Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kanske Randi Mossige-Norheim gör ett reportage för konflikt där hon intervjuar en tiggarboss som försäkrar att allt den handikappade killen sa är lögn?

Är det bara min inbillning eller har Sveriges radio dragit upp mångkultur och flykting propagandan några snäpp i takt med att fler kritiska röster får komma fram i TV och på ledarsidorna?

Att man under kort tid får både ett förslag om skärpt invandringspolitik från moderaterna och en bekräftelse på förekomsten av organiserat tiggeri tyder absolut på islossning. Samtidigt är det påtagligt hur "svenskt" allting blir. C:a 25% komma-till-saken och 75% ursäkter, bedyranden och snyftningar.

Kinberg Batra kunde ha gått ut med sitt förslag utan krusiduller. Istället blir det:
'Först vill vi så klart understryka att det är väldigt viktigt och självklart att den som söker asyl fortfarande ska få sin sak prövad, Sverige ska vara en fristad för den som flyr för sitt liv från krig förtryck terror krig misär förtryck krig förtryck. Jag repeterar det tre gånger för säkerhets skull. Med det sagt så, ja, vi vill ändra huvudregeln till permanenta uppehållstillstånd.'

Kalla Fakta kunde ha koncentrerat sig på att det finns fucking resebyråer i Rumänien som ordnar tiggarresor till Sverige och delar upp arbetsuppgifter i bussen, att bossar anvisar tiggeriplatser, hämtar och lämnar och tar det mesta av pengarna, och att bussarna går tillbaka till Rumänien fulla av stöldgods... men istället blir det:
'Först vill vi så klart understryka att det här inte innebär att allt tiggeri är organiserat. Vi kanske har hittat det enda fallet. Vi kanske inte ens har hittat ett fall, allt kanske bara är en hallucination. Det vi vill berätta är först och främst historien om Sorin med den förkrympta armen, där ligger vårt fokus, vi följer honom runt och fram och tillbaka och vi garanterar att vi ska spela liten fiol med full intensitet under det mesta av programtiden, precis som det förväntas av oss. Med det sagt så, ja, det verkar som att det finns inslag av organiserad kriminalitet i den här verksamheten...

Jag skulle hävda att det går bakåt och framåt samtidigt och att det för 10 år sedan hade kunnat lanseras ett likadant M-förslag och sändas en likadan dokumentär med betydligt mindre kattpromenad kring gröten. När t ex Uppdrag Granskning avslöjade SFI-fusk var det inte SM i medkänslekoketteri, de ägnade nästan hela programmet åt själva fusket. Och Billström körde en mycket hårdare och icke-ursäktande retorik mot tiggeriet innan SD kom in i riksdagen.

För det är just där skon klämmer. "Inte spela SD i händerna" har blivit en hel egen värld, en industri, en religion, en livsstil, ett digert regelverk. De diskurshygieniska fotsoldaterna som gett sig själva uppdraget att "hålla linjen" punktmarkerar varenda journalist, 7K-politiker och debattör och analyserar deras urin efter spår av SD-normalisering. Alla vaktar varandra och sig själva. Alla tvingas bete sig kontraintuitivt. De urskuldande fotnoterna har blivit längre än innehållet. Tungor knyter sig. Resonemang går vilse.

Den verkliga genombrytningen kommer inte förrän de etablissemangspersoner som tröttnat på att inte kunna andas längre går till gemensam, konsekvensneutral motoffensiv. Det sägs ibland att 13% inte ska få hålla 87% som gisslan, men det är snarare de 87% som håller sig själva gisslan medan de 13% är fria, och många av de 87% måste rimligen stå vid staketet och blicka avundsjukt ut mot de fria vidderna där tankeförbudets tunga moln inte skymmer solen.

Permanenta = tillfälliga, naturligtvis. Skyller på ovana med tanken att något annat än permanenta existerar.

Dagens Samhälle är kanske Sveriges mest intressanta forum för samhällsdebatt, offentlighet, med en mångfald av åsikter. Docent Aje Carlbom har skrivit en del "utmanande", dvs obekväma, sanningar och i det senaste pappersnumret av tidningen (följande länk är till PressReader) artikeln Så vill Saudiarabien omvända Sverige till den islamiska läran:


Nb: mina fetningar ovan.

