Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det hade vi, men den traditionella svenska gemenskapen var inte av det slaget som faller Cwejman och hans stamfränder i smaken. Därför måste den gemenskapen rivas ned och ersättas med någonting som judar gillar. Cwejman formulerade det hela så här under ett seminarium som Axess arrangerade i somras under Almedalsveckan:


Cwejman förklarade vidare att vi istället för den gemenskap som ska slås sönder bör införa något som han kallar för ”medborgerlig nationalism”, d.v.s. ett koncept där det enda som skapar gemenskap mellan invånarna i Sverige är att de på papperet är svenska medborgare, oavsett om de i själva verket är judar, somalier, kongoleser eller något annat. Det påstår Cwejman är väldigt fint därför att då kan invånarna i Sverige, igen enligt Cwejman, ”allesammans känna gemenskap tillsammans utan att utesluta andra identiteter”.

Cwejman tycker alltså att det är ett ”bra projekt” att slå sönder den svenska nationen och den svenska gemenskapen. Den svenska gemenskap som vuxit fram naturligt under hundratals år vill Cwejman ersätta med en ren skrivbordsprodukt, ”medborgerlig nationalism”, som inte har någon som helst förankring i svensk historia eller tradition. Varför vill han det? Jo, därför att människor med ”andra identiteter” inte ska ”uteslutas”.

Det är inte svårt att förstå att Cwejman tycker om det laboratorieliknande experiment som han beskriver. Han är ju inte svensk utan jude och andra generationens invandrare. Han vill vara fri att ge sig hän åt sin judiska identitet utan att behöva känna sig avvikande eller utanför.

Vi svenskar har däremot ingenting att vinna på att ge oss in på det destruktiva samhällsexperiment som Adam Cwejman försöker pracka på oss.

Inser att jag inte håller mig till trådens ämne men det fetmarkerade tycker jag är viktigt att betona. Självklart skulle problemen se helt annorlunda ut och, på de flesta sätt, vara mindre allvarliga om vi hade tagit in en massa tyskar och holländare istället för assyrier och kurder. Men det är bara löjligt att påstå att de problem som trots allt skulle ha uppstått även om de senaste decenniernas alla invandrare skulle ha kommit från vår egen kultursfär, knappt skulle ha varit värda att nämna. Att på kort tid släppa in stora mängder människor som inte i första hand identifierar sig som svenskar kommer på ett eller annat sätt alltid att innebära en påfrestning på den samhörighetskänsla som är så viktig för att ett samhälle ska fungera på ett tillfredsställande sätt.

Om man tar tyskarna som exempel så vore det förstås bara bra om vi hade lyckats locka hit ett par tusen kvalificerade personer från Tyskland varje år. Och även om det på kort tid hade kommit 100 000+ tyskar utan att vi hade haft något arbetsmarknadsbehov av dem så skulle som sagt antagligen inte särskilt många av dem leva på socialbidrag, hamna i fängelse eller misslyckas med att ta sig igenom grundskolan då de i allmänhet är driftiga och kapabla människor som klarar av att hävda sig överallt. Men av just den anledningen hade de samtidigt inte heller bara nöjt sig med att enbart bo här utan utöva något inflytande över landets politiska riktning. Så om vi säger att vi under de senaste decennierna hade gett svenska medborgarskap till ~150 000 tyskar så hade det, utöver ett försvagat och mer splittrat samhälle, bl.a. inneburit att våra möjligheter att driva en självständig svensk linje gentemot det stora och rika Tyskland, som ju strävat efter att dominera sina grannar i hundratals år, hade varit betydligt sämre än om vi inte tillåtit någon huvudlös massinvandring till vårat land öht.

Proventus/Bonnier grundade EXPO. Expo verkar även ha samarbetat tätt med ADL (och därigenom Mossad).
Antagligen säljer/byter dom underättelseuppgifter om svenska medborgare med flera utländska organisationer, men det är väl upp till SÄPO att åtgärda.

