Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Pendeln håller på att vända. Därför måste vi ge personer likt A C Marteus lite svängrum för att kunna vända sig ut ur de hörn de målat in sig själva i.

Förhoppningsvis kommer pendeln sedan slå över så långt åt andra hållet att det ses som varje anständig människas plikt att utkräva ansvar för skadan de ställt till med. Inga lynchmobbar mot individer som faktiskt vågar tvivla öppet, utan räfst och rättarting mot herrar Helin och Mattson när pendeln fått god fart på väg ned igen.

Det är intressant att fundera över vad hon inte skriver.

Listan över sakers om offrats på altaret för den goda saken saknar en för journalister och media väsentlig punkt: De har offrat sin egen heder och sitt anseende. De har skapat ett vitglödgat hat hos alla som insett att media aviktligt ljuger och förtalar. De har skapat ett bottenlöst förakt hos alla som insett att media har blivit maktens lydiga redskap för att granska oppositionen, media har blivit diktaturens kreatur. De har gjort hella sin yrkesgrupp och profession inte bara irrelevant, utan hatad och föraktad.

Detta borde för en journalist kanske stått överst på listan över kostnader. Med hon nämner det inte med ett ord.

Orkar hon leva med den insikten, eller ligger självförnekelsens barmhärtiga slöja ännu över den kostnadspunkten?

Pendeln HAR vänt. Den kommer nu med full kraft och det vet Marteus. De flesta är inte idioter i bokstavlig mening så de är väldigt medvetna om vilka alternativ de har. Det är därför Marteus söker en väg ut innan det är försent. Hon gör ett rationellt val FÖR SIG SJÄLV utifrån sin egen situation.


Det är när lagen inte följs som lynchmobbar agerar. Marteus med flera kommer med tiden inse att hon skyddas av att lagföras. Att ta sitt straff och sedan gå vidare. Om det inte blir "Nürnbergrättegångar" mot dessa ansvariga personer kan folk agera i vredesmod.

Hon gjorde detta på uppdrag! En variant på "Jag lydde bara order"
Från sin artikel:

Marteus är ju givetvis ett intressant tecken i tiden och bör ju därför uppmärksammas. Men jag tycker inte att man ska överskatta det hon skriver i sin senaste krönika. För vad är det egentligen hon tar avstånd ifrån? Är det den mångkulturella ideologin? Nej, knappast.

Det Martues skriver är att den så kallade åsiktskorridoren inte blev det kirurgiska precisionsinstrument som avsetts. I stället för att stänga ute rena rasister och stoppa SD så blev åsiktskorridoren ett bredbandigt filter som även fångar mångkulturpositivister som t.ex. Anna Dahlberg och PM Nilsson.

Det Marteus vill är att mångkulturalismen och folkutbytet ska fortsätta, men att åsiktskorridorens krav på absolut renlärighet riskerar denna progress genom att framkalla en förtida systemkollaps. För att massinvandringen ska lyckas på lång sikt vill Marteus, i likhet med Dahlberg och Nilsson, införa vissa regleringar i systemet.

Det här PK-sidans sak. Så länge de inte ber att få komma in i vår värme, så gör det detsamma hur vi ser på dem, vi behöver bara observera reaktionerna inom PK-leden och dra och sprida våra slutsatser.

Jag tycker tråden är mer än lovligt inkonsekvent gällande uppfattningen om medias egentliga makt, den tycks variera beroende på sammanhang.

Ena stunden heter det att gammelmedia är utdöende skräp som ingen brytt sig om på åratal och gammelmediaskribenter är obetydliga myror - nu härskar alternativmedia.

I nästa stund har gammelmedia plötsligt en makt som är så monumental att tredjenamnet på en kvällstidnings ledarredaktion, AC Marteus, med sitt raljanta bloggande om SD på egen hand har lyckats forma både diskursen och politiken och därför måste hon dras inför någon slags Nürnbergrättegång. Det var stort pådrag, minsann, för en obetydlig myra som ingen brytt sig om på åratal...?

Bevisligen har det inte gjort vare sig från eller till att ACM har fäktat med armarna. SD har fortsatt sitt segertåg som om Expressen och Marteus aldrig fanns.

Sen tycks en del ha tolkat det där med "uppdrag" bokstavligt, fastän själva poängen med ffa inledningen på artikeln är att beskriva processen kring att hon gav sig själv detta uppdrag. Precis som miljoner andra svenskar ger sig själva samma uppdrag, oavsett om de är makthavare eller ej. Sverige är fullt av kretiner som har fått för sig att man måste kämpa för massinvandring och mot SD för att vara en god medborgare. En del råkar vara journalister. Andra är vårdbiträden som raljerar på Facebook och postar allt som Inte Rasist Men någonsin skrivit. Det började inte med vare sig Marteus eller Expressen. Det går att spola tillbaka 25 år till det där klassiska klippet från 1990 där en illröd, ångande Adaktusson sitter och korsförhör Carl Bildt om dennes "bruna" parti. Den dumsnällkristna svettbollen Adaktusson fick kramper av blotta tanken på att inte lägga sig platt för massinvandringen. Det är ondska att säga nej har mamma sagt, typ.