Det finns sannerligen nyttiga idioter bakom islamiseringen. Artikeln manar förtjänstfullt till journalistiskt arbete på området, för att "förstå"... Finns det månne även ambitionen att påverka samhället eller räcker det med en intellektuell diskurs? Genom att alls prata om detta och påpeka avsaknaden av journalistisk bevakning, får nog Aje Carlbom sägas ta ställning.


I samma pappersnummer av tidningen finns en annan intressant artikel, Religiösa friskolor på frammarsch, av Thord Eriksson:




World Muslim League, salafistisk mission/dawa och de små stegens "goda" tyranni, det sluttande planet. Svensk undfallenhet, ängslighet, konflikträdsla, nödtorftigt maskerad till "tolerans", "öppenhet" osv, får problem att växa. Dagens Samhälle upplåter plats i pappersutgåvan för uppfriskande sanningars ord. Kommer dessa nätpubliceras eller är DS rädd för fatwor?

Aggressiva agendor som har god jordmån i Sverige, med de undfallande goda krafternas applåderande medhåll, eller tysta överseende. Vi anar psykologin bakom den aktiva destruktiviteten respektive låt gå-mentaliteten. Hur politiker kan hitta mer gångbara infallsvinklar, som vinstförbud, trots generellt små marginaler inom skolan och ännu mindre inom vården. Medan omsorgen med boenden/servicehem, HVB-hem, LSS-verksamheter och det migrationsindustriella komplexet kan ha stora vinstmarginaler, samtliga bekostade av skattebetalarna; röner dessa verksamheter någon kritik från politikerna, med krav på vinstförbud? Retorisk fråga.

Nu när de dumma charaderna och pantomimkonsterna är ertappade och benämnda, måste lögnerna öka och makthavarna förlita sig på folkets splittring i informationshänseende och isolering. Att förstärka lögnerna inför den seende blir löjeväckande, absurt. Så vad återstår då? Tillnyktring, omvändning. Om svensk perestrojka inträffar kommer det troligtvis att vara hämmat av upptagenheten kring decorum och pseudoargument, för den nakna sanningen blir en alltför bjärt kontrast. Finansiellt nödtvång eller bullret från ett pågående sammanbrott kan ge lejd åt handfasta reformer. Men jag undrar om det finns något handfast kvar i Sverige, en rejäl men obsolet kvalitet.

Mats Edman, chefred på Dagens Samhälle, har följande realistiska verklighetsbeskrivning:


Underförstått ser han ovan nämnda fenomen som problem, det är självklart. Får mig att tänka på ETC-redaktören som debatterade Teodorescu i radion och klagade över att det talas om tiggeri, massinvandring etc som problem (språket är viktigt maktinstrument för kulturmarxister). Att det är problem som finns i verkligheten och att den verkligheten gynnas SD ser Edman som självklart.

Länk:
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/akesson-goer-comeback-och-laengtar-efter-makten-15696

Och apropå verkligheten tvingas DN på ledarplats nu nyansera sig om tiggeriet med anledning av Kalla Fakta. Hela artikeln kokar ner till:


Det alla normala människor vetat från början tvingas nu DN erkänna.

Schlingmann åsikt om att det regeringsalternativ som bäst beskriver väljarnas verklighet kommer att vinna valet, har fortfarande aktualitet.
Han säger egentligen att :
Det parti som bäste beskriver väljarnas verklighet kommer att få fler röster.

Men samma regel gäller också inom medierna
Det media som bäst beskriver väljarnas verklighet kommer att vinna i mediekriget.

Och det är därför mediekriget om mångkulturen nu förändras snabbt. Verkligheten står utanför skribenternas lokala affär med en tiggarskål i handen. Inbjuden av dem själva.
De orkar inte längre hålla ifrån sig verkligheten. Ett bryskt uppvaknande som kommer få konsekvenser.

DN verkar inte ha alldeles lätt att bestämma sig.

Frågor och svar med Josefine Hökerberg som sommaren 2013 gjorde en reportageserie om tiggeriet:
http://www.dn.se/sthlm/dns-reporter-om-tiggeriet-i-stockholm/


I april i år deklarerade DN:s Stefan Lisinski att tiggeriet minsann inte är organiserat:
"Nej, tiggeriet är inte organiserat"

De hade kunnat stanna vid Hökerberg och därmed haft ryggen fri. Men efter Lisinskis tvärsäkra påståenden (särskilt mina fetningar ovan) stod man med brallorna nere efter Kalla Fakta.

