Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hennes poäng är väl denna: allt fler offentliga miljöer behöver övervakning, väktare och larm för att kunna fungera. Räkna med att de som har råd och kan välja tryggare alternativ kommer att isolera sig mer.Vi har haft White flight från förorterna, nu kommer white flight från offentliga lokaler. Om vi säger så här, Neuding ömmar inte direkt för berikarna, utan beskriver hur svenskarna blir attackerade och måste skydda sig och varnar för den utvecklingen. Nu skriver hon inte invandrare eller svenskar. Men det är ju underförstått.

Numer heter det inte längre integration utan det korrekta är deltagande och inkludering. Om den som bjuds in blir våldsam och ohanterlig fasas dock denna ut eller bjuds helt enkelt inte in. I förlängningen har vi inte ett öppet samhälle. Varje medborgare får söka medlemskap eller något i den stilen för att besöka mötesplatser utanför hemmet. Andra sätt är gentrifiering. Bostadsområden renoveras så att hyrorna blir för dyra för socialtjänsten och att flera hus görs om till bostadsrättsföreningar. Ytterligare ett sätt är friskolor. Det här är väldigt långt ifrån deltagande och inkludering.

Vad Neuding ytterst talar om är att mångkulturen och dess vision har en inre problematik som tillåts fortgå vilket leder till att de parallella samhällena, det invandrar-ledda och det mer genuint svenska, befästs och ytterst legitimeras. Då det är det svenska som har makten och resurserna kommer givetvis det invandrar-ledda hamna rejält efter. Neuding har inte varit tyst om att vänstern är den skyldige till denna utveckling och att det är ett problem när vänstern avsäger sig detta problem och fräckt skyller på borgerligheten.

Och exakt detta läge med ghettoiserade stadsdelar, mer eller mindre tydlig övervakning, gated communities. "race-related studies", ett allt mer slutet samhälle där du hela tiden måste betala eller vara med i klubben (eller ha rätt slags föräldrar/rätt sätt att tala) för att få tillträde till vissa gemensamma arenor - det läget finns sedan flera årtionden i USA, det ständiga jämförelseobjektet i debatter om samhälle och mångkultur här i landet. Det är inte som på amerikanska high-school-tv-serier eller i Fame. Det där fattar dock inte debattörer av typen Mona el-Masri. Björn W Imam eller Behrang Miri.

Instämmer i vad The Lucky skriver:


Paulina Neuding är som regel (och även i dagens artikel) inte tydlig med hur hon ser på denna "inre problematik". Neuding beskriver, att "svenskarna blir attackerade och måste skydda sig och varnar för den utvecklingen" men lämnar öppet, om hon delar vänsterns analys och grundmurade klientperspektiv, nämligen att svenskarna blir attackerade eftersom de har försummat att ta hand om dem, som invandrar (klienterna).

Neuding skriver bara: "Liksom biblioteken är badhusen öppna miljöer som är sårbara för oro i det kringliggande samhället." Man får gissa om hon i likhet med Anders Lindberg och likasinnade anser, att det är svenskarna som ska klandras för "oron i det kringliggande samhället", eftersom de har försummat att ta hand om dem som invandrar.

DN har idag en debattartikel som påtalar svenskarnas bristande omhändertagande av de asylsökande. Åsa Dufbäck, "platschef på flyktingförläggningar under två års tid, problemlösare och obotlig optimist" skriver:


http://asikt.dn.se/asikt/debatt/sver...ra-flyktingar/

http://unvis.it/http://asikt.dn.se/a...ra-flyktingar/

Det är ett slags vuxendagis för asylsökande som Åsa Dufbäck efterlyser. Svenskarna ska lägga livet till rätta för asylsökande och ge dem "struktur på tillvaron"... ty annars uppstår frustration, vilket "kan leda till bråk", som "kostar samhället stora pengar".

Dufbäck förespråkar bl.a. "obligatoriska praktikplatser eller enklare jobb för att integrera flyktingarna så snart som möjligt". Hur pass anställningsbara de är och VAR den lediga kapaciteten finns, som ska handleda alla dessa praktikanter verkar inte vara något, som Åsa Dufbäck har frågat sig. I ett porträtt av skribenten i en artikel med rubriken "Vi jobbar med hjärtat" kan man läsa:


http://unvis.it/http://arbetet.se/20...r-med-hjartat/

Om det beskrivna paret (med tolkbehov) inte har någon efterfrågad spetskompetens... så torde de knappast vara anställningsbara eller välkomna som praktikanter.

Det går en rågång mellan dem som (i likhet med Anders Lindberg och likasinnade) anser, att "oro i det kringliggande samhället" främst beror på att svenskarna inte i tillräcklig utsträckning har lagt livet till rätta för dem som invandrar (klienterna) - och de som inte delar den utblicken.

Det är lite oklart, var Paulina Neuding befinner sig i förhållande till den rågången.