Som Marteus skrev: "Sverige var ju Sverige, det exceptionella undantaget, den humanitära stormakten." Detta är den chauvinistiska självbild som Sverige haft sedan 68-vänsterns tid och jag är tämligen säker på att det var Palme som la grunden till både storhetsvansinnet _och_ att det skulle manifesteras genom massinvandring, antirasism, Palestinavurm, USA-hat samt världsrekord i utlandsbistånd per capita. Alla som kommit efter Palme, vänster som höger, har tänkt och agerat inom de ramar som han etablerade innan många av dagens namnkunniga skribenter ens var födda. De har uppfostrats av föräldrar som marinerats i Palme- och Westerbergismen och som övertygat dem om att nationsgränser och välstånd är ondska som endast kan gottgöras genom att man delar med sig av välståndet till alla som gör anspråk på det, samt gör gränserna så porösa att de endast existerar på papperet.

Vad ingen av dem förstår är att den svenska exceptionalismen inte handlar om att vi är godare och finare än alla andra. Den handlar om att svenskar har blivit bortskämda, otacksamma kräk som inte uppskattar och vårdar det som givits oss genom att generation efter generation ur allmogen har harvat i sina täppor i strävan för att nästa generation ska få det lite bättre än den förra.

Ja vi får väl se vad hon kommer att använda sitt plötsliga uppvaknande till?

Anständiga och hederligt konsekvensneutrala analyser av en förödande samhällsutveckling eller fortsatta med invektiv och fördömanden av politiska meningsmotståndare som har fräckheten att utmana och ifrågasätta samhällsutvecklingen?

Matteus är ju för all del en opinionsbildande ledarskribent men tycks ha kommit till insikt om att hon och delar av åsiktsetanlissemanget gått för långt i sin ambition att saluföra sina åsikter kosta vad det kosta vill, genom att fokusera på att misskreditera och hetsa mot oliktänkande har de därmed försummat att se helheten vad gäller samhällsutvecklingen och dessutom börjar deras taktik och trovärdighetsproblem att skada den ideologi och de framtidsvisioner som hon ägnat sitt liv åt att gynna och förhärliga.

Att hon och hennes gelikar marginaliseras, förlöjligas och försvinner in i förgängligheten i takt med att deras trovärdighet försvinner är förstås något de själva förorsakat och den naturliga följden av deras livsgärning.

Det finns ingen plats för detta längre och allt färre kommer naturligtvis att kunna försörja sig som opinionskntrollerande och åsiktsförtryckande skribent i ett framtida sönderfallande Sverige där det som man propagerat för under hela sin livsgärning är det som så uppenbart är det som förorsakat sönderfallet.

Tråden har väl tvärtom belyst mycket tydligt hur snabbt förändringen om medias makt sker.
Tidsperspektivet. Marteus skriver själv
"Minnet är förrädiskt, men jag tror att min korridorbyggarkarriär började på allvar 2002"
I 13 år. Att de nu tappat mycket makt förringar inte vad de gjorde när de hade mycket makt över åsiktskorridorens bredd.
Där kan jag se att SD växte på grund av en för trång åsiktskorridor.
Men det handlar inte om SD. Det handlar om man trots bättre vetande medvetet skadat Sverige för generationer framåt.
Återigen tidsperspektivet. När de som hade makt påverkade andra trots bättre vetande och som skadat landet för ca 4 generationer framåt enligt statlig utredning är det, menar jag, helt oförlåtligt.
Palme kan inte vara all ondskas orsak. Det blir faktiskt väldigt ursäktande för alla andra som sprungit runt och deltagit. Det var Palmes fel!
Lika dålig ursäkt som alla de som skyllde allt ont på Hitler eller Stalin.


Just därför min vrede. Men jag skulle vilja säga en del svenskar. Inte alla.
Dessa korridorvakter medverkade till detta förfall TROTS att det visste bättre själva.
Det ansvaret försöker de undslippa.

En annan referens att ta till är NT:s Paulus.

För den som inte vet, så ägnade sig Saulus som bokstavstrogen farisé ivrigt åt att förfölja kristna i den tidiga kyrkan. Men på vägen till Damaskus fick han sin uppenbarelse, han slogs till marken av en vision av Jesus som undrade varför Saulus förföljde honom.