Man undrar varför DN, ett respekterat varumärke, är ute och snurrar i postmodernismens vatten med sånt som den utskrattade Sandvikenrapporten, den ihopljugna texten om rasistiska brandmän i Norrland, eller en artikel som bestämt avfärdar förekomsten av slavdrivare i tiggeribranschen, publicerad en vecka innan hela Sverige får se motsatsen på TV i en kanal som tillhör samma koncern.

Trovärdighet borde vara A och O för DN. De, liksom SVT, har positioner där de skulle kunna sätta ner foten som sanningssägande rättesnören för övriga media. Men då får de nog, särskilt DN, börja med att viralgranska sitt eget material innan det släpps.

Det skulle vara intressant att vara en fluga på väggen för att iaktta hur de redaktionella inbördeskrigen om mångkulturen ser ut. Det tycks stå mellan journalister som är mer aktivister än journalister, och journalister som är mer journalister än aktivister.

Parallellt tycks det pågå ett krig inom DN:s favoritparti FP, där det nu blossat upp en öppen strid mellan Ohlsson och Björklund: http://www.svt.se/nyheter/strid-inom-fp-om-integrationspolitiken. Det vore intressant att en gång för alla få veta vilken falang inom FP som är starkast.

Zigenartiggeriet har varit gudabenådat på så sätt att det har drabbat eliten direkt i vardagen. Deras makt och rikedom förmår inte skydda dem på samma sätt längre, som alltid varit fallet tidigare (vilket gjort att de till stor del kunnat hålla massinvandringens konsekvenser ifrån sig; reservatens murar har varit tjocka).

Måhända är det endast på individualismens arena journalister och politiker över huvud taget är nåbara; när smutsen, sjukdomarna, brottsligheten och asocialiteten antar konkret människoform utanför saluhallen och kräver saker av dem, rispar i deras försvar med skitiga fingrar, då börjar det bli otäckt på riktigt. Det övriga är som att se flugövertäckta afrikanska barn på tv eller höra om jordbävningar i fjärran land. Beklagligt men lätt att hålla på avstånd.

Om omsvängningen kommer på allvar (och mediekriget någon gång tar verklig fart) är det nog rimligt att betrakta den mer som ett uttryck för elitens självbevarelsedrift än som omsorg om landet eller de nödställda. Eliten ser om sitt eget hus. Kanske kan vi någon gång nå dithän att även svenskarna som folk tillåts göra det, även om det är sent på jorden.

Det var länge sedan. I alla fall bland folk som lever i verkligheten, utanför södermalm och vasastan.
För oss är DN ett lika respekterat varunamn som vilken tillfällig påse hundskit som heslt.
Tragiskt egentligen, för på 80-talet var DN en seriös tidning som väkte respekt även hos politiska meningsmotståndare. Stora och fylliga artiklar av god kvalitet. Det var då det.

Debacklet i Fp skall bli intressant att följa och det lär väl lysa igenom hos DN och deras förvirrade redaktion.

Som det rapporteras av DN, så verkar det kunna vara en repris på anhörigförsörjning (eller språkkrav) m.a.o. (i praktiken bara) ett spel för galleriet.

"Förslaget från partiets integrationspolitiska arbetsgrupp är att permanenta uppehållstillstånd ska ges först efter tre år, eller när personen kan försörja sig själv. ... arbetsgruppen undantar barnfamiljer." (min fetstil)

Genom undantag (bl.a. för barnfamiljer) i lagstiftningen om anhörigförsörjning så åstadkom Alliansen, att försörningskravet omfattar mindre än 1% av dem, som invandrar till Sverige.

Då "arbetsgruppen [i Folkpartiet] undantar barnfamiljer", så kan man nog förvänta sig ett liknande utfall i den här s.k. striden "om att överge principen att den som får asyl i Sverige ska få permanent uppehållstillstånd".

Såå.. det kanske är en falang inom Fp, som vill ge permanenta uppehållstillstånd till 100% av dem, som får uppehållstillstånd - och en annan falang som bara vill ge permanenta uppehållstillstånd till ca. 99% av dem, som får uppehållstillstånd.

Nix - det är en korrekt iakttagelse. Som trogen P1 lyssnare i många år har jag noterat att propagandan numera har nått svindlande höjder. Mer än hälften av programmen känns just nu ämnade åt gråterskor från jorden alla hörn.
/