-----

PS Patrik Engellau har funderat en del om detta.

http://detgodasamhallet.com/2015/10/...lek/#more-2546

Adam Cwejmans artikel om den förmodligen eller åtminstone påstått unikt svenska frånvaron av sund patriotism har redan postats på tråden:




Ja hur ska det gå till? Cwejman hävdar att de östeuropeiska länderna "har klarat globaliseringen"; utan massinvandringen, lägger jag till.


Alice Teodorescu, idag:

Integration är vägen ut ur gränslandet






Jo, tjena... Är detta i linje med det omöjliga, värdegrundsdemokratiska folkbildningsinitiativet uppifrån och ned, som vi fått vänja oss vid? "upplysning mot rasism"? Den svenska fredsskadan som i välfärdsdecennierna det senaste halvseklet tillbakabildat de rudimentäraste, pyttigaste tecknen på nationella anlag som förenande kitt, homogeniteten och tilliten som signa, ska gå från dvalans trygga autopilot till konstruktiv hantering av akut och kronifierad stress; luftslottet ska sublimeras till sandslottet som ska byggas medan migranttsunamin vräker sig skoningslöst över oss. Är svensken den mänskliga motsvarigheten till dront?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dront

Det sägs ju ibland att "man kan bara vara internationalist om man också är nationalist", man kan bara förstå och hantera möten med andra nationer, andra kulturer, andra seder och andra tankar om man är klar över var den egna nationen står i förhållande till detta och vr man kommer ifrån. Och man kan bara arbeta för hållbara, fredliga internationella lösningar om man har en egen stat, en gemenskap som kan sätta gränser och ta verkligt ansvar. Världsnomaden är och förblir en chimär.

Den här dialektiken mellan det nationella och det internationella har nog alltid verkat svårorienterad på svensk botten, åtminstone sedan industrialismen anlände i slutet av 1800-talet och i än högre grad efter andra världskriget. Det är uppenbart att en stor del av medieklassen och kulturlivet idag (särskilt i Stockholm, det är ju de som sätter tonen) är direkt obekväma med tanken och helst vill kemtvätta bort allt som pekar på någon slags svensk nation, ett svenskt kulturarv, en meningsfull svensk nationell gemenskap. Politikerna drar åt samma håll. I de flesta länder runt om i Europa vore den beröringsskräcken inför det egna kulturarvet, den egna historien obegriplig - och i länder som Polen, Frankrike, Ryssland eller till och med USA skulle den väcka förakt. Vem vill lyssna på ett land som hela tiden ägnar sig åt att be om ursäkt för sig självt, att minimera sina egna insatser?

En annan "dialektik" är den som oscillerar eller kvanthoppar borderlinemässigt mellan den självutplånande nihilismen och den självförhärligande föreställningen om humanitära stordåd i mänsklighetens, universums tjänst. Övertygelser som omsatt i handling, på beteendeplanet - ideologisk aktivism eller PK:istisk handlingsförlamning - leder till självutplåning; ett utvidgat suicid.

Något som överraskat åtminstone mig är den närmast totala avsaknaden av kritik från "den goda sidan" mot planerna på att EU träffar ett avtal med Turkiet för att stoppa flyktingtrafiken över Egeiska havet.

Om detta avtal träder i kraft (och Erdogan inte blåser EU och det inte omedelbart öppnas en ny rutt någon annanstans) kommer det drastiskt minska flyktingströmmen till Sverige. Enligt Johan Westerholm (http://ledarsidorna.se/2015/10/med-trumf-pa-hand/) och andra källor kommer åtminstone början på asylprocessen ske i dessa läger på turkisk mark.

Det borde ge en enorm påverkan på vilka som verkligen tar sig till Sverige:

1. Turkiets tjänstemän kommer ha en helt annan inställning till "borttappade pass". Personer som inte kan identifieras lär inte skickas vidare till EU och det lär vara svårt att tappa bort passet när man väl identifierats i lägret.

2. Turkiet har med stor sannorlighet en annan inställning till "barn" med basröst och kraftig skäggväxt.

3. De flesta som får asyl i Sverige får det av humanitära skäl och inte pga flyktingstatus. Återigen kommer Turkiet ha en helt annan inställning till vad som är humanitära skäl.

4. Personer som inte får asyl i Sverige, men som vi heller inte kan skicka tillbaka, t.ex. personer med terroristkoppling, lär även dessa mötas av en helt annan hantering i Turkiet.

När planerna på ett avtal blev känt för några dagar sedan väntade jag mig en kannonad av snyft och hänvisninar till nazism, fascism och koncentrationsläger. Det har i princip uteblivit. De flesta sansade människor är nog i hemlighet glada åt möjligheten att låta Turkiet strama åt Sveriges invandringspolitik, men sansade människor är som bekant inte så vanliga i medierna.

Poängen med Neudings försiktiga retorik är väl att den kan vara en ögonöppnare för den sortens människor (och de är ganska många) som är livrädda för att framstå som rasister. Hon använder sig av Sokrates majeutiska metod och låter läsaren dra sina egna slutsatser, utan att behöva gå in på kulturskillnader och annat som riskerar att alienera känsliga personer. Ett stillsamt konstaterande att det här inte fungerar räcker faktiskt ganska långt.

