hände borde man verkligen forska i.
Arnstberg benämner
värdegrunden som något som myntades eller populariserades inom byråkratin, institutionerna och offentligheten med början i skolväsendet på 90-talet; något som numera blivit en besvärjelse för maktkonservatism. Förmodligen kan marxisterna även få
normkritik att inlemmas i värdegrunden - som dock inte får kritiseras, om man inte vill sällas till ondskans mörkermän. Men redan långt tidigare hade studentaktivisterna, 68-vågen, 40-talisterna fjärmat sig från de trista arbetarna; och arbetarna har aldrig identifierat sig med dessa aktivister vars tankestoff och aktivism belägrat hela västerlandet, mer eller mindre, sen slutet av 60-talet. De och deras avkommor sitter de facto på statens och statsmakternas nyckelposter.
Citat:
Om vi återvänder till paradigmskiftet kring 1970 och vänsterpolitikens seger, så finns redan från början ett stort problem. Inte ens då gick det särskilt bra att identifiera ”arbetarklassen”, som utsugen och proletariserad av kapitalismen. Det var en i stort sett överspelad epok. Med lite god vilja kan vi visserligen säga att det fanns en arbetarklass, men denna attraherades knappast av dessa studentaktivister som politiska ledare. Efterhand som välståndet steg, blev det allt tydligare att ”arbetarna” inte tänkte ställa sig på några barrikader, utan föredrog ett materiellt välstånd. Visst ville de förbättra sina löner, få längre semester och allt sådant, men de kände sig inte utsugna av det kapitalistiska samhällsskicket, inte på allvar. De var inte rasande över att vara förtrycka utan, så länge de inte förlorade jobbet, var de ganska nöjda. Om de fick bestämma så var det starka fackföreningar och socialdemokraterna som gällde, det parti som föredrog revisionen framför revolutionen.
Med andra ord, den unga eliten riskerade att förlora makten redan innan de hunnit fram till köttgrytorna. Den växande invandringen kom som en räddare i nöden. Dessa vänsterstudenter hade själva hittat på att de representerade arbetarna. När detta inte fungerade såg de inga problem med att skifta. Dög inte den ena legitimeringen, så dög väl den andra. Det svensknationella projektet överges. Det blev finare att vara globalist än nationalist, finare att hjälpa flyktingar än tröga arbetare. Att ersätta arbetarna med invandrare och kalla alla för flyktingar, det skärpte motsättningen mellan de goda och de onda. Vem vågar säga att det är fel att hjälpa flyktingar (som flyr för sina liv). Vem påstår att alla människor inte är lika mycket värda?! Den som har invändningar är moraliskt föraktlig, någon som inte vill bidra till en bättre värld! Makten över The Moral High Ground konsolideras och makten betyder allt.
https://morklaggning.wordpress.com/2...et/#more-16012
Marxismens mutationer störtar samhällen, de bygger inget. Goda löften som ständigt motbevisas i deras gemena handlingar. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp, frågan är bara hur mycket lidande och förstörelse som materialiseras.