Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Gammel-media är PK/Kulturmarxismens enda kanal, så det är där alla dumheter pushas ut.

Men återigen, det vore önskvärt om FB:are kunde skilja på följande fundamentala saker:

1) Vad media försöker åstadkomma
resp.
2) Hur samhället faktiskt reagerar

Många här tycks använda media själva som ett tecken på att media påverkar stämningen, men så fungerar det naturligtvis inte. Media har allt intresse i världen av att framställa sig som viktig, särskilt när man tappat 2/3-delar av läsarna på några år. För att mäta genomslag och samhälls-tendenser måste man kliva ut ur hela media-paradigmen och bilda sig en oförfalskad bild genom att studera verkligheten. Denna bild tyder sällan på samma saker som MSM påstår.

Ni kan inte använda medias rapportering som tecken på förändring. Media är part i målet, en notorisk lögnare och hycklare.

Ett exempel: Media påstår att månen flyttat sig 40% närmare jorden (eftersom det gynnar deras bisarra ideologi).
Grupp#1 aka fårskocken: "Det var som fan, jag tycker det ser likadant ut, men säger de det så..."
Grupp#2 aka realister: "Ännu en lögn från gammel-media, vilket följande uppgifter från NASA visar..."
Grupp#3 aka FB-filosofer: "Media flyttar fram positionerna genom att övertyga läsarna att månen kommit närmare jorden."

Grupp #3 är nästan lika blåst som Grupp #1, IMO.

Du har förstås helt rätt i att det hela tiden pågår en förtroende-erosion, en alternativ, parallell världsbild som hela tiden vinner mark och undergräver det offentliga samtalets version av händelser och orsakssammanhang.

Många gånger kan faktiskt en hållning, ett utspel, en offensiv uppifrån åsiktshegemonins predikstol leda till rakt motsatt effekt: Inga nya troende vinns någonsin till etablissemangets multikulti-kult, några faller hela tiden ifrån.

Case in point: Avslöjandet av romregister hos polisen leder till att romernas roll i kriminalitet blir mer känd, inte mindre. Wolodarskis dramaturgi leder förvisso till att Ullenhag nu gör ett utspel om att "romerna byggde Sverige" - men i folkdjupet växer istället irritationen mot folkgruppen. "Fördomar" om åldringsrån och kopparstölder som i grannländerna sprids genom mediernas mer sakliga nyhetsrapportering hittar i Sverige till slut andra kanaler.

I Linköping behövs ingen saklig public service-media för att människor ska vara medvetna om Skäggetorp-kravaller, kriminella gäng och Ljungsbro-mördaren. Underrapporteringen de upplever i Aftonbladet och DN uppnår alltså inte så mycket ifråga om att "inte gynna främlingsfientliga krafter". Däremot undergrävs förtroendet för pressen. "Om detta i stort nonchaleras - vad förtigs mer?"

Låt oss säga att vi närmar oss en situation där insikten att kejsaren är naken är allmänt spridd även bland den allmänhet som inte har opportunistens, karriäristens motivation att sitta på twitter och vara lyrisk över vilka vackra kläder kejsaren bär. Att det finns en surmulen insikt i folkmassan att "karljäveln är ju naken".

Det som ändå måste tas med i beräkningen är att ett repressivt system kanske inte tycker det gör så mycket att vi vet. Om det sanningssägande barnet snabbt och offentligt plockas upp av sociala myndigheterna, om föräldrarna förlorar jobbet. Om det demokratiska parti som bildats på grundval av att kejsaren bör bära kläder börjar utesluta personer som för högljutt protesterar mot hans nakenhet, i utbyte mot förhoppningen att inte frysas ute och hotas med våld.

Om då kejsaren vet att vi vet att han är naken, blir hans makt inte desto större och vår vanmakt potentiellt än mer förlamande? "Det här är min kuk - titta på den! Vad tänker du göra?"

Misstron finns där. Kanske också dissidenternas underjordiska motbild. Men finns övertygelsen om att en höjd röst på arbetsplatsen eller en röst på ett anpassligt SD i höst kan åstadkomma någon förändring?

Repression och desillusion. Det är två verktyg som fortfarande finns tillgängliga när desinformationen slutat vara meningsfull.

