Ekologiskt sett är Sverige överbefolkat
Publicerad: 2013-05-05 21:05, Uppdaterad: 2013-05-05 21:05
Att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är inte lika svårt i ett tropiskt land som det är i Sverige. Med ett globalt perspektiv är det mer skonsamt för miljön att jordens befolkning är mer koncentrerad i varma än i kalla länder.
Karl-Ove Arnstberg är professor i etnologi vid Stockholms universitet och folklivsforskare vid Södertörns högskola.
Dagens Nyheter för den 2 maj fram som en stor nyhet att Sverige kan bli självförsörjande på biodrivmedel till transportsektorn. Lösningen heter metanol. Det som inte nämns är bristen på råvara och att Sverige redan i dag importerar skogsflis för eldning. Inte heller tar DN upp frågan vad denna lösning får för ekologiska konsekvenser, lika lite som de nämner att metanol är giftigt och farligt att överhuvudtaget komma i kontakt med. Sveriges ideologiskt styrda media blir alltmer problematiska. De tiger om sådant de ogillar, oavsett hur angeläget det är med en öppen debatt. De hurrar för sådant de gillar, istället för att göra de nödvändiga kritiska granskningarna. Men det är inte bara journalisterna som gillar att befinna sig uppe i det blå. Som nedan ska visas gäller det också för politiker.
I Sverige marknadsför sig i första hand Miljöpartiet men också Vänsterpartiet och Centern som gröna partier. En enkel definition på ”grönheten” är att de eftersträvar ekologisk balans. Detta i sin tur betyder rimligen tre övergripande mål. Sverige ska klara
att föda sin befolkning med egenproducerade livsmedel.
sin egen energiförsörjning.
fastlagda klimatmål
Maria Ferm förklarade i Expressen den 25 november förra året hur partiets klimatpolitik hänger samman med den fria invandring som Miljöpartiet tydligare än något annat riksdagsparti gjort sig till talesman för: ”Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. En värld där människor kan bo och verka där de så önskar. /…/ Miljöpartiet vill att flyktingbegreppet moderniseras så att också klimatflyktingarna omfattas av flyktingbegreppet i FN:s flyktingkonvention. Vi vill även att EU tar fram en handlingsplan för klimatflyktingar. Med krafttag i klimatpolitiken kan vi minska klimatförändringarna. Men i den verklighet vi lever i i dag måste också de människor som inte längre kan bo kvar där de en gång växt upp få stöd av oss i framförallt Europa och USA som deltagit i att skapa klimatförändringarna.”
Det som Maria Ferm inte säger, och troligtvis inte heller förstått, är att det är avsevärt mer påfrestande för naturen med människor som bor på vår breddgrad, än om de bor i varmare länder. Det handlar inte bara om energiåtgången i vårt kalla klimat utan också om jordbrukskapacitet och konsumtion. Skulle Miljöpartiet sätta miljön i första rummet så skulle det korrekta budskapet till omvärlden vara: Vi hjälper er gärna där ni bor. Kom inte hit, vi är redan nu för många!
I vår bok ”Invandring och mörkläggning” (Debattförlaget 2013) har journalisten Gunnar Sandelin och jag bland annat visat att den fria invandring som Miljöpartiet önskar oundvikligen leder till välfärdssamhällets sammanbrott. Här är ambitionen en annan, nämligen att visa på den omfattande invandringens ekologiska konsekvenser för Sverige. I synnerhet Miljöpartiet borde ha prövat denna fråga. Så har emellertid mig veterligt inte skett. Som nedan ska visas kan mycket allvarliga ekologiska följdverkningar påvisas, så allvarliga att Miljöpartiets partibeckning måste ses som en vilseledande och falsk varubeteckning.
Ekologiskt sett är Sverige överbefolkat.
