Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I politiken är det ju så magiskt att en överenskommen lögn kan bli till sanning. Floskler och tankegods muterar och byter mening efter sammanhang.

M, KD och FP har inga heliga principer eller bibelord som inte kan omtolkas med rätt teologi, så att överlevnad för partierna tillåts.

Tvärtom - om borgarna bara återgår till en tro på marknadsekonomi och kapitalistiskt avreglerad konkurrens på en global nivå när det gäller att producera ett mervärde av godhet och humanitär avkastning, så är allting löst.

Schlieffen-planen att överflygla SD finns redan på pränt i den här tråden.

Ja. Men det är ju lite märkligt att ingen större mediaaktör går ut och säger Sanningen; att M, Kd och Fp inte ändrat något. Alls. Det är en kullis. Det borde ju finnas en marknad för sådan journalistik, speciellt eftersom man skulle ha den delen av spelplanen helt för sig själv.

Det bondska stöveltrampets jordnära vibrationer har fångats upp av Stockholms selektiva sensorer; Smålandsposten ser en förebådande klyvning av Sjuklöverpartiet - löst sammanhållet av DÖ - när de borgerliga partierna (huvudsakligen M och Kd) signalerar en åtstramning av massinvandringen. Något för Stefan "Svetsar'n" Löfven och Åsa "Auschwitz" Romson att bita i. Från prat till verksam politik kan dock steget vara långt. Tankeförbud har emellertid trotsats, en framgång i sig, även om det hymlas med avsikterna bakom det försikta M-förslaget om TUT istället för PUT:


http://www.smp.se/ledare/opposition-med-ny-agenda/

Om de borgerliga partierna slutar mumla och börjar artikulera bondförnuftet så kan de så att säga börja spela sig själva i händerna istället för SD. Med svenskarnas intressen på agendan kan det spelas väldigt mycket i händerna på den som börjar buda. De goda krafternas borgerliga företrädare tycks ha tillskansat sig ideologiskt kontraband från bloggosfärens partisaner i mediekriget och börjar pynta med detta, helt skamlöst vad det verkar.

Jag har inget minne av att Gür har varit hyperliberal. Hans bok "Staten och nykomlingarna" som kom redan 1994, var egentligen mest en tillbakablickande faktagenomgång, men med en underliggande tendens: han ville lyfta fram naiviteten i det svenska mottagandet, organiserat genom staten.

Så här ur minnet minns jag några saker:

han gjorde en genomgång av SFI-undervisningens uppkomst, där han bl a tar upp det absurda i att serbokroatiska betraktas som två språk, med separat undervisning (och högre kostnader)

han lyfter fram (med en kritisk ansats) att självutnämnda religiösa ledare av den svenska staten behandlas som minoriteternas (de kallades så då) legitima talespersoner

han nämner det första kända hedersmordet i Sverige, och svenska myndigheters totala oförståelse av det som hände - en palestinsk flicka berättade att hennes pappa hade grävt hennes grav, och hon blev mycket riktigt mördad av pappan. Svenska myndigheter tolkade det som att en sådan man måste vara psyksjuk. -- Man kan i o f s förstå dem, för begreppet hedersmord fanns inte i den svenska sinnevärlden då

han går igenom beslutet 1975 om att Sverige ska vara mångkulturellt, och vilka som drev det

mycket intressant är avsnittet om hur DO, Diskrimineringsombudsmannen, kom till. Peter Nobel fick i uppdrag att utreda frågan om diskriminering och han skickade ut en enkät till lite olika invandrarorganisationer. X antal svarande hade kryssat i rutan att de hade känt sig diskriminerade någon gång. På detta underlag utnämndes Peter Nobel till den förste diskrimineringsombudsmannen, vilket nu har vuxit till en hydra med hundratals personer anställda på ett kansli som effektuerar mycket litet.

All heder år Gür!

En förklaringsmodell av hur den styrande klassen använder medierna i kriget mot oliktänkande som till exempel mångkulturen.



http://www.klimatupplysningen.se/201...-klassens-mal/

Vi känner allt för väl igen taktiken i kriget om mångkulturen. Det handlar om makt och pengar. Mångkulturen var ett verktyg för det. Men det fungerar inte längre som "maktmedel" då verkligheten är för påträngande.

Från ovan länk:

Det som sker nu är att den styrande makten marginaliseras av internet. Kvar är någon gammal svetsare, några misslyckade gymnasister och en massa ungdomar som känner sig kallade att göra något som slutar på -ism av hela tillvaron. Men i stort är de idag marginaliserade av verkligheten. Folk skakar på huvudet åt dumheterna. Och ger sedan faan i vad dessa stollar gör.

Och röstar på det parti som ligger närmast deras egna verklighetsbeskrivning.

Mediakriget drivs nu av de sista reservisterna mot befolkningen och oliktänkande och det kriget är förlorat. Det vi ser är det sista hopplösa motståndet av de som hellre begår harakiri än att inse hur verkligheten ser ut.

Istället för att fronta mångkulturförespråkarna och på det sättet göra dem märkvärdigare än de är är det dags att helt enkelt ignorera dem och låta dem förinta sig själva i sin vanmakt över förlorat inflytande.
De spände bågen för hårt.

