Citat:
Ursprungligen postat av Akvarius
Ja kvasiintellektuella svaga personer vill gärna tro detta. Hade ni varit män så hade ni visat upp en praktisk styrka i det verkliga samhället. Ni kan vinna debatten ett oändligt antal gånger, vad hjälper det när ni saknar muskler och vilja att skrika ut ert missnöje i det offentliga.
Skillnaden mellan Svenskar och Araber/Greker/Turkar etc är att de senare inte drar sig för att gå ut till kamp för sin sak. Svenskar däremot lever i en slags illusion av att de alla är någon typ av överintellektuella som ska bedriva sin kamp i finrummet med hjälp av pennan och genom att gräva ner sig i (ur det större perspektivet) oviktiga detaljer. De ser ner på dessa folk och menar på att de uppvisar ett barbariskt beteende. Må så vara men bristen på barbari och övertro på ert intellektuella övertag är det som kommer bli ert nederlag.
Kvasiintellektuell kan du vara själv, som inte ens kan stava till svenskar, araber, greker och turkar. Drar inte alla på Flashback över en kant (fniss).
Fler fysiska protester vore önskvärt, men vad får dig egentligen att tro svenskar alltid är fega? Många är behärskade och fredliga, men denna ahimsa är delvis skenbar, vilket jag har sett exempel på många gånger. Medan sydlänningar allokeras i grupper och intar rollerna som hyenor, alltid beroende av markant numerärt överläge och/eller tillhyggen/vapen, så är den virile svensken som ett lejon, som skrämmer iväg hyernorna en mot en. Tillräckligt många hyernor kan självfallet fälla ett lejon, dock.
Jag har för övrigt en vän som är kurd - en mycket bra sådan - och det var ganska intressant, rent sociologiskt, när vi hamnade i slagsmål med några förortskickers, sju mot oss två, vid ett tillfälle för ex antal år sedan. Det blev så komplicerat eftersom kretinerna både var babbar och svennar. Vilka var egentligen rasister och vilka var offren? Socioekonomisk status? Hårfärg? Vilka kriterier gäller i en sådan situation?