Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Som en filosofisk eller debattmässig gossen Ruda kan Tännsjö sporra till att pröva hållfastheten i ens argument, men är han realistisk? Han hävdar i Timbro-debatten med Bauhn (drygt 51 min i ditt länkade klipp) att det råder lika moraliska skyldigheter för oss gentemot dem som så att säga flyr över Medelhavet som gentemot grannen i samma trappa. Det anser inte jag. Vad får vi i gengäld, som uppväger priset för en universell räddnings- och försörjningstjänst? Belöningen att bli ihjälslagna. Det är den sortens stolliga idealism och universalitet som medför denationalisering och kaos. Vi kan förvisso kalla oss kommunister och "rädda" universums alla folk med träningsläger, arbetsläger, fängelseläger och andra läger, ty folken förstår ju inte själva vad de vill och behöver.

Vad svenska medier anbelangar, vilket har sagts otaliga gånger förr, är blandade motiv bakom kriget, med lögn och ismer som agendor, men också simpla gruppsykologiska, närsynta och karriärbefrämjande beteenden på helhetens och långsiktighetens bekostnad.

Värt att minnas är att Tännsjö är utilitarist och helt och hållet resonerar utifrån utilitarismens ståndpunkter i princip allt han gör. Världslyckan ska öka. Nationer, kulturer och folk anses sekundära i sammanhanget. Det känns mer som ett filosofiskt-abstrakt resonemang än en hållning som kan provas i verkligheten, även om han säkert menar att det är fullt tillämpbart. Tännsjö är utan tvekan en galning men jag tror att han ska betraktas utifrån en delvis annan synvinkel än gängse extremvänster, nyliberaler och globalister av olika kulör, som man annars hör i debatten.

En annan intressant Timbro-film, som har bäring på mediekriget, fokuserar på den kände Bo Rothsteins forskning om vad som skapar ett bra samhälle. Filmen borde vara obligatorisk för alla journalister. Mycket handlar om social tillit, hur den uppstår och vilken betydelse den har. Det visar sig att det visst finns något typiskt svenskt - Sverige är i väsentliga avseenden bäst i många viktiga avseenden.

Detta bör man ta ad notam, särskilt när vi nu börjar se tecken till ett litet mer hett mediekrig. Här visar sig också att det finns risker med att personer som har andra lojaliteter än mot det offentliga uppdraget, kan bidra till erodering av det offentliga ethos som bygger det fungerande samhället.
https://www.youtube.com/watch?v=8-i4LkVbJqo

"Vi får en slags balkanisering av samhället" är onekligen en rätt oroande utveckling.

Rothsteins framtidsscenario är allvarlig och tänkvärt. Det är också en god utgångspunkt för den sida i mediekriget som vill framhålla värdet av att bevara det som är särskilt bra med Sverige, och övriga Norden, och då skall man inte politiskt agera för att nedriva detsamma.

Din kritik träffar fel.

För det första är det förstås orimligt att begära att människor ska ge upp sitt legitima egenintresse, även om det handlar om indoktrinerade svenskar. Tännsjö är härvidlad säkerligen en hycklare (som gissningsvis inte lever som han lär - på svältgränsen) och definitivt en antidemokrat (vad en elitistisk filosof anser att "vi" "måste göra" utifrån sina tankescheman är oväsentligt - i en fungerande demokrati har han en röst att lägga i urnan).

Sedan kan man försöka sig på en långsiktig utilitaristisk horisont som du pekar på och fundera på om nyttan med att fördela svenskt välstånd över fler nu hjälper största möjliga antal in the final analysis.

Men det är faktiskt en alldeles onödigt luddig kritik som lägger bevisbördan på dig, när den i själva verket ligger på Tännsjös tallrik:

Kan han, eller någon annan invandringsutilitarist bevisa att kåkstäder och mord i Sverige är den globalt mest effektiva omfördelningsmetoden? Att "mänsklighetens" kollektiv maximerar sin lyckoexpropiering av överskottslyckliga svenskar genom att fördela de beslagtagna medlen - i just Sverige?

Självklart inte. En svältkost på ris kostar mindre i en kåkstad vid ekvatorn än nära polcirkeln. Såväl den första som den allra sista utpressade skattemiljarden från svenska skattebetalare gör en multiplicerad nytta långt från Sverige och nära råvaran lidande.

Tännsjö är alltså inte bara moraliskt världsfrånvänd - han är korkad även under sin egen utilitarisms tvingande premisser. Han är en omänsklig robot känslomässigt och en klåpare till filosof.

Det här har jag redan formulerat som en kategoriskt uttagen antites till svensk godhetspolitik, som jag hoppas ska omvända kapitalismtroende ungmoderater i ett blixtrande uppenbarelseögonblick på vägen till Damaskus :

Den enda invandring som är moraliskt försvarbar är den som ökar rikedomen per capita i Sverige. Om det handlar om att så effektivt som möjligt maximera mänsklig lycka och global nytta, så dikterar marknadskrafterna att lyckoproduktionen i tredje världen har alla konkurrensfördelar jämfört med högprislandet Sverige. Att medvetet slösa bort resurser som syftar till att göra gott är inget annat än ondska.