Förmodligen ett gott exempel på hård marknadsföring och global domptering. Så bör man nog läsa alla som bergfast driver en övertygelse, speciellt om det gått kultur/sekt i det hela; vilka intressenterna är och vilka syften de kan tänkas ha bakom alarmismen, samt om de har stöd i observationer eller rimliga extrapolationer i sina postulat. Din länk nämner också "nyttiga idioter", som inte får större vinning av sin anslutning till kampen/kampanjen, mer än en skön känsla av tillhörighet eller godhet. Här är nog intentionen många gånger viktigare än effekten.

Min enda invändning är den om "harakiri" (min fetning ovan); rituellt självmord i ärans namn kräver en moralkodex utöver det vanliga. Det finns inga likheter mellan samurajer och det kryperi som utmärker det mediala och politiska kotteriet, med liten eller ingen erfarenhet av arbete utanför deras bubbla. Som din länk anger, då med "klimathotet" som samlingspunkt, så är intressenterna där i likhet med den mediala och politiska klassen, upphöjda och bättrevetande; det ger dem, i egna ögon, legitimiteten att fatta beslut på bristfälliga grundantaganden och med avsevärd nit och med potentiell instrumentell ondska, ändamålet helger medlen och eventuella biverkningar kan inte undvikas. Det är en gammal lärdom, som kan behöva vitaliseras, att fråga sig vilka intressenterna är och vad de har att vinna när de pockar på global uppmärksamhet och resurser nu för att uppnå eller föregripa en oönskad framtid.

Teodorescu är inne på ett liknande spår i den här debatten i P1 i går morse. Hon menar att det kommer att ske en svängning för både alliansen och S, för att verkligheten obönhörligt dikterar det. "Det är o-und-vik-ligt" säger hon och tillägger att "det som är politiskt omöjligt idag blir politiskt nödvändigt imorgon".

Tydligast blir hon c:a 10 minuter in i klippet. Man får försöka bortse från hennes irriterande och totalt ointressanta motdebattör från ETC.

Tycker det var rätt underhållande att lyssna till klagosången. Bara det att en vänsterextremist sitter i Radio och undervisar Allianspartierna i hur de ska agera ifråga om migrationspolitiken. Helfestligt. Hen andas uppenbar oro över den riktning som debatten "riskerar" (obönhörligen kommer att, dvs) ta. Vad Teodorescu säger är ju inget nytt för oss men det är förstås positivt att det som länge diskuterats i trådar här nu även når ut i radio. Tycker hon fick till ett bra avslut med att flika in vad den utstakade vägen i praktiken innebär med framväxten utav parallellsamhällen osv.

Vänstern verkar ha släppt verkligheten permanent och flyttat till ett virtuellt universum där allting som räknas är symbolik. Att "stå upp för värderingar", "markera mot" och samla sociala poäng inom likasinnade kretsar. Man tycker det borde vara skäl nog att ifrågasätta den egna politiken. Om den bara fungerar på papperet (vilket har varit kommunismens problem sedan dag ett) och i en låtsasvärld där symbolhandlingar är den högst värderade valutan, vad säger det om hur relevanta man är i den verkliga världen?

Teodorescu är intressant. Jag gick in på Göteborgs Posten för att se vad som hänt sedan hon tog över som ledarredaktör. Många trötta gamla åsiktsjournalister sa ju som ni säkert vet upp sig i protest när Alice fick tjänsten. Nu har hon börjat fylla platserna med ganska intressanta namn. Det ska bli spännande att se om hon lyckas bredda den kvävande åsiktskorridoren som råder i Sverige och vara en del i att skapa ett bredare och hälsosammare debattklimat. En tidning med fokus på Göteborg är ju ganska begränsad till just Göteborg men det är ändå en intressant plattform hon håller på att bygga upp.

Två exempel:



Det är såklart inget nytt som dyker upp i någon av krönikorna men ändå värt att uppmärksamma. Dela gärna och sprid vidare.
Jag tycker vi ska vara noga med att ge positiv uppmärksamhet till människor och företag som vågar ta små steg bort ifrån snävheten som just nu härskar i Sverige.

Aftonbladet citerar Anne-Charlotte Marteus om hyckleriet kring MP´s officiella invandringspolitik och företrädare för MP som låtsas att deras parti inte förespråkar reglerad invandring:

"Om miljöpartistisk politik präglade Europa, finns det inget som talar för att ekonomiska migranter skulle sluta att försöka äntra Fort Europa på livsfarliga sätt. Men om hon verkligen skulle mena att detta är nazism, borde väl Åsa Romson byta till något mindre nazianstruket parti. Och genast lämna Stefan Löfvens brunaktiga regering."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20780081.ab

Hela artikeln från Anne-Charlotte finns här: http://www.expressen.se/ledare/ann-c...-miljopartiet/

Intressant att gammelmedia smått börjat granska Miljöpartiet. Skadeglädjen är stor av att se hur MP inte vet hur man ska agera

Det är ändå något hemskt ljuvligt i att höra hur ihålig och trött Gustavssons falsksång låter i kontrast med Teodorescus kalla logik.

Nu vänder det fanimej.

Flosklernas epok är över. Det våras för det rationella samtalet.