Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kanske, men det måste upp till ytan inom de närmaste åren. Maximal välfärd till alla är hela fundamentet för vänsterns framgångar i Sverige, och nu måste vänstern leverera det 2015-2018 samtidigt som Migrationsverket häller frätande syra på hela den svenska modellen genom att pressa in 350.000 nyanlända. Hur ska de två lägren hantera sina inneboende paradoxer? Vänstern vill driva en välfärdseroderande migrationspolitik och därmed dra undan mattan för sig själva. Liberaler månar om äganderätten på individnivå och menar att klyftor är försvarliga, men på gruppnivå är de socialister som gråter över orättvisan i att alla inte har friheten att bara kliva rakt in i välståndet och ta för sig. Ingen av dem kan prestera en politik som svenskarna inte kommer att göra uppror mot till slut.

En bra fråga, som jag tycker kräver ett litet svar, ursäkta om det går lite offtopic.

Jag tror att dom flesta är för insnöade i systemet för att realisera kopplingar till ideer med att pröva något nytt, med det faktum att sveriges förvaltning är usel och att svenskar blir alltmer pressade och trängda. Man ser inte detta, eller åtminstone så kläder man det oftast inte i ord.

För egen del så är jag nog vänster i hjärtat och har i unga dagar röstat på lars werner.
Vänster kräver dock två saker enligt mig.

1. En känsla av samhörighet och solidaritet inom samhället. För mig är detta i dagsläget omöjligt.
Svenskar och svenska män i synnerhet beskrivs av politiker och media alltför ofta som ett problem, som måste lösas, inte olikt tongångarna i 30-talets tyskland. Sedan att janne josefsson i tv från malmö får förklarat för sig, att han skall sticka fort som fan för att "detta är vårt område nu" av två kolonisatörer, kombinerat med människor vid en moske som delar ut reklam för islamsk fundamentalism, så undrar man onekligen vart det bär hän och om man verkligen skall utsätta sina efterlevande för det.

2. En tilltro till trygghetssystem och samhällsfunktioner.
För mig är det helt ok att betala hög skatt. Fast då vill jag ha en trygg och välfungerande stat, skola, rättsamhälle etc etc och avseende sveriges situation gällande detta får man nog vara både blind och blåögd, om man skall tycka vi är på väg åt rätt håll.

Har aldrig förstått det här hatet av Dressman bland vänstermänniskor. Det är återkommande och verkar gå ut på att enbart lågklassigt patrask handlar där.

Antar att kommunister och socialister enbart är klädda i skräddarsytt.

Det är ju det förväntade resultatet av både höger och vänsterns politik som nu faller ut; ur högerns synvinkel har man lyckas krossa folkgemenskapens som krävs för att upprätthålla "Sosse-Sverige", den nationalsocialism-light som kallas folkhemmet. Ur vänsterns perspektiv kommer det mångkulturella paradiset inträda så fort vi blir av med de etniska svenskarnas rasism och patriarkat; om de nu börjar utvandra står inte lyckoriket långt borta.

Johan Westerholm (S) verkar köra på på sin linje ända in i kaklet.

http://ledarsidorna.se/2014/09/vem-a...ar-rasistiskt/

Onekligen en poäng där. Kommer han att uteslutas ur partiet tror ni eller drar han självmant.
Han kan inte ha för många kompisar nu så som han dragit ner byxorna på dom.

Johan Westerholm har ingenting att förlora. Han ratades på alla listor inför det här valet. Enda chansen att komma tillbaka är om "historien ger honom rätt" vilket den kommer att göra. Det är bara ett eller ett par år kvar med samma politik och sen är det stopp. Frågan är bara om han kommer att släppas in i värmen då eller om det är andra opportunister som kommer att ta över. Jag tror det senare.

För övrigt bra fråga av Expo och Aftonbladet idag gällande SD-politiker som länkar till "neofascistiska" sidor enligt Expo-infiltratörerna Mattias Karlsson och Zeth Gogman: Hur kan dessa 30 procent av SD-politikerna få vara kvar i partiet om de länkar till, och därmed stödjer neofascismen? Detta måste ju betyda att SD är ett fascistiskt parti, eller "neofascistiskt" om man nu ska vara noga.

Ibland är det inte kul att få rätt.

Intressant detta om man studerar vad som står i SCB's rapport "Integration - En beskrivning av läget i Sverige" från december 2013. Där står det:
"För de inrikes födda eleverna var det 91 procent som uppnådde behörighet till gymnasiet under perioden 2007–2011. Motsvarande andel för de utrikes födda eleverna var 65 procent."

"Jämfört med den tidigare undersökta perioden 2002–2006 låg andelen som uppnått behörighet till gymnasiet 2007–2011 på samma nivå för de inrikes födda medan andelen var 8 procentenheter lägre för de utrikes födda eleverna."