När AB släpper lös dessa gästkrönikörer är det ju svårt så att tro annat än att kriget har börjat.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle20914728.ab

Thomas Gür kommenterar vasst:

Hur förväntar sig människan att det ska gå till? Ankom till sverige och bli omedelbart erbjuden att ta över för Prins Philip? Gud vad trött jag blir.

Rothstein var en flitig deltagare i mediala sammanhang förr. Mot slutet kunde man ana en, hm, kritik mot rådande ordning. Idag verkar han vara ute i den mediala kylan. Go figure.

Bra! På samma tema: När liberaler och socialister förfäktar idéer om att snabbt och omvälvande förändra samhället, så finns en tendens hos meningsmotståndare att genast kasta sig in i den ideologiska debatten. Under en rad mer eller mindre verklighetsfrämmande antaganden så diskuterar man och uppehåller sig vid rent teoretiska, ja imaginära, sammanhang.

Istället borde den första reaktionen vara den jordnära, praktiska och mänskliga frågan: Jasså, det tycker du. Hur ska det gå till rent praktiskt? Det är också den frågan som journalister har till uppgift att ställa - och sedan också kräva ett svar av politikern.

Vi lever i tidevarv där den idémässiga förändringen av samhället har blivit viktigare i samhällsdiskussionen än förvaltningen av det samhälle vi har. En liknelse med den levande kroppen skulle kunna vara att den kosmetiska transformationen av människokroppen blivit viktigare än att fokusera på det som håller kroppen vid liv - och ger den ett långt liv. Invandringen och mångkulturdogmen är samhällskroppens silikonbröst, ansiktslyft och läppförstoring. Åtgärder som uppfattas som vackra av fåtalet, men som ingenting tillför på sikt, annat än fulhet och problem.

Ytterst få texter gör mig verkligt arg. Jag kan bli nedstämd, irriterad, uppgiven. Men genuin ilska känner jag sällan. Det här är en text som gör mig rasande. Den saknar all form anständighet. Sådan anständighet man kan avkräva människor bortom olika åsikter. Det är så sjukt.

Författaren, om vilken jag ingenting vet, har tillräckligt mycket intelligens för att ha navigerat sig på de sociala haven fram till en position där hon ges möjlighet att skriva gästledare på Aftonbladet. Hon är tillräckligt hänsynslös för att skriva sådan dynga i syfte att gynna uppmärksamheten kring den egna personen. Samtidigt har denna text passerat säkerligen en handfull människor på Aftonbladet, vilka har funderat på huruvida man skall publicera den, samt hur man hanterar den efterföljande diskussionen. Vilken typ av vidrig omgivning gör att detta går i lås?

Notera dock att när Aftonbladet vrider några varv på tumskruvarna märkta med "vit svensk skuld", så gör man det genom att ta in en side show. Som ett vått finger i luften. "Testballong" har väl använts i tråden flera gånger. Något man kan skära loss om experimentet inte faller väl ut.

Nån testballong tror jag inte det är. De vet att textens tes är fullkomligt orimlig, och vilka reaktioner texten får. Att åstadkomma dessa är själva syftet. De negativa reaktionerna kommer kallas en flod av rasistiskt hat, de 2 procenten värsta reaktionerna kommer framhållas som typiska för helheten. Det är som att slänga dynamit i sjön, för att sedan kunna visa upp döda fiskar och klaga på miljöförstöring.

Ja visst. Varför skulle annars en sådan text tas in på nationaldagen? Detta är redaktionens åsikt om Sverige och svenskar, men man använder en torped för att göra jobbet.

Men det du beskriver är också ett exempel på makten att definiera:
1) Provocera så grovt du kan.
2) Hävda att motreaktionerna betyder att provokationen behövdes.
3) Framhäv provokatören som viktig. (Vissa svenska kulturaktörer kan få en livstidskarriär på detta.)

Om motståndarsidan skulle provocera på exakt samma sätt, då utnämns förstås provokationerna till "hat".

Allt detta baseras på de mediala maktstrukturerna. Definitionerna är fria. Vem som helst kan ta sig den makten.

Det är ett bra uttryck förresten, "de mediala maktstrukturerna", och jag önskar att vi använde oss mer av dessa små trick (vår motståndare gör det, som bekant). En makthavare har svårare att framstå som "god", speciellt om man kan peka på (och alla vet) att han är ett mobbaras, och därför är den lilla flaggningen av betydelse. Det är som det ständiga "det främlingsfientliga partiet". Man kommunicerar sin verklighetsbeskrivning genom definitionen och det kostar inget att göra det. Man får förstås vara försiktig så man inte genom sin definition framstår som en korkad haverist (typexempel: kontra med ordet "svenskfientlig").

"Det pågår inget mediakrig. Det pågår en kamp mellan de mediala maktstrukturerna och den lilla människan om rätten till makten att definiera."

Trevlig nationaldag, hörni! Heja Sverige!