Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Med den uppenbara skillnaden då att de olika religiösa grupperna i Libanon har starka kulturer, och en känsla för den egen identiteten, och därför inte beblanda sig med varandra. Alla de här sakerna saknar europaättade människor, på grund av vänsterpropaganda i medier och i skolor, men främst genom reklam och Hollywood-film där beblandning presenteras som ett ideal. Det samma gäller faktiskt, även om inte alla tycks fatta det riktigt, även invandrare i Sverige.

Om vi om hundra år fortfarande skulle ha en betydande etniskt svensk folkspillra som förmådde formera sig politiskt och upprätta självvärn, skulle jag bli både glad och stolt -- men det är ingen självklarhet. Rotlösheten är numera monumental. Folk uppfostras och skapar hela sina värdesystem, kring TV-serier, filmer, och skräpkultur.

Hur som helst är likväl det Brasilianska scenariot, som det Libanesiska -- fullkomligt oacceptabelt. Det får inte bli vårt folks öde.

Expomedarbetaren Bilan Osman recenserar idag i Expressen Per Brinkemos bok om somalier "Mellan stat och klan - somalier i Sverige", Timbro.
Själva recensionen är en samling halmgubbar och gnäll, men det intressanta är somaliern Osmans inställning till svenskhet och integration .
Här är mångkulturen satt till norm. Det handlar inte ens om att låtsas vara svensk ens med det ytligaste definitionen. Osman förklarar krig mot själva begreppet integration. Varför ska de rasististiska svenskarna envisas med klockor och tider? Vi somalier har klarat oss utan det i tusentals år?
Integration är bara ett finare ord för assimilation.
(min fetning):


http://www.expressen.se/kultur/osman...hade-last-den/
http://www.brinkemo.se/

Vi svenskar - och samer - har också klarat oss utan klockor i tusentals, för att inte säga tiotusentals år. Det har hela mänskligheten gjort fram tills dess att man hittade på solur och sedan mekaniska ur och kyrkklockor som ringde på bestämda klockslag. Fram till början av 1900-talet hade inte alla svenskar egna klockor.

I lågteknologiska jordbrukar- och nomadsamhällen behövs inte exaktare tidsmätning än att man tittar på hur solen rör sig över himlen.

Om man emellertid vill fylla någon slags funktion i ett modernt, tekniskt organiserat samhälle som det svenska, måste man kunna klockan och passa tider. Och ja, det måste man assimilera sig till.

Expomedarbetaren Bilan Osman recenserar idag i Expressen Per Brinkemos bok om somalier "Mellan stat och klan - somalier i Sverige", Timbro.
Själva recensionen är en samling halmgubbar och gnäll, men det intressanta är somaliern Osmans inställning till svenskhet och integration .
Här är mångkulturen satt till norm. Det handlar inte ens om att låtsas vara svensk ens med det ytligaste definitionen. Osman förklarar krig mot själva begreppet integration. Varför ska de rasististiska svenskarna envisas med klockor och tider? Vi somalier har klarat oss utan det i tusentals år?
Integration är bara ett finare ord för assimilation.
(min fetning):


http://www.expressen.se/kultur/osman...hade-last-den/
http://www.brinkemo.se/

Precis. Det är egentligen inte rätten att få vara somalisk på ett kulturellt plan som Osman kämpar för. Det är rätten att få stanna kvar på medeltiden i en modern omgivning. Rätten att inte bli en del av det moderna projektet Och det projektet är inte specifikt svenskt, snarare västligt. Det är en krigsförklaring mot väst förklädd till en mångkulturell konflikt i Sverige.

Integration är bara ett finare ord för assimilation.

Precis. Det är egentligen inte rätten att få vara somalisk på ett kulturellt plan som Osman kämpar för. Det är rätten att få stanna kvar på medeltiden i en modern omgivning. Rätten att inte bli en del av det moderna projektet Och det projektet är inte specifikt svenskt, snarare västligt. Det är en krigsförklaring mot väst förklädd till en mångkulturell konflikt i Sverige.