"Störst har minskningen varit för elever födda i Afrika där andelen behöriga till gymnasieskolan minskat med drygt 20 procentenheter från 64 till 43 procent. Detta kan delvis förklaras av, som tidigare konstaterats i Demografikapitlet, att invandringen från Afrika ökat relativt kraftigt de senaste fem åren och att tiden man har bott i Sverige har avgörande betydelse för att uppnå behörighet."

Det som sägs är:
-Inrikesfödda elever har under en 12 årsperiod haft lika liten/stor andel, i procent, som inte klarar av gymnasiebehörighet (9%).
-Speciellt invandrare från Afrika har haft problem att klara gymnasiebehörighet.

I senaste numret av Dagens Medicin, #36 2014, är omslagets rubrik Vem tar vem i kampen om storregionerna (finns förmodligen inte i nätupplagan). Ingressen anger "Alla partier utom Sverigedemokraterna har chans att få vara med när majoriteter ska formas".

I artikeln av Samuel Åsgård, med grafik av Elin Brander, på s 4-5 står det "Oheliga allianser, rävspel och tuffa förhandlingar ser ut att vänta efter valet".

Ingenstans i artikeln nämns Sverigedemokraterna, men likväl ansågs det nödvändigt med en omnämnande exklusion redan på omslaget; ej heller ges det en förklaring till omslagets kategoriska påstående om SD:s möjligheter. Då kan det tyckas att artikeln sedan förutser oheliga allianser och rävspel är motsägelsefullt...

Konstigt är det också om man betänker att SD efter valet 2010, enligt deras egen hemsida, har ca 9.3% i Region Skåne, 5.8% i Västra Götaland och 2.8% i Stockholms läns landsting. Det är ingen djärv gissning att SD kommer att öka i något och troligtvis samtliga landsting.


Artikelns grafik i Dagens Medicin har Turning Torso, Poseidon och Globen prydda med Sjuklöverns partisymboler. SD fick inte vara med. Någon som anser att SD särbehandlas i medierna? Den politiska korrektheten är mycket bred och fast rotad i Sverige. Icke desto mindre tror jag att denna patologiska fixering mycket väl kan krascha med buller och brak, om bara vindarna vänder. Då kan gemene man tro att allt hänt över en natt. Sveriges störda konsensus gränsar till, eller är en aspekt av, mobbens psykologi.

Tillägg: Dagens Medicin utges av Bonnier Business Media Sweden AB. Den utkommer varje vecka och har en upplaga på 19400 ex.

Z.Z. och Mattias Karlsson är arnstadister, vilket är tragikomiskt med tanke på att Karlsson därigenom helt underminerar sin egen polemik mot filosofie studenten.

Arnstadismen är en intellektuellt ohederlig härskarteknik som genom guilt by association och missbruk av ords betydelse söker demonisera och avhumanisera meningsmotståndare i syfte att sätta det demokratiska samtalet ur spel. Detta genom att tillvita personer en ideologisk hemvist de själva inte vill kännas vid.

Ord som fascist, neo-fascist, etnonationalist, fascistoid eller rasist är tacksamma grepp att ta till istället för att ta debatter man vill slippa och underminera motståndare som hotar den ena platsen vid köttgrytan.

Om det bara var Mattias Karlsson och Z.Z. som leitimerade Arnstads benämning av dem personligen som utövande fascister hade det ju mest varit dråpligt. Värre är ju att de utsätter det egna partiet för skada och de egna partimedlemmarna för risk.

För när man legitimerar Arnstads metodik så legitimerar man hans brännmärkning av de egna partimedlemmarna som "fascister på våra gator". Och kampen mot fascismen är ju alltid självförsvar, eller hur?

Det här är en diskussion som inte går att vinna för partitoppen, liksom Åkessons förnekande av svensk etnicitet. I ett parti med fungerande interndemokrati hade det inte gått för sig - och den som satsar karriären på att detta tillstånd ska bestå kanske tar en större risk än de bedömer.

NB: min fetning ovan.

Eller kanske avintellektualisering? Akademiseringen av icke traditionella universitetsämnen med betygs- och titelinflation, mångfalden kurser osv. Professor Mats Alvesson nämner i Tomhetens triumf kurser på allt mellan 5 - 20 högskolepoäng eller hela program, som "Fotbollen i samhället", "Släktforskning", "Uttryck i trä och textil"... Det är olika processer på gång: mer utbildning men mindre fokus och kompetens, en snuttifiering och tematiska program men deltagarna kanske inte ens har tillgodogjort sig en ordentlig förmåga att skriva eller analysera en text. Slö i skrift, slö i tanke.

Biskop Bonnier talar i en Bonnierägd tidning... Inavel och agendor. Fanken vad det känns lågt i tak. Åsiktskorridoren är snäv även i bredd. En snitslad bana med en och annan vindflöjel som kan indikera följets eventuella, tillfälliga avsteg från kursen.

Svenskarna får blöda, med sina "öppna hjärtan", för den sortens blödighet som LGWP tycks manifestera på gamla dar.