Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Föraktet för svenskarna är egentligen inget nytt för moderaterna. Jag kommer ihåg hur de lät på 70-80-talen. Det var som ilskan mot välfärden övergick till ett hat mot svenskarna som tog emot den socialdemokratiskt styrda välfärden. Reinfeldt är del i detta speciella och specifika svenskhat. På 70-80 talet hade dock det moderata hatet en relevans, som som sund kritik mot en socialistisk elit som maktfullkomligt styrde landet. Reinfeldt utnyttjade skickligt dessa hatströmningar inom M för att få igenom en politik som nog är bland det galnaste vi sett i Sverige.

Den stora frågan framgent är inte vilken post Reinfeldt kommer få, utan vilken diagnos han kommer att avslöjas med. Han har dock varit ett lydigt verktyg så kanske får han någon betydelselös FN-tjänst eller styrelseuppdrag på någon internationell bank. Hade det fortfarande varit början av 2000 talet och Blair fortfarande hade varit premiärminister hade han kanske kunnat hoppats på något bättre. Nu är mannen och hans åsikter hopplöst passé.

Personligen ser jag allra mest fram emot de revisionistiska strömningar och uttryck som kommer som ett brev på posten den 1/1-15 när han lämnar både sin partipost och sin riksdagsplats - det kommer förmodligen att explodera, först i mindre kretsar därefter i den mer etablerade media. Jag tror och hoppas att detta datum är lika viktigt för Sverige som 9 november 1989 var för Östeuropa.

Att lyssna till Reinfeldts fabulösa haranger är en rakt igenom surrealistisk upplevelse. Känslan av att ondskans högsäte vill framkalla reaktioner är påtaglig och det får mig att undra om inte den mest revolutionära handlingen man kan göra sig skyldig till - är att passivt sitta med armarna i kors och bara se på?

Det bästa är väl att ta pengarna och flytta. Men frågan infinner sig, utöver omaket att flytta till ett annat land, om man ska låta galningen och/eller cynikern Reinfeldt få diktera förutsättningarna eller om man ska ta strid. Finns det värdegemenskap och framtid, historia att leva upp till, nog för att stanna och ta striden? Det är en ekvation alla får ta ställning till, mer eller mindre medvetet. Ska man hoppas att raden av heltidsamatörer bland politiker och demokraturens statspropaganda ska tyna bort så småningom, eller att dessa massiva köttberg ska vända på en benpipa och problematisera den förda politiken sedan decennier och sig själva?

Verkligen en intressant debattartikel av Skyttedal. Hon lyckas med det som jag tycker att SD misslyckats med, nämligen att utifrån principer skilja på "söka skydd" och "söka nytt hemland". SD fastnar ofta i implementeringen - att skydd framförallt ska erbjudas i närområdet - snarare än att ge underlag för den principiella debatten.

Så länge vänstern - den socialistiska likväl som den liberala - tillåts klumpa ihop båda begreppen till ett monolitiskt "alla människors lika värde" så kommer vänstern att ha ett känslomässigt övertag.

Det kommer för övrigt bli intressant att se hur Sifos mätning av reaktionerna på KD:s symboliskt invandringsrestriktiva förslag kommer att reproduceras på olika ledarsidor.

Det vi ser är ju en slags cykel av texter som hakar i och legitimerar varandra från väääldigt försiktiga politiker och debattörer. Skyttedal-Danielsson-Birgersson-Rayman-Hägglund-Rayman-Birgersson- osv.

Nu tar alltså Skyttedal ett byte på isen, samtidigt som Hägglunds utspel för "tummen upp" av opinionen. Detta kommer föranleda Rayman och Birgersson att kommentera, särskilt borgerliga väljares gillande - vilket kan leda till att någon moderat får råg i ryggen att kritisera Muf. Vilket ger Rayman eller Gudmundson alibi att kommentera och Arpi att gå i polemik med Rasmus på Twitter. Osv.

