Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Självklart men om du lägger sådana förslag i det här läget så händer det som nu hände Glasman.

Den svenska socialdemokratin har under 30 år undertryckt all interndebatt av ren överlevnadsinstinkt. Det innebär inte att partiet inte kan förändras. Tvärtom, dagens socialdemokrati är ett under av ansvarstagande om man jämför med 70-talets motsvarighet, men det har inte kommit till stånd genom öppen debatt och beslut på partikongresser utan genom att ledningen insett vad som måste göras och sedan utåt påstått att man gör något helt annat.

Om det finns en chans att socialdemokratin ska gå mot en ansvarsfull invandringspolitik (och jag påstår inte att den är så stor) så kommer det att ske på det sätt jag har beskrivit, utan dramatik.

Nej, det kommer kanske inte hända, vi får se. Söka stöd hos SD finns inte ens på kartan.

Nu kommer ju sossefenomenet från senaste valet fram. När de ite säger något (lägger fram sin politik) så intalar folk sig själva vad de kommer att säga (föra för politik). Juholt kommer aldrig att säga något om en minskad invandring. Lika lite som Reinfeldt kommer att göra det. Juholt må vara tyst och hoppas på ovannämnda fenomen, men han kommer likt förbannat att stanna där, tyst.

Reinfeldt kommer nog gå åt motsatt håll (vilket han redan visat). Han kommer inte att vara tyst, i synnerhet inte om EU skulle bestämma sig för en gemensam politik på området som skulle innebära mindre "flyktingar" till Europa.

Frågan är vad "borgerlig" media kommer att säga när opinionssiffrorna sviker när Reinfeldts munläder går samtidigt som Juholts förblir stängt?

Jag har nu kollat på seminariet med Dan Andersson och han säger intressanta saker. Han säger att maktskiftet 2006 var det största som hänt S på hundra år och att man därför måste tänka stort, dvs. inget skitprat om butler i tunnelbanan. Han pratar om triangulering, och precis som Glasman citerar han Polanyi. Han pratar om att man måste skapa sammanhang och samhörighet. Han citerar Sheri Berman som säger att man måste akta sig för multikulturalismen, att det är lika farligt som globaliseringen. Att S måste använda sig av gemenskapstekniker, att S blev utbytt eftersom man inte lyckades vidmakthålla en social ordning.

Han säger i princip att S bör skita i den liberala snällismen, den där alla får vara som de vill, utan att det istället krävs stark social ordning och starka institutioner. Han pratar om Gunnar Myrdal och social ingenjörskonst. Han använder begrepp som White Communitys, White Flight och menar att S missade att se på verkligheten, vilket ledde till förtroendetapp.

Han säger: S måste bestämma sig för att vara nationalister och tydligt förklara varför man bör ha en nationalstat. Han citerar en sociolog som menar att nationalstaten är den bästa samhällsformen rent historiskt. Han säger att det kommer att bli svårt.

Han avslutar med att säga att varje svensk kommer att acceptera detta, men att partileliten och mediaeliten i Stockholm kommer att bli nervösa, men att det bara är att skita i dem.

(I den efterföljande diskussionen tror jag också han säger att miljöpartiets migrationsöverkommelse med alliansen är en katastrof, men i just den passagen är det svårt att höra vad han säger)

Och det verkar ta skruv, för till och med Kajsa Borgnäs, vänsterfeminist och en av muslimkramaren Anna Ardins bästa väninnor, håller med om att man måste fokusera på nationalstaten, på att reglera kapital och människor. Hon säger att det kommer inte att bli trevligt - men att det måste göras.

Så diskussionen finns inom S. Det verkar som att man på sina håll faktiskt har insett vad som måste göras. Frågan är bara om man vågar.

Seminariet: http://abfplay.screen9.tv/#HvD35gXZzyDkO3VIMuow1A

Om det du säger är sant, och jag har inte tid att kolla på seminariet nu, då är det stort. Nästan det största som vi har noterat i den här tråden.

För er som är för unga för att veta vem Dan Andersson är så var han under lång tid en av Sveriges intellektuellt mest hederliga samhällsdebattörer. Även på den tiden när LO i övrigt helt hade förlorat förståndet var han (och PO Edin) förnuftets röst på vänsterkanten, helt överlägsen de nyliberala Milton Friedman-kopior som högern spottade ur sig vid samma tid.

Ja, i egenskap av bakåtblickande gråsosse är det inte omöjligt att jag läser in för mycket i det han säger. Men mycket av det jag skrev är direkta citat.

Man får hoppas så länge det går. Inget ont i det. Sedan får man acceptera att man hoppades förgäves.