Utmärkta kommentarer. Vad det hela hänger på, i slutändan, är kejsarens faktiska makt. Kan kejsaren hålla folket i schack även sedan han avslöjats som varande naken av den stora majoriteten? Enligt HC Andersen så är avslöjandet allt som behövs--när den grundläggande illusionen (den lille sanningssägande pojken) krackelerar så faller alla övriga illusioner (resten av åskådarna) som dominobrickor. Detta kan synas vara ett naivt perspektiv, men jag menar nog att i ett land som (trots allt) domineras såpass starkt av sunt förnuft och hederlighet, så försvinner makthavaren när hans bedrägliga illusion kollapsat. Det är lite grann som en dopad idrottsman, en Ludmila. Från 100 till 0 på en dag, ungefär. Fast här tar det snarare 15 år.

I ett land av mer utpräglad banan-republik-karaktär kan jag instämma i ovanstående, dvs det behöver inte betyda så mycket att kejsarens illusion avslöjats, så länge han har armén och alla propagandakanaler i sin hand. Men då pratar vi några av världens mest eländiga stater, och riktigt så illa är det kanske inte i Sverige.

Avslutningsvis bör man inte glömma att PK/MSM/kulturmarxist-cirkusen består av flera olika spelartyper, vilka funnit det nyttigt att dra åt samma håll och ljuga om samma saker. I ett krisläge kommer dock sprickor omgående uppstå, varvid t ex proffs-politiker drar öronen åt sig och t ex försvarar SD:s demokratiska rättigheter, yrkes-"journalister" skickar torpeder mot sjuklövern för att visa sig icke-PK-korrumperade, oberoende debattörer börjar rensa i kontakt-listan, osv.

Fienden är (återigen) beroende av illusionen om sin storhet, då denna även fungerar som ett klister för de olika kontrahenterna. Min gissning blir därför att när tillräckligt många personer insett att kejsaren är naken, så kommer hela härket att falla sönder. Denna process menar jag redan är i full gång.

Tack för det inlägget Fula Gubben. Fetningarna är mina: de handlar som synes om detta med illusionen.

FG fick mycket sagt i ämnet och om detta tänker jag själv så här: vi Sverigevänner kämpar mot PK-väldet. Och grunderna för detta välde, dess ideologi, är numera just det: illusioner. Dess idéer har ingen strategisk halt längre, ingen energi, ingenting. Folk har genomskådat PK-ismen. PK-ismens idéer, i den mån de drivs, är idag bara illusioner.

Men förr var PK-ismen stark. Förr, säg ungefär fram till 2003-2006, kunde bra många i detta land tro på att "det mångkulturella samhället är här" och att "det gamla Sverige kommer inte tillbaka", allt symboliserat i "nu dansar Svenssons in till M'beles för lite hirsgröt och TV-titt där en burkaklädd kvinna läser nyheterna"...

Allt det där är borta nu. Majoriteten är inte PK. Det skikt som är övertygat mångkulturella och danna i detta land är högst 15.000, som Enoch Thulin brukar säga här i tråden. Gemene svensk tror inte längre på mångkulturalismen som alternativ.

- - -

Det må vara att regimen kavlar ut PK-propaganda som aldrig förr. Men regimen är svag. 2011-2012 hörde man ju inget om nazister och romer som man ju gör i dag. Idag däremot är det en hetspropaganda utan like. Men den Sverigevänliga falangen har vunnit mark sedan dess.

Jag skulle vilja säga att 2013 var året då regimkritisk media nådde opinionsbildande kraft. Nymedia som Fria Tider, Realisten, Flashback plus, på printsidan, Nya Tider och Dispatch (Dispatch' roll är nu övertaget av Nationell Idag under ny redaktion), plus Arnstberg/Sandelins "Invandring och mörkläggning" -- framryckningen för dessa alternativmedier var en game-changer. Sistnämnda debattbok förändrade för sin del, tämligen på egen hand, en stor del av debattlandskapet. Den har sålt i 7.000 ex och dess sanningar om mångkulturalismens haveri går inte att stoppa.

Illusionen om PK-ismens förträfflighet är död. Som dramatikern Arthur Miller (1915-2005) sa: "An era can be said to end when its basic illusions are exhausted." Det är precis det fenomen vi ser idag.