Återigen en text med en bra iakttagelse! Det största problemet med den nuvarande invandringen är kvantiteten som måste minskas drastiskt omgående. Ty när andelen som indentifierar sig som invandrare i befolkningen nått en kritisk massa kommer det bli politiskt omöjligt att reglera invandringen striktare. Precis som den judiska identitetspolitiska gruppen driver på för fortsatt ökad invandring skulle mycket väl en stor tysk kontingent kunna agera likartat om dom kom i stora grupper och därmed starkare identifierade sig som invandrare. Resursstarka, välorganiserade grupper som judar och tyskar torde vara mycket svårare att hålla tillbaka politiskt än mindre röststarka grupper som exempelvis somalier.

En skarp analys av hur liberal immigrationspolitik i slutändan leder till ofrihet för den autoktona befolkningen finns här:

Citat ur den texten:

Det är kanske lite off topic men vi behöver inte gå längre än till Estland för att se ett praktiskt exempel på det du beskriver. Den ryska minoriteten är till stor del inflyttad under Sovjettiden eller den ryska tiden före 1918. De vill inte assimileras och längtar tillbaka till när Estland var en rysk koloni. Att ge denna minoritet medborgarskap och rösträtt är i praktiken lika med att hala flaggan på Pikk Hermann och ge tillbaka landet till Ryssland.
Det är därför som frågan om medborgarskap är så viktig i debatten om mångkulturen.

Denna fråga om kvantitet anser jag är det avgörande. Såväl ekonomiskt som organisatoriskt är det omöjligt att ta emot den mängd invandrare vi har idag. Spelar ingen som helst roll om det är asiater, européer, slaver, latinos, amerikaner eller araber. Statsapparaten och kommunernas olika verktyg samt budgeten kan bara hantera en viss mängd människor som kommer hit. Det är ingen åsikt utan fullt logiskt precis som ett plus ett är två och inte fem. Svårare än så är det inte.

Det riktigt allvarliga är då att journalister från svd, DN och public service eller politiker som Cwejman totalt struntar i detta uppenbara faktum. Vi har under de senaste tjugo åren haft en nedskärning av välfärden, pensionerna, bostadsbyggande, skolresurser, kulturen, stöd till ungdomsidrott och fritidsverksamhet med mera. Det vore löjligt att utpeka invandringen som ensam skuld till detta. Men då invandringen är en utgift som alla andra bitar ur välfärden är det märkligt att invandringen tillåts öka med flera hundra procent medan de andra bitarna sjunker, om än inte i samma storlek, så i alla fall allvarligt mycket.

Vad jag vet bor inte Cwejman i en gruppbostad och han har inte heller ett IQ på 60. Han är istället en begåvad och intelligent människa. Jag vet att han begriper att kostnaden och de rent praktiska umbärandena för att ta emot en så stor mängd invandrare är enorma. Detta begriper även hans andra kollegor inom sjuklövern, så även journalisterna. Trots det talar man om allt annat än det rent uppenbara. Sakine Madon skriver så här i Expressen angående kostnaden för invandring:

"Det tar emot att skriva om kostnader eller vinster för en samhällsgrupp. För vad är nästa steg, att räkna ut vad hemlösa, äldre eller överviktiga "kostar"?"

Ja du Sakine, det är precis vad vi gör. Välkommen till verkligheten. Orsaken till att vi skär ned på äldreomsorgen, att vi inte gör något åt de hemlösas situation, att vi inte satsar på ungdomsidrotten etc., beror på att vi helt enkelt vet kostnaderna och att vi inte har råd med dem. Detta är vardagen för alla kommuntjänstemän.

Sakine nämner Jan Ekberg och hans berömda studie om kostnaden för invandring. Den summan skulle enligt honom vara 50 till 70 miljarder. Den kostnaden verkar inte bekymra henne. Alltså dessa eviga undanglidningar för rena fakta. Beakta att vi bara talar om sådant som direkt syns i statsfinanserna och inte andra effekter så som ökat våld och kriminalitet, ökade klassklyftor, enorm administration för att hålla det hela åtminstone flytande, riktade åtgärder för dessa grupper, att den kommunala skolan havererat, osv. Detta i sig kostar också och är utgifter som herr Ekberg inte tar med.