Ur Anderssons artikel.

"Grönsakshandlaren på Tensta torg har försäljning sju dagar i veckan så länge temperaturen tillåter. Han jobbar från fem på morgonen när varorna hämtas och är ofta på plats fram till åtta på kvällen när ståndet stänger. Också hans anställda arbetar intensivt och med tyst koncentration på uppgiften. Om de mår dåligt av sina arbets- och livsvillkor kan jag inte veta, men ifall ägaren är missnöjd döljer han det väl. När han inte diskuterar vilken sparrissort som är bäst analyserar han konjunkturläget i Europa baserat på importen från Holland och vad kunderna handlar för tillfället, eller motståndarlagets taktik mot Brasilien kvällen före. Efter månader av slit hälsar han på släkten i Irak under en längre period."

Jaha, här har vi verkliga föredömen till grönsakshandlare med anställda som arbetar 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan ... när F! och Vänsterpartiet driver frågan om 6-timmarsdag, 5 dagar i veckan.

Inte ett knyst hör man dock från dem. Men de är ju rätt duktiga på dubbeltänk, och invandrare är ju alltid berömvärda på alla sätt, så 15 timmar per dag 7 dagar i veckan måste samtidigt vara helt rätt.

I över 100 år har arbetarrörelsen kämpat för reglerad arbetstid och för kortare arbetstid. Men sådana petitesser kommer Andersson inte att tänka på.

Andersson nämner inget om huruvida torghandlaren och hans anställda är gifta och har barn. Men det är statistiskt sannolikt. Vi får dock inte veta om fruarna också förvärvsarbetar 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan, något mindre eller inte alls. Troligen det senare. Förvärvsgraden bland invandrade kvinnor är låg. De kan säkert arbeta 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan, men då med oavlönat hemarbete. För så är det om man har flera småbarn.

Andersson är inte särskilt intresserad av jämställdhetsfrågor. Om hon någon sällsynt gång tar upp ämnet är det ur hennes vanliga renodlat teoretiska perspektiv. Andersson har valt bort barn, vilket är relevant här, eftersom hon saknar praktisk erfarenhet av barnfamiljsliv och hur det kan vara att vara gift med en man som jobbar 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan.

Lika smärtfritt som frågan om reglerad arbetstid går Andersson alltså förbi konsekvenserna för kvinnor och barn om den nöjde torghandlaren med sina anställda ska bilda exempel.

Ganska förminskande upplever jag hennes rader om att torghandlaren minsann följer konjunkturläget i Europa och fotbolls-VM. Det verkar som om hon är förvånad över detta. En sån duttig, duttig svartskalle! häpnar fina frun från innerstaden på sin första förortssafari.

Precis. Det är egentligen inte rätten att få vara somalisk på ett kulturellt plan som Osman kämpar för. Det är rätten att få stanna kvar på medeltiden i en modern omgivning. Rätten att inte bli en del av det moderna projektet Och det projektet är inte specifikt svenskt, snarare västligt. Det är en krigsförklaring mot väst förklädd till en mångkulturell konflikt i Sverige.

Nja, jag tror Osman kämpar för att hålla sig kvar vid sitt fina mediajobb och få betalt för att gnälla som en bortskämd (och väldigt svensk) tonåring.

Inkvoterad much? Hon kan ju knappt skriva. "Ett land som under flera år koloniserats av länder som Italien och England, kommer till slut att splittras. Det är konsekvensen av kolonialmakter."
"Flera år" var en märklig skrivning med tanke på att vi talar om 1837-1960, men OK. Sen heter det Storbritannien, inte England (de är lika petiga med det som rasifierade är med pigmentering). Talande också att hon utelämnar Etiopien, som la beslag på större landområden (Ogaden och Haud) än britterna gjorde.