Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ok. Jag vet ingenting om den svenska artikelförfattaren. Möjligt att hon kopierar folkmordspropaganda i naivitet. Rent straffrättsligt ser jag nog på det med samma ögon som demokraterna såg på tyskar som "inget visste". Begår du den onda brottsliga handlingen är du skyldig, oavsett vad du påstår dig förstå.

Här är en som redan 2003 tyckte att Erika var naiv.


http://www.dn.se/arkiv/kultur/vada-e...-ju-kontokort/

Det säger jag ju inte heller emot. Jag konstaterar att i detta åsiktsmånglande av "fast karaktär" så blir det omöjligt för SR (et al) att exkludera en politisk rörelse som växer så kraftigt. Släpper man inte in Erixon (som exempel) så lämnar man flanken öppen för svidande anfall. Det är därför inte att förvånas över denna utveckling. Tillsvidare beetraktar jag nog Erixon som ett "panelalibi" att använda av SR.

Jag menar att det är minst lika viktigt, kanske viktigare, att konservativa kommer till tals som en naturlig del av den kommentarsdynamik som pågår kring politik och politiska händelser i vardagen. Där var Erixons kommenterande av presidentvalet, i egenskap av Trumpanhängare, ett mycket trevligt exempel.

(Trump har goda chanser att vinna valet. Om alla partier i Sverige, utom SD, målar in sig i ett hörn där man idiotförklarat mannen som sedan går och blir USA:s president, så befinner sig SD - som kan sägas ha stött honom - i en rätt trevlig position.)

Ytterst så handlar det om att erövra tid och ord i etern. Det sker inte (endast) genom att sno det där minutrarna av Johan Norberg eller vem det nu kan vara.

En jämförelse kan vara med kristenheten. Den har plats i etern. Men bara när den spelar första violin genom att själv utgöra nyheten (ny ärkebiskop eller liknande), eller i rituell mening (helgsmål, prinsessdop, ...). Den är inte en del av samtiden och tillåts inte beskriva och kommentera densamma i annat än rena barnsligheter, när åsikter kan dras fram som förstärker vänsterns egna (flyktingar) eller i försvarsställning (hbtq, homovigslar, sameförtryck,...). Sålunda finns det kristna i radion, men ändå inte. En liten delmängd av det kristna släpps fram. Den som harmonierarmed och förstärker det vänsterliberala. När hörde vi en stark krönika om det moraliskt förkastliga i abort sist?

Du har en osviklig förmåga att sätta fingret på den verkligt ömma punkten, när det finns så många att välja på.

Man borde egentligen sätta ett namn på nedan fenomen:

När ett tidigare tämligen homogent samhälle går mot mångkultur och, i andelsstorlek, betydande minoriteter växer fram som förvandlar den tidigare majoritetsbefolkningen till en minoritet, så förutsättes de tillkommande etniska (makt)grupperna vara utan negativa egenskaper. Med negativa egenskaper avses sådant som kritiserats hos den (vita) befolkningen när dessa var i majoritet.

Krångligt beskrivet kanske. Men exempel är:

Vilken framtid har hbtq i Malmö, när staden arabiseras?

Hur är det ställt med feminismen i den somaliska minoriteten?

Och, som du är inne på, vad får kvinnan - även den svenska - för ställning i ett framtida samhälle där en majoritet av befolkningen har sitt ursprung i MENA?

Man har helt enkelt orealistiska förväntingar på funktionen hos ett framtida mångkulturellt samhälle, där svenskar är i minoritet. Det vore utmärkt om man kunde mynta ett begrepp för denna naiva hållning.

Och jag säger inte emot dig.

Jag vill bara betona att public service visar vad man själv tycker genom vilka man låter prata oemotsagt. I ett tag var man noga med att säga "nu är inte SD här så att man kan försvara sig", men det tycks man ha släppt.

Ett problem för SD som ett ungt och dessutom paria-stämplat parti är att man inte har några "oberoende" aktörer som kan släppas fram på samma sätt som övriga partiers "oberoende" aktörer, som "bara" tillhör deras respektive sfär av media, tankesmedjor, lobbyorganisationer etc.

Har man verkligen positiva förväntningar på det framtida mångkulturella samhället? Åtminstone på sistone verkar det inte så. Klart det kostar, humanism kräver avkall på välfärden, folkvandring är naturlig och ofrånkomlig, lite våldtäkt får man tåla, etc. Det som driver många av dessa är nog mindre förhoppningar om mångkulturen utan mer hat mot det etablerade samhället.