Nja... det är imo helt OK med "ett stillsamt konstaterande att det här inte fungerar" förutsatt, att man inte implicit förespeglar, att det skulle kunna fungera, om bara svenskarna bjöd till och fullt ut lade livet till rätta för dem som invandrar till Sverige. Neuding behöver inte alls gå in på "kulturskillnader och annat som riskerar att alienera känsliga personer", det skulle räcka med att stillsamt låta förstå, att det står tyvärr inte i svenskarnas makt att förverkliga vänsterns/vänsterliberalernas alla visioner.

På tal om Dagens Samhälle skrev Sven Otto Littorin på dagen under rubriken "Hur undviker vi kollaps i välfärdsstatens kärna?"
Vad säger man? Människan har uppenbarligen helt missat att den diskussionen har förts år ut och in, här på Flashback inte minst. Svaret är därtill helt uppenbart. Stäng gränserna, stoppa massinvandringen - eller invasionen, som nu är en än mer rättvisande beskrivning. Repatriera invällarna. Men så är också människans grundsyn som följer:
Tillhör landet de som kommer hit mitt i livet eller de som levt och verkat här i generationer?
De som betalar priset är förstås inga andra än vi svenskar som av politiker och journalister alltjämt tilldelas en status som turister i vårt hemland.

Situationen i Sverige är just nu sådan, att alla utom de mest extrema vänstermupparna håller tyst med protester mot de hårdare tag i invandringspolitiken som genomförs. Inga massiva protester har hörts när Johansson aviserar att alla som inte har fått asyl ska skickas tillbaka, tältläger har kunnat rivas utan att de vanliga braskande rubrikerna om polisbrutalitet synts till. SSRS initiativ med schribsted att åka ner med båtar till Medelhavet har också förlorat all uppmärksamhet i pressen. Det är allvar nu.

Men när pressen på Sverige minskar kommer dessa vänstermuppar vakna igen. Då kommer det företas reportageresor ner till Turkiet och avslöjanden om de metoder som brukas där kommer pryda våra förstasidor igen. Kalla fakta, uppdrag granskning mfl kommer tävla i vem som kan snyfta högst. "Omänskligt, vidrigt, ovärdigt, inhumant"...

DNs Niklas Orrenius ger sig på att, mitt i flyktingkaoset och hotande systemkollaps, försöka väcka sympati för ekonomiska migranter som utger sig för att ha asylskäl. I ledaren "Uppdelningen i fina och fula migranter allt tydligare" verkar Orrenius mena att även de som saknar asylskäl måste få stanna.

"Men många som köper en plats på de risiga båtarna till Europa tillhör en annan grupp: fattiga utan formella flyktingskäl. De kommer i desperat hopp om arbete och ett uthärdligt liv.

I torsdags berättade Sydsvenskan att EU ska intensifiera sina insatser för att få bort den här gruppen från Europa. Hundratusentals papperslösa ska med intensifierade poliskontroller hittas och avvisas. Ett uttalat syfte med aktionen är att avskräcka andra från att komma hit.

”Att vara fattig är ett helvete. Men det är inte grund för asyl. Den principen måste vi hävda nu när vi har så stort tryck”, säger migrationsminister Morgan Johansson.

Fina och fula migranter. Uppdelningen blir starkare. FN:s rapportör för migranters rättigheter, François Crépeau, anser att Europas politiker lurar sina väljare när de säger att gränser kan stängas. Globaliseringen är en kraft som inte går att stoppa, menar han. Migranterna kommer att komma oavsett vilka åtgärder som sätts in - även de som saknar flyktingskäl."
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/n...llt-tydligare/

Dessa insikter kommer till Orrenius när han klipper sig hos en irakisk frisör i Malmö. En lustig detalj är att Orrenius broderar ut sitt pekoral med följande scen:

"Khaled och jag pratade om barn, han älskade ungar. För tre år sedan blev han pappa här i Sverige. "En liten son", sa Khaled. Vilket namn gav ni honom? frågade jag. Khaled mötte min blick i spegeln.

"Leif", svarade han."

Här tänkte säkert Orrenius redan i frisörstolen att just det svaret skulle beröra läsarna så pass att även de accepterar den oåterkalleliga globaliseringen.

"Medan Khaled, hans fru och lille Leif är tillbaka i Irak.
De utvisades i våras. De drömmer om Sverige. De kommer att försöka ta sig hit igen."

Leif blir symbolen för drömmen om Sverige och globaliseringen som enligt Orrenius kommer att fortgå oavsett Morgan Johansson och svenska lagar.

Det är bara det att jag kan sätta pengar på att Orrenius hörde fel och att frisören Khaled egentligen sa "Laith" vilket låter som "Leif" men är ett arabiskt namn och ganska vanligt i Irak. Det hade Orrenius kanske känt till om han träffade araber i andra sammanhang än som svart arbetskraft på Malmös frisersalonger.