Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Einar Askestad har skrivit en artikel igen. Denna gång hade faktiskt Aftonbladet beställt den, men refuserade slutligen med motiveringen att den "saknar precision i begreppen". Därför publicerar Thomas Nydahl istället.
Om man ska få sådana här artiklar publicerade idag så måste man ha med en brasklapp, typ: "Om vi inte vågar tala om det här så riskerar det att gynna Sverigedemokraterna". Askestad är snarare demonstrativ i sitt utelämnande av brasklappar.

Har någon av de stora tidningarna tagit in kritik mot Arnstad? Inom den akademiska världen och på mediekritiska sajter är hans värde noll, men i MSM lyfts han fortfarande fram.

Marcus Birro har skrivit om judehatet i Sverige. Han nämner inte högerextrema, utan är tydlig med vad det handlar om - Palestinakonflikten. Och det är enligt Birro vänstern som driver på hatet.


Där fick han även med fördrivna kristna.

Artikelns behållning är just vänsterns ansvar för judehatet. Lite ironiskt med tanke på vänsterns ensidiga agenda att bekämpa högerextremism.

Det mest fascinerande med "mediakriget" är kanske att i princip all MSM sedan SDs inträde i riksdagen förvandlats från en slentrianljugande hop tofflor till en verklighetsfientlig, skränande, samkörd propagandakanal. Det finns liksom inte på kartan att kritik mot ens uppenbara dårar tas in -- om dårarna står på "den rätta sidan" så kan de få bre ut sig i all oändlighet.

Socialisterna är litet schizofrena. Å ena sidan är de emot nazisterna som de kallar extremhöger, men å andra sidan är de antisemiter/antisionister. I praktiken har således socialisterna mer gemensamt med nationalsocialisterna, inte minst judehatet, än de har med riktig höger, dvs konservativa.

En melodi för att illustrera resonemanget: https://www.youtube.com/watch?v=xLU4THkuIsM

Märkligt det där att socialisterna gärna drar en lans för att t ex kurderna skall få ett eget land, men helst vill hindra judarna från att ha detsamma. Tokerier!

Är väl lika märkligt med judar som är mot att etniska svenskar ska få ha ett eget land men samtidigt drar en lans för att judarna själva ska få ha det? Eller konservativa som gärna ställer sig på Israelernas rätt till eget land men är emot Palestiniernas rätt till detsamma?

Dissonansen finns över allt.

Möjligen. Som konservativ anser jag att palestinierna skall ha ett eget land. Faktum är att det brittiska mandatet Palestina delades i två delar 1948 - Israel och Transjordanien. För min del kan palestinierna gärna få en stat till av Västbanken och/eller Gaza, men då får de lov att föra sig och inte använda sin stat som bas för terrorattacker mot Israel. Detta är, givet erfarenheterna från Libanon, mindre troligt.

Men det är märkligt att svensk media så sällan belyser dessa aspekter av saken. Pro-palestinsk inställning tycks vara svensk medias default-inställning. Det har förmodligen att göra med svensk medias socialistiska impregnering.

Jenny Nordberg skriver sanningen i SvD och Herr Bildt får sina fiskar varma.

http://unvis.it/www.svd.se/opinion/k...2.svd?sidan=14

Hoppla!


Hur länge får Jenny leva politiskt efter detta sanningsutbrott? Menar hon att det är bättre att hjälpa på plats än att släppa in trojanska hästar? Farliga åsikter att lufta i en tidning.

"Bara vita i Socialdemokraternas valfilmer"
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...er_3807302.svd

Valtaktiskt är det nog inte dumt. Minoritetsgrupper kan tippa vågskålen i ett val, men vägen till långsiktigt maktinnehav går via majoriteten.

Att dela upp valmanskåren i så stora kategorier kan förstås vara näst intill intetsägande. Invandrare är en heterogen grupp precis som svenskfödda, och ursprung säger inte mycket om partisympati. Men det finns ändå skillnader mellan grupperna.

I förra valet bestod kategorin ”utrikes födda” av drygt 750 000 röstberättigade. I den gruppen var valdeltagandet drygt 73 procent och 48 procent av rösterna gick till S. De ”inrikes födda” var 6,2 miljoner personer med ett valdeltagande på drygt 87 procent. Här röstade bara 30 procent på S.

Krasst är det alltså viktigare för Löfven att få ett grepp om det ”alla” som enbart består av svenskar, än att inkludera utrikes födda i ett brokigt ”alla ska med”. Rösterna han kan vinna från invandrarna är inte så många att det är värt risken att de inrikes födda inte ska känna igen sig i reklamen.

Men i en tid när frågan om ”vithetsnorm” och exkludering diskuteras frenetiskt bland vänsterintellektuella är Löfvens taktik inte riskfri. Det kan bli hård debatt.

En tvåstatslösning är den enda lösningen i mina ögon och då kan sionism vara i vägen. Att palestinierna skickar skit på israelerna är tråkigt men som det ser ut på västbanken och gaza så kan jag se folk med kort stubin som kommer fortsätta att göra just detta.

Israel måste ta ett steg tillbaka och palestinierna måste ta av sig sin fanatism så de kan mötas på mitten.

Jag undrar det. Han borde ha lämnat S vid det här laget, och inte försökt hjälpa dem att vinna valet. Det han gör är i praktiken att även hjälpa V och MP till makten. Han borde i alla fall ha integritet nog att låta bli detta och/eller vara en mer oppositionell röst inom S. Det behöver nog hända något dramatiskt om han skall lämna S än mer om han skall gå till SD.