Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tror han menar att himmelriket kommer bara att uppstå om alla tror på det tillräckligt mycket. Om det nu inte blir ett himmelrike så är det de svagtroendes fel.

Detta kan låta raljerande, men jag är övertygad om att när det blir glasklart för alla vart invandringspolitiken har tagit oss så kommer problemen att skyllas på SD.

Det Harrison sysslar med är inte så mycket historia som idrottspsykologi.

Om vi bara blundar tillräckligt hårt och visualiserar hur vi står där på det olympiska podiets högsta steg och får guldmedaljen i mångkulturell utopi trätt kring halsen inför jublande internationell publik, så ökar chansen att nå dit. Om vi ska anamma amerikanismens drömda unviversalitet - varför inte också det positiva tänkandet?

The Secret upphöjd till statskonstens och samhällsbyggets manual.

Här finns innersta kärnan i den svenska mediecirkusens självbedrägeri.
Alla sitter på den där fantastiska "Indiska tigern" och vet vad det kostar att stiga av.
Medieapologeterna vet att säkraste platsen att befinna sig är på tigerns rygg, högt ovanför, snett bakom tigerns blodiga käftar och slitande klor som far fram i cirkus manegen.
Någon diskussion om förhållningssätt eller självinsikt får icke förekomma, och de få där uppe på den trånga tigerryggen som vågar opponera sig blir snabbt nedputtade i sanden bland de andra köttstyckena i tigerns buffé.

Så småningom kommer tigern skaka alla löss ur pälsen och regera cirkusen ensam.
Allahu akbar.

Marx sa, att religionen är ett opium för folket.

Analogt... så är (pseudoreligionen) multikulturalismen ett opium för etablissemanget


Javisst - det är en det av deras doktrin, att per definition så är alla problem alltid någon annans fel... eftersom deras (pseudo)religiösa utblick omöjliggör någon kritik av deras egen trosuppfattning=multikulturalismen. Himmelriket uppstår på jorden, om bara om alla tror på det tillräckligt mycket... BASTA!

Somliga kommer att skylla katastrofen på SD och somliga kommer därtill att beskylla den föraktade (för att inte säga hatade) svenskbefolkningen... ty OM bara svenskbefolkningen hade transfererat ännu skattepengar till invandrarbefolkningen och varit ännu mer accepterande inför att påföras importerad våldsbrottslighet - våldtäkter, misshandel, rån, mord och dråp - jämte allt annat antisocialt beteende... - så hade det inte funnits några problem.

Harrison förmedlar detta, när han avslutar med att deklarera, var "det verkliga [sic] problemet ligger", nämligen i

"vår bristande förmåga att inlemma dem i vårt samhälle och skänka dem en människovärdig tillvaro, så att de får möjlighet att bidra positivt till Sveriges framtid."

För Dick Harrison m.fl. är svenskbefolkningen aktiva subjekt - medan invandrarbefolkningen är passiva objekt.

Det är därför självklart för Harrison att det är svenskbefolkningen som är subjekten, som ska "inlemma" och "skänka" invandrarbefolkningen dvs objekten deras "människovärdiga tillvaro". Invandrarbefolkningen är blott klienter, som ska tas om hand av den kapabla svenskbefolkningen. Detta rasistiska perspektiv är helt *självklart* för Harrison och likasinnade.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...rs_4239243.svd

Jag noterar att Harrissons påstående om all invandring som berikande nu är att betrakta som hans hypotes, samt att hypotesen säger att berikningen förutsätter att värdbefolkningen har stor förmåga att "skänka" saker. Annars sker ingen berikning (?) En annan berättelse är ju den om invandrarna som entrepenörer och "nybyggare", self-made och som förser värdlandet med en massa… gåvor?

Förhoppningsvis orkar någon lyfta diskussionen i MSM men mina förhoppningar om det är låga.

Jag kanske låter som cyniker men det enda jag vill är att man har en klar blick, erkänner mångkulturen som en komplikation i förhållande till yttrande- och pressfriheten och bottnar i vad den yttersta konsekvenserna kan bli. Med tanke på det sistnämnda känns alla de här ”Jag är Charlie”-skyltarna som poserande.

Vad gäller Galago behöver de inte kämpa med argument om att religiösa teman inte har ingått i tidskriftens profil. Att inte vilja hamna i Inspire magazine eller i ett pressmeddelande från IS är en fullt legitim motivering. Ärligt talat behöver de inte ens motivera sig för att ha min förståelse.

Med tanke på vems bild du har på din avatar och ämnet som vi har berört kan jag inte låta bli att tänka på ett citat:

"Whoever said the pen is mightier than the sword obviously never encountered automatic weapons".

