Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det som slår en när man följer med Sverigedemokraterna i den svenska valrörelsen är de andra partiernas och mediernas totala avståndstagande till Sd. Trots att Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti och ser ut att samla omkring en tiondel av rösterna i det svenska valet på söndag, så är kritiken mot partiet väldigt frän. När Sannfinländarnas Timo Soini på hemmaplan i Finland kan beskrivas i medier som en "bra jätkä" som levererar både vitsar och politiska oneliners, så kallas Sverigedemokraterna för det bruna partiet som för en avskyvärd politik.
-----
Med mina finländska ögon förvånas jag alltjämt över det totala avståndstagandet till riksdagspartiet Sverigedemokraterna (dämed inte sagt att det inte är berättigat), som är flera grader hårdare än granskningen av den främlingsfientliga falangen inom Sannfinländarna. Och medan jag förvånas av bojkotten av Sd så oroas mina svenska kollegor i sin tur över att de inte är tillräckligt kritiska mot partiet.

Partiet kommer hursomhelst att höra till valets vinnare. Båda blocken har meddelat att de inte kommer att samarbeta med Sd i riksdagen, medan Sd hoppas få en vågmästarroll och den vägen få sin vilja igenom i vissa frågor.

Dansk Folkepartis utrikespolitiske talesman Søren Espersen uppmanar statsminister Helle Thorning-Schmidt (S) att ta upp frågan med den svenska regeringen.

- De många syrier som kommer till Sverige som flyktingar blir svenska medborgare inom loppet av några få år. Och med de avtal vi har inom Norden är det inget som hindrar att de kan bosätta sig i Danmark som de vill - utan att få danskt uppehållstillstånd - och de kan få bidrag från dag ett. Det är en stor fara, säger han till Berlingske.

Oavsett regeringsalternativ nu så ser jag hur integrationspolitiken nu tycks gå mot sitt Armageddon. Ingen ansvarig minister – som i S fall eller ingen politik som i Alliansens fall och sedan lite nyckelskrammel, folkbildning, öppnade hjärtan och utsläppt hår mot rasism. Om det är allt som kommer levereras under nästa mandatperiod – oavsett alternativ – så kommer 2018 års valrörelse eller tidigare få ett anslag där jag tror bägge kandidaterna kommer att ångra sin loja och passiva hållning. Och dessemellan? Ingen vettig person kommer vilja ansvara för området i mellantiden om det är statsministerkandidaternas politik som skall genomföras.

Ministerposten ingen vill ha.

Hos Det Radikale Venstre afviser gruppeformand Camilla Hersom, at partiet deler de borgerlige partiers bekymring.

»Vi mener, at vi kan stå inde for de forbedringer, vi har lavet på asyl- og udlændingeområdet. Når det er sagt, har vi ingen planer om, at gå Sverige i hælene,« siger hun.