Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Heidi Avellan i dagens Sydsvenskan undrar var diskussionen kring invandringen är i valdebatten:

http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/o...a-racker-inte/


Jadu, Heidi. Varför tror du att ingen vill presentera några "lösningar" på detta (utom ett parti, som du bekvämt utelämnar ur "de andra partierna")?

Stackars Heidi förstår inte att det finns inga lösningar som inte skadar de som propagerar för den förda politiken.

Förespråkarna för massinvandringshysterin tror fortfarande att man kan kväsa kritiken mot den här exempellösa samhällsomvandlingen genom att motarbeta sin enda politiska motståndare.

Några lösningar för finansiering, boende, arbete, gettofiering, social segregation eller finansiering av den offentliga sektorn som krossas under trycket finns inte så det är inte så konstigt att ingen tog upp Reinfeldts sportpalasttal annat än att man berömde det.

Anden är hur som helst ur flaskan och nästa regering kommer att få ägna all sin vakna tid åt att försöka hantera det sönderfallande Sverige medans Sd och annan opinion växer sig större på deras bekostnad.

Det som sker nu kommer att krossa sjuklövern senare.

Fler och fler inser att agendasättande inte räcker. Man måste komma med något konkret vilket är en ny trend. Löfven sa till Åkesson att S förordar mångfald istället för enfald, som svar på frågan om hur man ska finansiera massinvandringen. Det var ett så att säga mycket Enfaldigt svar som jag tror att även många ur etablissemanget inser att det inte håller.

Överlag tycker jag mig se att medieetablissemanget börjar få det jobbigt. Länge sedan man läste någon seriöst bra artikel om mångkulturen. Skrivs det en artikel är det mest upprepning på vad alla redan sagt. Alla argument och infall har prövats. Kvar är bruset av alla dessa offer-reportage i radio, tv och tidningar. Dessa reportage har ökat i antal de senaste veckorna och vi lär få se en explosion av antirasistiska manifestationer i media.

Nu tömmer man sig alltså riktigt ordentligt sista veckan. Ämnet kommer att kännas väldigt uttjatat även för den mest frälste efter valet. Massinvandringens problem kommer dock att ge sig till känna mer och mer vart efter tiden går och någonstans här slår etablissemanget knut på sig själv.

I en debattartikel på SvD skriver tre LUF:are bland annat:


I vad som egentligen är kritik mot vänsterns allt mer hotfulla och våldsamma metoder mot samtliga meningsmotståndare (liberaler som sverigedemokrater) så utmålas ändå SD som det stora hotet som liberaler och vänstern måste stå förenade mot.

Det är märkligt att liberalerna fortfarande tror att vänstern är en (om än förvirrad) viktig allierad i kampen för ett demokratiskt samhälle. Den svenska vänstern har under de två senaste decennierna tagit stora kliv mot en totalitär ideologi där alla som inte är delar deras krånliga världssyn är fiender som man har all rätt att bekämpa.

Eftersom Expressen och Aftonbladet och DN och Svd ingått något slags informellt Saltsjöbadsavtal och skriver lika i små frågor som flykting- och integrationspolitik jämte det fenomenala i globaliseringen och upphävandet av allt nationellt i och gällande Sverige ligger tanken nära till hands att aktiemajoriteten i Schibstedt innehas av New York-judar(?)

Jag tycker att man börjar ana sprickor i muren.
Till och med DN verkar krokna med den här artikeln:

Kampen om tredjeplatsen

Ingenstans i artikeln nämns det att sd aldrig någonsin kommer att få inflytande efter valet.
Tvärtom är det artikelns tema att tredje största parti kommer att sätta agendan.

Är det en delvis kapitulation vi ser eller är det ett lockrop för att ragga mp-röster eller har man insett att detta håller inte länge till ?

Är det fenomenet IS som gör att DN väljer att utan vidare publicera en artikrl om islamistisk polis i Tyskland?

http://mobil.dn.se/nyheter/varlden/r...is-i-tyskland/

Och responsen kommer att bli mer drastisk, eller brutalare, ju mer problemen förnekas, ju mindre som görs för att ändra på en destruktiv samhällsförändring med politikernas och mediernas aktiva stöd eller tysta överseende.

Jag skrev för några år sedan ett email till Heidi och undrade om hon som invandrad finländska inte kände litet obehag i alla fall att sitta här i Sverige och förfasa sig över det hemska Sveriges behandling av asylsökande när hennes moderland Finland inte visat sig på styva linan när det handlar om att ta emot flyktingar.
Hon svarade rasande som en sårad tigrinna ungefär "Jag har rätt att tycka vad jag vill så länge jag arbetar och betalar skatt i Sverige".

Menar Heidi att invandrare som inte arbetar och betalar skatt i Sverige har samma rättigheter? Kanske skall hon betraktas som en vedervärdig rasist? Att hon inte utnyttjar sin maktposition för att verka för ökad invandring till Finland, vars invandringskapacitet och potential är i stort sett outnyttjad, är ju mycket riktigt en underlåtselsesynd med obehaglig rasistisk bismak.

Dräpande ironi som uppenbarar "de goda krafternas" hyckleri.

Statsvetaren Jenny Madestam har kommit med en ny spya mot SD idag. Jag har alltid tyckt att det är märkligt att hon får så stor uppmärksamhet eftersom hon alltid framstått som lite svagbegåvad, så jag bestämde mig för att undersöka hennes akademiska meriter.

År 2009 disputerade hon med avhandlingen: "En kompispappa och en ytlig djuping: Partieliters ambivalenta partiledarideal."

Från abstraktet: The study draws primarily on qualitative interviews with members of the party elites in the Social Democratic Party and the Liberal Party in Sweden.

Kvalitativa intervjuer innebär väl att intervjuaren kan dra vilka slutsatser hon vill; så att säga "spåna fritt" för att använda den vetenskapliga termen. Vidare:

The empirical analysis shows that the elites’ party leadership ideal is ambivalent and different across the two parties. The ambiguities can be summarized as dichotomies, where the ideal leader should encompass both sides of the dichotomy. The Social Democratic Party elites’ ideal is represented by two dichotomies: the leader versus the team and the party versus the government. To bridge the ambiguities, the elite resort to the idea of “anchoring”. This notion resolves conflicts between the leader and the surrounding team and the party and the government.

Om jag varit handledare för den här avhandlingen så hade jag varit ärlig och sagt att det här är bara skit - ren skit - som inte för vetenskapen fram en millimeter. Jag hade föreslagit en karriär som dagisfröken istället.

Nåväl, efter disputationen så finns hon noterad för ett enda ytterligare arbete och det är ett bokkapitel som hon skrivit tillsammans med någon Göran Sundström, som tycks vara en riktig forskare som publicerar sig regelbundet och antagligen har skrivit kapitlet själv. Kapitlet har titeln "Privat eller offentligt - spelar det någon roll?", och tycks ingå i en bok som handlar om skolan.

Detta är alltså svensk medias favoritstatsvetare. Förmodligen den minst meriterade statsvetaren i Sverige.