Den här debatten om mediakriget om mångkulturen är på många sätt symptomatisk eftersom den hela tiden talar om svenska samhället och invandrarna. Jag vill istället vända på det hela och istället tala om svenskarna och invandringen. Det är fult att framhäva sig som svensk har vi fått lära oss av media och politiker. Jag är dock tvärsäker att om vi nöp halva deras inkomst skulle det bli andra ord i skällan. Invandringens effekter påverkar svenskarnas välfärd på ett negativt sätt. Så är det bara. De invandrare som kommer hit får det naturligtvis bättre om man jämför med hur de hade det innan i deras ursprungsländer, medan svenskarnas standard sänks från den nivå de lever här i Sverige. Den avgörande frågan är således om svenskarnas välfärd ska tillåtas sänkas för att vi på grund av en snällism ska ha en hög invandring? På det har bland annat Cwejman indirekt svarat ja. Ett sätt är att undergräva begreppet svensk, att förminska det eller som Nyamko Sabuni helt förinta det. Det där vet vi är ett post-modernt tänk med en sliskig värdenihilism. Feminismen använder den konsekvent för att avfärda den vita mannens existensberättigande, Cwejman med DN, SVD och co. använder det för att utmanövrera svenskarnas självklara rätt till sitt eget land.

Gemenskaper, oavsett prefix, utvecklas bara om tillräckligt många upplrever att de har tillräckligt mycket gemensamt. Att kommendera fram en gemenskap är förmodligen som att kommendera fram kärlek - en omöjlighet. Det går alltså inte att bara säga "samhällsgemenskap" och så inträffar den. Man måste först identifiera vad som åstadkommer gemenskaper, därefter nogsamt bedöma om sådan alls går att etablera, och först därefter utforma en klok och långsiktig plan för dess förverkligande.

Om vi då tar oss en historisk tillbakablick och konstaterar att zigenare har bott här i landet sedan 1500-talet, och hittills i allt väsentligt lyckats undåg att ingå i någon påtaglig gemenskap med oss svenskar, så är det väl rimligt att man tänker sig en så där 3000 år innan t ex somalierna har lyckats.

Det är inte intuitivt men likväl sant, att det är både en ondskefull och naiv syn ledaren har, samtidigt. Det finns liksom inget att säga dem annat än att de är onda. De har ju fel i sakfrågan, vad det gäller massinvandringen konsekvenser eller rasfrågan, men vägrar erkänna det.

Sydsvenskans ledare tycker att Malmö blir "hetare" och det är ju egentligen inget verifierbart påstående. Det är ju snarare en känsla. Det ledaren säger i klartext är att han gillar "kittlingarna" den destruktiva mångkulturen ger och att Malmö är bättre nu än när det var tryggt förr, men har några invändningar mot hur polisen sköter sig och att morden borde klaras upp. Vad ska man säga om det? Ja, han har ju inte fel. Jag är övertygad om att det depraverade missfostret mycket väl upplever rysningar av välbehag när han ser Malmö förfalla och blattekaoset ta dess plats.

Det spelar ingen roll om det är Jan Helin, Måna Sahlin, Daniel Poohl, Reinfeldt eller någon annan som slänger ur sig den ena plattityden efter den andra. De vet om mångkulturens negativa konsekvenser men bryr sig inte. De vill helt enkelt ha förfallet. Eller för att citera vår egen kära judeluffare:
Kan man bli mer renlärig flosklerpolitiker? Det är nästan fascinerande. Han är perfekt på sin post!

Alla insatta i frågan vet vilka konsekvenser massinvandringen och mångkulturen leder till. Dock ljuger de för att hålla myten om att vi tjänar på massinvandringen och dogmen om att inte kritisera massinvandring levande bland massan. De kan inte vara ärliga. Någon gång fick vi höra Reinfeldt försynt pika Ohly om att vi måste hålla nere välfärdens kvalitet för att kunna bekosta massinvandringen. Film. Då mer som ett förtäckt hot: "Det där är ett slag under bältet och du kan inte använda massinvandringen i argument mot moderaterna. Vi är överens om det här. Byt ämne".

