Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Huvudet på spiken. Jag betecknar mig som liberalare än gemene svensk i både socialt och ekonomiskt hänseende, och ganska medelkonservativ. Jag borde ha några tänkbara alternativ i svensk politik. Men nu tvingas jag nog ta en blank valsedel, skriva SD på den och lägga i valkuvertet - för även om jag har en känsla av att många tänker som jag här, trots att det inte alls var så för fyra år sedan, tänker jag inte chansa, och jag har (lyckligtvis!) inget nyuppsmällt asylboende i närheten att "skylla på".

OT: Det skulle f.ö. vara oerhört intressant att räkna andelen blanka valsedlar med handskriven text för de olika partierna.

OT-fråga, med all respekt: varför göra detta, blank valsedel och skriva dit "SD"? Är det som att "inte rösta helt på SD, men dock"?

SD-valsedlar distribueras över hela landet. Och risken med detta är att din röst ogiltigförklaras. Eller har jag missat något?

- - -

För övrigt börjar "politrukveckan i Almedalen" nu på söndag. En ickehändelse men kul ändå för oss politikintresserade. Fräsiga utspel och rajtan-tajtan vid Visby ringmur liksom. Valet är tre månader bort och temperaturen stiger.

En helt annan iaktagelse i samband med Almedalen. Jag råkade se Özz Nûjen i någon morgonsoffa.
Han skall ju uppträda med någonslag "humor"-show på Almedalsveckan.

Reportern var väldigt "på" & tryckte på att showen skulle gå samtidigt som JÅ höll sitt tal.
Men det verkade som om Nûjen ville tona ner denna aspekt & istället tryckte på att han ville vara mitt emellan Reinfeldt & Löfven's dagar.

Nu såg jag bara någon minut av det hela, men man undrar ju om det är så att SD-mobbing börjar kännas lite "dated"?

Jag vill inte att någon ska se mig ta en SD-valsedel, inte ens genom att ta en av varje, och jag vill inte att poströsta. Kalla mig ynkrygg om du vill.

Fan, vid närmare eftertanke kanske jag måste poströsta. Kommer en blank valsedel att antyda att man är SDare? Jag börjar bli paranoid...

Jag tror att det finns en stor ängslighet hos en person som Özz. Å ena sidan är rollen som etablissemangsdarling i den fräna, fräcka, coola kampen mot SD lockande och triggande. Där vi stackare på andra sidan åsiktsstaketet får nöja oss med några ryggdunkningar från likasinnade så kan Özz inkassera både pengar, TV-soffor och egoboost.

Men, Özz uppträder ändå på nåder. Det är självförnekande svenskar som utgör hovet han är narr i. Och en hipsternihilistisk global-svensk är sist och slutligen en - svensk. Det vet Özz, han vet att om svennarna tröttnar på tiggare och etnomasochism och byter modeplagg i grupp så är han rökt.

Att Özz har nära till reträtten visade sig ju i eftersnacket till Stoltenbergdiskussionen i Skavlan, där han var väldigt snabb att inkludera de egna kurderna i grupper med rasister. Vilket ju undergräver hela hans plattform och roll, men är en naturlig försvarsposition när frågan om vi nordbor verkligen är sådana hemska rasister ställs på sin spets.

På samma sätt kommer han som kurdnationalist vara väldigt snabb att knäböja framför det svensketniska altaret - bara frågan kommer.

Vad oyto sa nyss som replik på detta stämmer iofs också. Nûjen är ideologiskt driven.

Men. Med anledning Enoch.Thulins referat vill jag säga: Nûjen hävdade här sin konstnärliga frihet. Han vill inte känna sig bunden till årets huvudtopic, "alla mot SD". Han vill vara fri att spexa om vad han vill.

Så kreativiteten finns ännu i detta land. "Systemet" är ganska låst men det finns ännu fritt tänkande pipel inom det. Rent existensiellt kan jag glädjas åt detta, även om jag inte ger ett ruttet lingen för vare sig systemet eller dess representanter.

Valsedlar för SD införskaffar man givetvis i förväg och tar med sig till vallokalen (alternativet är att plocka till sig *samtliga* partiers valsedlar i vallokalen).

Poströsta är inte något som man gör, om man är misstänksam... eftersom ditt röstkort och dina kuvert med hur du röstat laggs i ett gemensamt kuvert och skickas till din vallokal. Det finns alltså en möjlighet att undersöka, vad just poströstarna röstat på, när poströsterna ska räknas.

Jo, det var jag. SD lever idag högt på övriga partiers frånstötande egenskaper, inte sina egna tilldragande.

Det finns väldigt lite av den flaggviftande, patriotiska glädje och kraft som Marine Le Pen förmedlar. Mycket lite av den styrka och uppkäftiga gruppgemenskap som ett etablissemangskritiskt populistparti kan utväxla, à la Grillo eller Farage.

Man har nämligen internaliserat dessa uttrycks tabu och lågstatus från etablissemanget. Det känns ofräscht att bejaka svensk gemenskap och särart (som ju exkluderar), och känns oseriöst att häckla media. Samtidigt känns det fräscht att formulera sin egen variant av mångkulturetablissemangets nytt-lager-på-löken-svenskhet (inkluderande är ju bra, eller hur?) och känns riktigt seriöst att vilja kompromissa och ta ansvar för disken efter festen man inte deltog i.

Den polarisering och mobilisering som man drar nytta av i en perfekt storm av skogstokiga motståndare och skenande systemförstörelse - den finns trots de egna intentionerna.

Jepp, alla partier skickar ju ut valsedlar innan, bara att ha med sig i innerfickan.

Det är kanske denna ängslan som fick Soran Ismail att tona ner sin roll som SD-antagonist. Som utlandsfödd komiker som försöker ta sig in i de politisk sallongerna så är ju Özz bara en gäspig repris på Sorans resa. Men Özz kanske kanske är för dum eller för stolt för att inse dels detta men även att han, precis som du skriver, faktiskt bara uppträder på nåder.

Å andra sidan så fick jag aldrig SDs valsedlar i posten, trots att jag tror de skickades ut till samtliga hushåll

I runda tal så kommer mellan var 8:e och var 6:e person i Sverige att rösta på Sd i riksdagsvalet. Inser du hur liten sannolikhet det är för att just du skulle råka ut för något om någon skulle de dig ta deras valsedel?