Det här med opinionsundersökningar är ju ett grundligt avhandlat ämne i tråden om SD:s opinionsläge - och det jag anser vara en viktig insikt: Det handlar från medias sida minst lika mycket om opinionsbildning som någon sorts nyfikenhet.

När en överlevnadsinriktad borgerlighet väl ska formeras och ta ut en ny riktning så är opinionsmätningarna ett mycket bra instrument. En åsikt legitimeras inte så mycket av sitt förhållande till "värdegrunder" som att människor har dem.

Låt vara att Skyttedal ska ära för att kritisera nuvarande system. Och tagit emot en massa skit för det. Men hur trovärdigt är det att ge människor TUT med fri skola, bostad och vård samt en tilltagen summa pengar till förnödenheter, bara för att tre, fyra eller 8 år senare bli avvisad? Vis av erfarenhet kommer det inte att fungera.

Precis. Möjligen som ett signal som möjligen minskar strömmen ytteppytte. Men annars? Vi kommer få kravaller, mediestormar och ja ni vet vad. Frågan är om KD är seriösa eller bara försöker köpa tid (och kanske lite opinion).

Det är det trots allt viktiga, inledande skambudet.

Jag tror heller inte att det kommer att fungera, och som helhet betraktat så förhåller jag mig skeptisk till KD:s förslag.

Det jag ville få fram var behovet att särskilja asylrätten - rätten till akut skydd vid krig och kris - från "rätten" att på värdlandets bekostnad etablera sig i ett nytt land som inte är anpassat för den egna kulturen och bildningsnivån.

När man särskiljer dessa två begrepp så kan man dels titta på hur asylrätten implementeras på effektivast och humanast sätt (och där tror jag i likhet med SD att närområdet är bäst), och dels också ta debatten vilka påtvingade kollektiva skyldigheter värdlandets befolkning ska ha för lycksökares välfärd.

Jag önskar att SD:s strateger fångar upp de goda argumenten från Skyttedals artikel och arbetar vidare på dessa inför kommande valupptakt.

Jo visst, något är bättre än inget. Nu har man i alla fall inlett vägen mot problematiseringen av massinvandring, erkännanden är den största segern. Resten är mer av teknisk natur, lösningar som måste värkas fram (i alla sina självklarheter).

Nåväl, men även etablissemanget kommer snart nog inse det omöjliga med TUT varvid Skyttedal lär hamna i en värdegrundsmässigt svår sits. Det är inte etiskt försvarbart att först erbjuda människor ytterst goda levnadsvillkor, ytterst få förunnat runt om i världen, och sedan ta ifrån dem allt detta. Då KD är ett moralparti blir det tämligen enkelt för godhetsnarkomanerna att ställa Hägglund mot väggen. Skyttedal, Hägglund och hela KD är trots allt med i godhetsklubben, och med det följer vissa förpliktelser.

Det föredömliga är just etablerandet av tanken att en flykt/migration till Sverige kan vara tillfällig. Att återvändandet är ett alternativ och att kvarstannandet inte är en villkorslös rättighet.

Det tror jag faktiskt är en mer avgörande landvinning än signalpolitik som syftar till att minska volymer.

Det handlar också om att synliggöra att migrationen har två subjekt, två aktörer med rätt till egenintresse. Ingen kan ju klandra den migrant som vill skapa ett bättre liv för sig och sin familj, även om det i viss mån sker på svenskens bekostnad.

Men, det revolutionerande i svensk inrikespolitik: Ingen kan hellre klandra svensken för att ha ett motsatt verkande egenintresse. Det är legitimt, och återigen en mänsklig rättighet, att faktiskt inte stillatigande acceptera en ändlös omfördelning av de egna resurserna till andra.

Skulle altruismen vara en sådan överordnad, tvingande princip, så skulle ju arbetskraftsmigranten från Sydamerika eller tiggaren från Rumänien SJÄLVMANT insistera på att överge sina platser i Sverige till förmån för syrier och svältande indiska barn. De har det ju ännu sämre ställt.