Som sagt, illusionen är genomskådad.

Men det är inte bara det.

Dagens välde, PK-ismen, är inte bara en regim som andra. Den är ett skräckvälde.

Kom ihåg det. Att folk drar sig för att säga sin mening om enkla frågor (som storleken på invandringen, huruvida man stödjer SD, ja även frågor som "för eller emot feminism") beror på skräck. Man är rädda. Det är exakt samma rädsla som bar upp Sovjetväldet. Och att PK-ismen och bolsjevismen är samma andas barn visade jag i detta blogginlägg.

- - -

Vi lever i ett skräckvälde, en diktatur. Vi ser inga beväpnade insatsgrupper ur Gestapo åka runt men väldets innersta essens är detsamma. Det är skräck som är styrmedlet.

Och det är därför de som trotsar skräckväldet (som nymediaskribenter, organiserade nationalister, Sverigevänliga bloggare) gör så stor marginalnytta. Mot risken att förlora jobb, inflytande och vänner väger de friheten, värdet i att få säga sin mening. Och i och med att dessa Sverigevänner än håller på, ja är fler än någonsin (se mitt inlägg nyss, 2013 var året då Sverigevänlig nymedia bröt igenom sa jag där), så är det detta man ska notera. Inte att DN eller Aftonbladet ännu har aktningsvärda läsarskaror.

- - -

Sverigevännernas insats i dagens mediaverklighet gör stor marginalnytta. De bekämpar ett skräckvälde. Det är den rena ondskan som bekämpas. Detta bör man minnas när man diskuterar Sveriges politiska landskap idag.

Ondskan styr Sverige. Men den förlorar mark dagligen. Jag ska avstå från att ge förutsägelser. Men PK-ismen har förlorat mark, den har drivits bakåt sedan 2006. Det går sakta, "it's a train-crash in slowmotion". Men rätt vad det är kan det sista fotfästet försvinna och då går undergången snabbt. Som med Sovjets Östeuropavälde 1989.

Om det där mantrat inte funnes, så skulle något likvärdigt dumt uppstå. Dessutom är det ju bara ett tecken för något djupare liggande. I USA klagar många konservativa bittert över att "liberalerna" i praktiken lyckats ändra användningen av "equality" från "equality of opportunity" till "equality of outcome".

Problemet är alla ständigt ökande "rättigheter", som "alla" skall ha rätt till. Exempelvis kan man tänka sig "rätten till ett värdigt liv", och hur detta är beroende av "öppna gränser" (rätten att bosätta sig var man vill) och "positiv särbehandling" (för att komma till rätta med "överordning", privilegier och diverse "strukturer" - "The Level Playing Field").


FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs 1948. Har du någon teori om vem/vilka som såg till att denna "medvetna omskrivning" gjordes, så att kulturmarxistiska socialliberaler/socialister årtionden senare skulle kunna få tillgång till sitt favoritmantra?

Tja, som av ett lustigt sammanträffande är hennes son, Joel Heberlein, aktiv inom Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Joel gillar dessutom saker som "Allt åt alla Lund", "Skåne mot rasism", "Ung Vänster Örebro Län", "Ultras Malmö", och "Solidaritet med kamraterna i Malmö. #kämpashowan", så om Joel inte redan genomfört en "självförsvarsaktion" så kommer han nog snart att göra det. Tänk vilken stolthet Joels ömma moder skall känna. Snyft, "alla människors lika värde"; "våld är ibland nödvändigt", Free Joel och Kämpa Showan.

"Det var inte mitt fel! - Om konsten att ta ansvar".

Nej. Det är ni som är offer för illusioner. PK-ismen är inte död, den har inte ens kommit upp i marschfart. PK som idé, som förstörande kraft, som maktinstrument, som ideologi, lever i högsta välmåga och har många tillbedjare och ännu fler profitörer. På er låter det som att Sverige består av två kategorier av människor: flashbackare, och blivande flashbackare som inte har hajjat grejen. Sanningen är ju att Sverige i dag är ett mångetniskt land och vi etniska svenskar blir allt färre. Vi åker på stryk i den demografiska kamp som påtvingats oss från ovan. Hur många rasfrämlingar finns det i Sverige i dag? 25-30-35-40% ? Jag vet inte, men en sak torde vara klar även för er sverigedemokrater: dessa människor gillar PK-ismen, människors lika värde, och den fientlighet mot vita människor som PK står för.