De är alla medvetna och insatta i vilket ok de lägger på oss men ljuger för fullt. Jämför Annie Lööfs hallucinationer om somalierna eller Reinfeldts "Det har berikat vårt land, det har gjort oss klokare, och gett oss ett mer utvecklat samhälle. Det bidrar till vårt välstånd. Utan denna öppenhet hade Sverige varit ett fattigare land." DN

Det handlar inte om sakfrågor så som om vi svenskar tjänar ekonomiskt på massinvandringen eller om brottsligheten faktiskt inte ökar. Lönerna som dumpas, industrin som flyttar utomlands, otryggheten som ökar, sammanhållningen som förgörs, brottsligheten som ökar och den allmänna misär som sprider sig rör dem inte ryggen eller kan helt enkelt vara målet. Allmän idioti kan förvissa till viss del vara möjligt men eftersom de gång på gång yppar något som visar på att de förstår läget tyder det på att de vill ha det så här. De genomdriver sin vanvettiga dystopi hur som helst. Mördare, våldtäktsmän, rånare och andra missdådare är kanske förvissa onda men jag har ungefär samma känslomässiga förhållande till dem som till smuts och damm. Det är ju bara att städa bort. Jag hatar ju knappast dammet. Men mångkulturisterna, vare sig de är politiker eller journalister, är utstuderad genuin ondska. Jag kan inte se det på något annat sätt. Undviker de sakfrågan kan man inte komma åt dem på någon annan väg än att angripa deras person och spela på känslor.


4 av 10 tillfrågade vill helt stoppa invandringen och detta trots stor andel invandrare och i princip 100% massinvandringspositiv media. Vad folk tycker är helt irrelevant och har alltid varit i frågan. Folket ställs inför fullbordat faktum och det förs ingen debatt under tiden. Ungefär som när värnplikten avskaffades eller hur USA gick från att vara i princip homogent europeiskt ättat amerikanskt till rasblandad sörja:
"The bill will not flood our cities with immigrants. It will not upset the ethnic mix of our society. It will not relax the standards of admission"

http://en.wikipedia.org/wiki/History..._United_States
https://www.flashback.org/sp34772834

Det handlar om att media och politikerna (som egentligen borde beskrivas som samma sak) ställer oss inför fullbordat faktum. Vem fan hade velat ha det så här om frågan ställt oss i början av 90 talet eller till 60-talets välmående USA?

Vilka är dessa "vi" som tjänar på den? Finns det några som inte ingår i "vi", och som inte tjänar på den?

True. En fullblodspolitiker hävdar naturligtvis att allt görs för folkets väl och bästa. Politiker ska inte förfalla till populism (dvs demokrati) utan driva opinion. Att den förda politiken samtidigt förgör landet spelar uppenbarligen mindre roll. Även om det nu synligt gått för långt och en hel del politiker själva nog hemma i kammaren undrar vad de ställt till med.

Från början baserades det (dvs massinvandringen) nog på ekonomiska principer (eller snarare glädjekalkyler). Precis som att först var det landsbygdens många söner och därefter kvinnorna som utnyttjades för att höja produktionen och BNPn efter kriget var invandrarna tänkta som nästa arbetskraftsresurs. Problemet är bara att de inte behövs och att de inte blir eller uppför sig som förväntat, dvs som lutherskt uppfostrade svenskar. Nu är dock allt bara ett självspelande piano, långt utanför kontroll. Det måste nog bli sämre innan det blir bättre