För eller senare torde någon i borgerligheten tvinga ut Juholt på den banan och då ligger det nära till hands att han gör en Måna, fst så liten som möjligt så klart. Joholt begriper så klart vad som rör sig i S-väljarnas huvuden, men han har svårt att hantera den allt mer heterogena inställning som finns inom Rörelsen.

Jag avlyssnar semnariet just, och det är redan intressant. DAs bok finns här, men jag hittar inte den i pdf. http://www.arbetarrorelsenstankesmed...ker.aspx?id=58
Synd att DA sluddrar så när han talar.

Jag kanske beställer den. Man bör ha allas sidors uppfattningar.

det verkar som att Andersson vill att S ska ta SD:s retorik och sedan vänta på att EU:s gemensamma invandringslagar för med sig en något minskad invandring till Sverige. Då slipper hela det politiska etablissemanget från höger till vänster inklusive SD att göra något åt invadringen. Moderaterna kör redan på denna taktik, minus SD-retoriken.

Jag kan bara instämma att om det som tillskrivs Dan Andersson stämmer så är det väldigt stort. Människor bör inte underskatta den här typen av symbolik, även om det låter futtigt, då individer som Andersson är inflytelserika och kan påbörja en politisk kedjereaktion. Jag tror Andersson sätt att gå tillväga är ett visare steg än Glasman's, som direkt angrep problemets kärna i ett enda Alexanderhugg.

Andersson bygger långsamt upp konsensus, och börjar med abstrakt kritik om sammanhållning och social ordning. Även kritik mot multikulturalismen är på sin plats, vilket i vänsterkretsar fortfarande - och alldeles särskilt i Sverige - är mycket kontroversiellt.

När en kritisk massa har nåtts kan debatten så småningom börja luckras upp. Själv tror jag att vänstern håller på många sätt nyckeln till debatten. Det bästa vore en splittring av vänstern, en realistisk och modern Blue Labour variant och den andra får vara de mögliga resterna av HBT/radikalfeminism/mångkultur/massinvandrings-vänstern som kokades ihop i haschtäta dimmor under 60-talet.

På sikt tror jag den enda lösningen är en Israelisk situation där den sistnämnda vänstern blir väldigt marginaliserad, och en mer pragmatisk/identitär vänster återuppstår. Som i Israel.

Å andra sidan så har man den, i mitt tycke, nödvändiga ompositioneringen i den borgerliga debatten så genuina konservativa kan börja ta plats istället för att automatiska stötta (ny)liberalerna som hittills dominerat den svenska 'högern'(som AB och co fortsätter att kalla dem).

Sverige har ingen genuin konservativ kraft ännu, även om SD är närmast, så är de mer pragmatiska socialdemokrater. Inte olikt hur socialdemokratin en gång tedde sig, under Branting, Hansson och Erlander. Om Sverige kan få en konservativ kraft, även om den är en minoritet, tillsammans med splittringen av vänstern så ser läget oerhört mycket ljusare. SD får inte vara det enda människor sätter sitt hopp till. Vi talar om en grundläggande samhällsförändring, som redan är på gång i Europa, och den måste spridas i alla läger. Att bunkra in sig i fasta politiska lägen, där man är mot allt och alla är ingen lösning.




Fast erfarenheten har visat att detta inte lugnar ner situationen utan bara ger SD och dess retorik legitimitet av att ett väldigt stort parti som socialdemokratin ännu är i Sverige använder sig av delar av deras retorik och även politisk utgångspunkt. Det öppnar upp debatten för fler genomgripande reformer. Sen tror jag också som tidigare nämnt att Andersson troligtvis, även om jag erkänner att detta bara är spekulationer, är mer bestämd i dessa frågor än han ger sken av, men han är väl medveten om den kollektiva psykosen som är regel och inte undantag i den svenska debatten, särskilt i dessa frågor.

Troligt terrorattentat i Oslo. Kan nog sätta rejält fart på debatten. Synd att det ska krävas mördade och skadade nordbor för att man ska få diskutera hur fel utvecklingen går. Ska dock bli intressant att följa den efterföljande debatten.

Jag tvivlar på det, snarare kommer de sedvanliga förutsägbara flosklerna om "anti-imperialistiskt motstånd" och "den svages rätt att slå tillbaka" att rapas upp från den svenska medievänstern. Mattias Gardell, Jan Hjärpe och Andreas Malm kommer att gå ut och rasa mot alla "islamofober" och "rasister" som har fräckheten att ifrågasätta terrorattentatets koppling till islam och invandringspolitik.