Förutom alla rasfrämlingar har vi det styrande etablissemanget - en salig röra av marxister, liberaler, judar och annat patrask. Dessa indiviiider gillar PK, inte bara gillar, de bejakar doktrinerna som predikas i det mångkulturella PK-evangeliet. Rasfrämlingarna, etablissemanget och en hel del etniska svenskar vill ha det här mångkulturella samhället, de skiter fullständigt i att etniska svenskar en dag kommer bli en etnisk minoritet, då etnicitet inte spelar någon roll för dessa idioter, ja, förutom om du är rasifierad etc. då spelar din hudfärg en central roll i hur du manifesteras som människa.


----



Postmarxismen/PK utgör i dag i stort sett hela den dominerande maktstrukturen i det svenska samhället och det spelar ingen roll att någon enstaka artikel publiceras i DN där någon ryggradslös stackare försiktigt kritiserar mångkultur, invandringens kostnader o dylikt. Det hjälper inte, vi förlorar likt förbannat den demografiska kapplöpningen. Tidsaxeln rör sig bara åt ett håll och det talar emot oss vitingar.

Visst har vi en fungerande mediestruktur nu som kritiserar samhällsutvecklingen från sina respektive ideologiska utgångspunkter men det har enbart en marginell effekt på den praktiska politiken. Och ni kan vara lugna för att etablissemanget kommer att driva sin antigermanism, sitt förakt, sitt ressentiment och sin folkutbytesagenda till det bittra slutet trots gnälliga sverigedemokrater på Flashback.

Ni verkar sakna förståelse och insikt i sinnelaget och de ideologiska drivkrafterna hos vår fiende.

I förlängningen så är det här en strid på liv och död. Och kulturnationalism är inte ett vapen som med resultat kan svingas i denna ödeskamp.


Heil Hitler

Jag väntar fortfarande på en svensk version av Genoroso Pope – Italiensk-Amerikanernas egen Rupert Murdoch, som i 1930 talets USA, efter att ha tjänat in sin förmögenhet började köpa tidningshus för att få makt och inflytande. Dessa tidningar engagerade och samlade Italiensk-Amerikanerna, och fick dom att gå och rösta, och därigenom blev dom sedan innan politiskt svaga Italienarna i USA, en etnicitet med inflytande och som man i det mångetniska USA inte skyfflade undan utan vidare (som skett innan).

Att applicera detta på Sverige kan vara svårt, då medialäget idag är så mycket mer fragmenterat, men jag tror ändå att det finns ett enormt tomrum att fylla med ett samlande nyhetsorgan som inte är en nät-tabloid, är en komplett buktalardocka åt SD´s Isr**el-falang, och inte heller är kompletta nynassar.

Normalt tänkande människor, med en läggning åt det konservativa, behöver en samlingsplats för att omgruppera sig, samverka köpbojkotter och politisk analys, och bara få känna sig politiskt normala - och jag är rädd at Flashback inte räcker till.

Många tänkvärda inlägg i tråden, men jag skulle vilja poängtera att samhället inte är statiskt. Visst, folk kanske ser att kejsaren är naken, men våld, hot och lagligt tvång kommer att öka. Ann Heberlein är väl ett exempel på det. Hur länge till kommer det att dröja innan en människa som henne flyttar fram positionerna ännu mer och börjar propagera för "handling mot samhällsfarliga element" eller liknande? Hur länge kommer det att dröja innan en regering, allt för sugen för sin egna politiska makt, kommer att börja ta av sig handskarna? Hur lätt kommer en person som hennes son vara att övertyga om det förträffliga i att bli en svensk version av det gamla SA?

Det är (som du säkert förstår) inte något "sammanträffande" att ett våldsförespråkande äpple har fallit från ett våldsförespråkande träd.

Bra skrivet! Det svenska folket är ingen ide-historisk konstruktion och till sist och syvenes så kommer framtiden att avgöras i den fysiska världen!

Ju tidigare som denna skiftning, mediakrig - fysiskt krig kommer desto större är vår chans att stå som segrare när krutröken lägger sig!!