Om massmedierna inte vill ta den här diskussionen bortom "Jag är Charlie"-skyltar, förfärade fördömanden och Wimanska begreppslekar för att slippa möta frågan om mångkulturens effekter på yttrandefriheten då ser det illa ut.

Man vill bara kräkas. Mångkulturen fungerar sämre och sämre ju mer den fortskrider. Våldet ökar. Den som förvånas över attentaten måste ha sovit senaste 10 åren. Det kommer bara att bli värre med mer konflikter och överslätningar med skuldbelägganden av svenskar och vita. Men nej, vi ska inte få diskutera mångkulturen. Tvärtom ska vi nu få mer av den. Som en tablettmissbrukare som bara blir sämre hela tiden och som svarar med mer tabletter.

(Min fetning)

Vi kan spinna vidare på trafiksäkerhetsliknelser med ett lånat uttryck: Safety in numbers. Tillräckligt många måste stå upp för de värden vi håller kära i vår kultur. Det är mycket enkelt. Vi förlorar denna kulturella strid annars. Tanken att det skulle finnas ett multikulti-status-quo eller en slags balans vi kan nå, där alla sedan lever lyckliga resten av sina liv, den tanken förkastar jag helt. Vårt sätt - eller undergången. Det är valet på lång sikt.

Jag tycker också att valet att bli publicist, författare, journalist, ..., förpliktigar till att inte hålla käften av rädsla. Förpliktelser att sätta den egna personen på undantag finner vi inom andra yrken och ser inget konstigt med det (polis, brandman, kanske präst, m.m.). Dessutom är jag tillräckligt gammal för att ha växt upp i ett Sverige som krävde att jag skulle försvara landet med vapen i hand om så behövdes, utan hänsyn till min rädsla. D.v.s. jag har gjort värnplikten. Det skall väl vara fan om vi ena decenniet avkräver alla män i ett visst åldersspann att självuppoffrande möta fienden i strid, för att nästa decennium oja oss över rädslan hos t.ex. svd-skribenter, vilka när det är fridfulla tider sjunger vår kulturs värdens lov, men som springer och gömmer sig när det hettar till.

Nu har tydligen en attack på en judisk mataffär skett i Paris!
Det förefaller vara gårdagens gärningsman som sköt en poliskvinna igår som ligger bakom.
http://www.bbc.com/news/live/world-europe-30722098

Nu är det alltså inte bara yttrandefriheten som attackeras utan JUDAR!
Det här blir mycket knepigt för journalisterna...
Inte minst när världens uppmärksamhet är 101 %.

Angående ditt citat:

Jag stöter nu i umgänget, bland flyktiga bekanta och hos rena främlingar på den här fnoskiga idén om att humor, satir, retorik, m.fl. vad vi kanske kan kalla intellektuella yttringar , ska på något mystiskt sätt försvara oss mot det medeltida barbariet. Det är inga genomtänkta idéer. Snarare floskler som folk rapar ur sig som retoriska nappar att tryggt suga på. Tokerierna framkallar mentala bilder i mitt huvud, av pinkfloydliknande animationer, där satirtecknare kommer åkandes på löpande bandet, blir ihjälskjutna av jihadistsluskar med långt hår och skägg, för att sedan automatiskt landa i en komposthög.
Humor, satir och ironi, är en tröst som förbrödrar och håller ihop i svåra tider, mildrar likt en sup. Men det är inget vapen. Ingen satir kan vinna över beväpnade män med en fast beslutsamhet att utrota själva kärnan i vår kultur. Det gör mig sjukt orolig att så många människor inte verkar förstå vad som egentligen händer och att det är dags att verkligen sätta hårt mot hårt.

Man förstår att judarna flyr Frankrike
http://www.timesofisrael.com/immigra...french-influx/

En diskussion av den kalibern ligger alldeles för tätt inpå det journalistiska livet. De få som faktiskt har förmågan att greppa bredden av sitt värv, är de så intelligenta att de förstått hur utvecklingen kommer att se ut, förstår de också att enda sättet att bryta den är att gemensam koppla grepp om tigerns hals och tillsammans ta luften ur den.

Varje ensamt hjälteangrepp kommer sluta som "tuggad och utspottad".

I den svenska medieeliten finns alldeles för många femtekolonnare som enträget kör sina huvuden i kaklet trots att väggarna rasat för längesedan. Några episka lappkast i form av Lindbergska aftonbladetkrönikor om invandringsbegränsning i yttrandefrihetens namn lär vi inte se ens när kulorna viner på redaktionen..

Att omdana det svenska medielandskapet och välta propagandaapparaten är vad som krävs, och för det krävs äkta "Je suis Charlie" stake.
Jag delar din uppfattning. Det ser illa ut, i Sverige diskuterar vi inte, här matar vi tigrar.