Cwejman är ju en av dem som framfört idén om invandring som bistånd. I praktiken fungerar det väl redan så. Han säger i och för sig att invandringen kostar, men att det blir en nettovinst. Att det kostar och att det blir en nettovinst känns igen inom religionen. Nettovinst är ungefär som när man förr talade om paradiset. För ditt slit och dina umbäranden här på jorden kommer Gud att belöna dig i himlen. Det här var inget man kunde bevisa att skulle bli så, men det spelade ingen roll, tron i sig var sanning och tvivel kunde betraktas som något ont. Samma sak idag: vi som inte nöjer oss med en förvissning om att tro på en nettovinst med invandring betraktas som onda och inhumana. Angående att det kostar kan man förledas till att mångkultur kramarna är medvetna om konsekvenserna och att man kommer att hålla igen om kostnaden blir för hög. Men nej: så länge statsfinansen är god, och det kan den alltid vara om det finns andra verksamheter att skära ned på, kommer man aldrig att ändra uppfattning.

Om de med mest makt inte skulle ha något att vinna på massinvandring kan vi vara säkra på att den inte skulle finnas. Massinvandringens syfte är att splittra en gemensam folklig värdegrund och mentalitet. När vår jämställdhetsminister sa att det finns inte något specifikt i begreppet svenskt så blev jag inte överraskad. Självklart skulle ministern säga så. Varje person som vill utöva makt måste framställa just sin grupp särintresse som universellt och naturliga, till skillnad mot de andra grupperna. Vi talar alltså om ideologi. Ideologins väsen handlar om att mystifiera verkliga sociala och ekonomiska skillnader: antingen att förneka själva ojämlikhetens existens - eller att framställa den som naturlig och förutbestämd. Det är det senare som sker med ideologin bakom massinvandringen. Naturaliseringen av massinvandringens konsekvenser handlar således inte om att förneka dem, utan om att till varje pris bestrida att dessa konsekvenser beror på just massinvandring. När så massinvandringen och dess konsekvenser hålls åtskilda förstärks, förhärligas och därmed legitimeras massinvandringen offentligt. Det är det Cwejman sysslar med. För att ideologin inte ska förfela sitt syfte måste den trots allt omfattas av en majoritet. I detta fall hänvisas det till goda humanistiska värden. Det är bara det att denna sorts humanism välvilligt endast bidrar till just fåtalets särintresse. Syftet med massinvandring är alltså inte en bra humanism, utan för att skapa splittring och därmed mer makt åt sig själv och sin grupp.

Media, politiker, forskare och stora företagare har allt att vinna på massinvandring. Deras särintresse förstärks på bekostnad av att medborgarnas makt minskar. Invandrarna själva förlitar sig naturligtvis på gammelmedia och politikerna eftersom det ju är dem som gjort att invandrarna kan komma hit och att ännu fler kan komma. Därmed sår man ännu mer split i befolkningen eftersom invandrarna ju själva också är medborgare. Varför tror ni Lööf ser så glad ut när hon säger att 30 nya miljoner invandrare bör komma hit?

Det var mycket i din skarpa text man skulle kunna kommentera, men jag nöjer med detta stycke. Jag kommer att tänka på Bengt Olssons krönika som skapade så mycket oro hos twittereliten häromdagen. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-...kulturens-fana

Att vara vänster har mer eller mindre blivit en religion, där man skiter i fakta och istället slänger sig med olika ytliga budord - de antirasistiska, antisexistiska och antihomofobiska budorden. Nu är ju visserligen antirasism, antisexism och antihomofobi generellt bra saker, men inte när de utförs av en kosmopolitisk medelklass som faktiskt har relativt stor makt över sitt arbete. Att vara vänster handlar inte längre om att försöka minska arbetstagarens beroendeposition till arbetsgivaren och att socialisera produktionsmedlen, utan om att agera på olika fält för att få så mycket personlig vinning ur det som möjligt. Lidande blir ju de som (oftast) skiter fullständigt i hudfärg, dvs de som varje morgon går till ett slitsamt arbete som de vet kommer att förstöra kroppen för dem men som de inte har något annat val än att gå till. Detta beror ju delvis på att medelklassen har tillåtits bli alldeles för stor. Lägg på köpet till en diskursförändring, en John Rawls som ätit sig in i medelklassen, så har vi Sverige av idag.