Den sålunda omvände Saulus blev den kristna portalfiguren Paulus, som själv blev martyr efter väl förrättat värv. Hans gärning var inte opportun, hans tro måste varit äkta, eftersom han lät sig halshuggas för den.

Så visst finns det utrymme för både förlåtelse och t o m karriär i ett nytt paradigm. Även om det förstås var dem bland de av Saulus nyss förföljda kristna som måste sagt "Eh - the fuck!? Är det DU som är evangelist nu plötsligt!?"

Men då infinner sig frågan - vilken Jesus är det som Marteus nu bländas av? Är hennes tro äkta eller anpassligt bekväm? Är syftet att upprätta dem hon förföljt eller sig själv från rollen som förföljare?

Med mindre än att det är det misshandlade och ringaktade svenska folket som nu blivit synligt så är omvändelsen och ångern inte fullgången.

Då är det mer en American Sniper som reflekterar över sina många kills i en möjligtvis olycklig konflikt. Då finns ingen botfärdighet eller vilja att göra skadan ogjord, det är närmast en självgod reflektion över den egna förmågan att agera kompetent legosoldat i åsiktskriget. Att lägga fram sin version för eftervärlden.

Ytterligare ett exempel är Robert McNamara som gav intryck av självkritik och eftertanke i dokumentären The Fog of War - långt efter att det spelade någon verklig roll. En självbespeglande övning som kanske mest handlade om att framstå som en god människa i efterhand, att ursäkta och förklara mer än be om förlåtelse.

Det är frapperande hur lätt det är för somliga likt Marteus att egentligen helt sluta tänka själva.
Att bara lapa i sig pådyvlade saker från någonstans uppifrån utan att kritiskt begrunda vad som verkligen sägs och vilka konsekvenser det får.

Klassisk indoktrinering och det verkligt skrämmande är att det finns så många individer som faller för det oavsett tidsålder och utveckling.

Marteus har mycket självförebråelser att göra plus en inre resa där hon borde gå till botten med sig själv för att försöka förstå hur hon kunde bli ett politiskt redskap för samhällsnegativa tankar.

Många kommer att få försöka sig på något liknande framöver,men faktum kvarstår.

Mänskligheten verkar inte lära sig av tidigare misstag och nästa indoktrinering står på tur.

Det är det verkligt skrämmande.Hur individer villigt är fullt beredda att kasta allt av egen tankeförmåga och kritiskt granskande överbord bara för att få ingå i en stor tankegemenskap.

Det är i sig en mänsklig katastrof med stora skadeverkningar långt över den enskilda individen ifråga.Det är inte utan att jag känner mig en aning sorgsen över sakernas uppenbart konstanta tillstånd.

Folk som slutar tänka själva är farliga både för sig själva samt sin omgivning.Jag kan bara hoppas att Marteus inser detta nu.

En sak tycks klar. Marteus verkar inte vilja arbeta vidare med åsiktskorridoren. "Jag är åsiktskorridoren", hon gömmer sig inte bakom ett anonymt vi eller man. Så ja, jag känner respekt för Marteus. Vi har inte en Ananias som kan bära vittnesmål om att att Marteus omvändelse (eller mer modesta positionsförflyttning) är äkta.


Vi får helt enkelt låta tiden utvisa den saken

Nu ändrar floden sitt lopp och söker sig en ny fåra. Som i alla tider när nya rörelser formas kommer fler för att ansluta sig i det förändrade åsiktslandskapet. Somliga kommer att vara som Saul/Paulus, andra kommer att vara mer av opportunister och karriärister (men kan naturligtvis vara en tillgång för det). De flesta någonstans däremellan.

Man bör inte desperat och villkorslöst kasta sig efter de ur MSM-leden som nu långsamt närmar sig vår verklighetsbeskrivning. Men det är heller inte politiskt, psykologiskt eller mänskligt begåvat att kräva att de krälar i stoftet, utsätta dem för korsförhör om exakt vilka trossatser ur Värdegrunden™ de avsvurit sig eller muttra om räkenskapens dag. Vi ska vara större i anden och välkomnande. Kraven på renlärighet bakåt får inte vara så stora att det exkluderar. I så fall hade det inte blivit så mycket mer än församlingarna i Jerusalem, Antiokia, Efesos, Korint och Rom för att använda ännu en kristen metafor.

Det är många, speciellt kvinnor, som springer runt som yra höns på Twitter bland annat. Folk som vaknat för ett halvår sedan eller i vissa fall bara för någon vecka sedan, och nu plötsligt har förstått att Sverige är på väg mot katastrof. Har ett anonymt trollkonto som jag använder till att påminna dem om deras eget ansvar i den uppkomna situationen. Får väldigt defensiva svar för det mesta. Tydligt att en del skäms.