Men OK, för de som fortfarande är starka i sin tro har jag ett namnförslag: Svagbegåvning.

Blåögd blick. En kombination av ordspråksmässig troskyldighet och den koloniala blicken.

En ansvars- och klanderapartheid med pigmentrasistiska förtecken som gör det möjligt att projicera tolerans på en konstruerad, fiktiv tabula rasa av icke-vita gruppers agerande och motivation. Inte för att historisk empiri saknas, utan som medveten historierevisionism, syftande till samhällsomvälvning. Kontinuitetens upphovsmän måste misskrediteras och kontinuitetens fiender utmålas som vän.

Denna oheliga allians är dock dömd att bryta samman så snart de inre spänningarna är större än det upplevda vite mannens ok, naiviteten är förutbestämd att bli sedelärande exempel.

På engelska har man redan myntat uttrycket Regressive Left, en slags parodi av Progressive Left.

Den Regressiva vänstern är alltså den ideologiskt förvirrade falangen som gladeligen tar parti för allehanda konservativt och patriarkalt förtryck så länge det utförs av muslimer eller liknande grupper på botten av offerpyramiden.

Vet inte om någon redan postat debatten mellan Alice Teodorescu och Anders Lindberg på bokmässan som ordnades av Expressen. Den handlar om hur Alliansen bör förhålla sig till SD efter nästa val. Sevärd.

https://www.youtube.com/watch?v=eukIbd-oQR0

Funderat ett varv till på detta med "den vite mannens sista strid". Vem vet, jag kanske har missuppfattat syftet med Erikas SVT inlägg?
För det är minst sagt förvånande att SVT använder precis samma argumentation som Bevara Sverige Svenskt, BSS använde. Citat från wikisidan om BSS:

Nu är det något som Erika uppfattar som en god utveckling men oaktat detta är både Erika och BSS argumentationen likadan "För varje år blir svenskarna allt färre och invandrarna fler. "

Är detta nästa valfråga i Sverige? För enligt Erika är det vad valet i USA egentligen handlar om.
Kommer frågan om mångkulturen också bli en valfråga i nästa svenska val?

Och att det är SVT som lyfter frågeställningen. Det är lite oväntat, men välkommet.
Blir detta starten på ett riktigt mediekrig om mångkulturens vara eller inte vara tack vare, av alla, SVT?

Om SVT lyfter något sker det inte i ett vakuum. Jag tror regeringen har fattat vad som kan hända. Demografin, könsfördelningen osv. som blir helt onaturlig i åldergrupper på grund av ensamkommande "barn" osv.

Vi har sett "praxisändringar" hos Migrationsverket, efter det att chefen där byttes ut:


Vi har haft omläggningar till TUT - vi kommer att få se mer och mer avvisningar, men vi har läst det sista i svensk pissmedia om "massavvisningar" det kan jag lova. Vi kommer att se mer neddragningar och fotbyten när det gäller "integration" och "migration" och Sverige har trots allt "regimmedia". När det är allvar marcherar media i takt med politikerna.

Våra journalister är som dagisbarn. Dom springer omkring och skriker och törstar efter uppmärksamhet. Den ena med det extremare förslaget än den andra. Men nu har en vuxen satt ner foten, och då måste man gå på led och inte släppa repet. Så däför kommer duktiga-flickor-journalister av båda kön snart att skriva saker som leder till internt bråk av typen "fröken, Alice släpper reeepet! Det får man inte!".

Dagisbarnen tog och kastade bort Egors reflexväst, för hans pappa heter Vladimir. Det är slut på "fri lek" nu. Nu är det dags och gå i trafiken, och då bestämmer en vuxen.

Har jag missat, tack för den.

Vänsterreaktionär...men det blir ändå inte riktigt rätt.

Det handlar ju om ett antagande. D.v.s. att alla dessa minoriteter - eller blivande majoritet - kommer att foga sig, utvecklas och ytterst anamma vänsteridealen och -praktiken. Eller förmodan kanske är ett bättre ord.

Väger man in alla dessa livsregler och påbud som vänstern saluför, så hamnar också i tasselandet mellan integration och assimilation.

Kanske "förmodad assimilation"?