I Sverige finns livsmedel från hela världen – det är mera en fråga om kostnad än om tillgång. Emellanåt får vi upprörande information om den bakomliggande logistiken, som när media rapporterade att Abbas räkor transporteras i drygt en vecka, först med lastbil från Danmark till Italien och sedan vidare med båt till Tunisien där de skalas för hand för att sedan skickas tillbaka till Sverige. Ekologiskt kan detta inte vara annat än vansinne.
Idealet är naturligtvis närproducerad mat. Här ligger Sverige illa till. Jordbruksarealen i Sverige är cirka tre miljoner hektar. Den areal som behövs för producera det genomsnittliga livsmedelsbehovet för en person i Sverige är ca 0,4 hektar. Denna siffra kan teoretiskt sänkas till strax över 0,3 ha/person, om andelen vegetarisk kost ökar markant. Detta gör att den areal som odlas i Sverige idag teoretiskt kan föda 6,5 – 9,5 miljoner invånare.
Den svenska åkerarealen i träda minskat något sedan 1990. Trots detta har självförsörjningsgraden minskat, vilket huvudsakligen beror på invandringen. Om ytterligare en miljon människor skall försörjas med inhemska livsmedel så behöver 400 000 hektar skogsmark omvandlas till jordbruksmark, vilket motsvarar ca 2 % av den totala skogsarealen i Sverige eller hela 13 % ökning av vår idag befintliga jordbruksmark.
Redan i dag är Sveriges befolkning således för stor för att ekologisk balans ska utgöra ett realistiskt mål, med avseende på livsmedelsförsörjningen. Enligt jordbruksminister Erlandsson producerar Sverige mindre än 50 % av den mat som behövs för landets nuvarande befolkning, vilket placerar oss i det absoluta bottenskiktet av Europas, ja till och med världens, länder. Exempelvis får Frankrike ut 50 % mer än Sverige. Också mycket fattiga länder, som det extremt tättbefolkade Bangladesh, slår oss med lätthet. De får ut ojämförligt mycket mer per hektar och är som en konsekvens självförsörjande. Deras klimat gör också att de klarar detta utan en ekologiskt sett problematisk konstgödning. Sveriges självförsörjningsgrad är lägre än på trettiotalet. Leder oroligheter i omvärlden till att importen av livsmedel stryps, blir det svält i Sverige.
Skulle Sverige optimera sin livsmedelsförsörjning, gå upp från 50 till 100 %, alltså nå upp till Bangladesh nivå, hur stor befolkning skulle då landet klara att föda? Det första vi kan konstatera är att Sverige inte bara har ett kallt klimat och att nyodling måste ske på magra jordar, utan vi har också svåra naturförhållanden. Att omvandla skogsmark till åkermark är en dyr och arbetskrävande process. Det finns vanligtvis skäl till att skogsmark inte redan omvandlats, som kraftigt kuperad terräng med berggrund som går i dagen, extremt sanka områden eller områden med alltför mager jordmån. Störst möjligheter till nyodling finns i norra Sverige, om än med blygsamma skörderesultat. Kallare klimat och sämre jordmån medför att arealbehovet för att försörja en människa ökar från dagens ca 0,4 ha. Behovet av ny åkermark blir i praktiken därmed ännu större, vilket i sin tur medför ökade utsläpp till vatten men också ökat bidrag till växthuseffekten, eftersom skog binder mycket koldioxid. Tillgången till råvara till vår basindustri minskar förstås i motsvarande grad.
Idag konsumeras ca 30 kg fisk per person och år samt 85 kg kött per person och år. När det gäller kött är cirka 27 kg nötkött eller lamm. Den muslimska invandringen har bidragit till att konsumtionen av lammkött mer än fördubblats sedan EU-inträdet. Idag konsumeras ca 14 000 ton lammkött varje år. Under samma tid har konsumtionen av nötkött ökat från ca 180 000 till ca 220 000 ton. Konsumtionen av griskött har ökat marginellt medan konsumtionen av fågelkött ökat från ca 80 000 till 110 000 ton. Eftersom kött från idisslare genererar minst 15 mer koldioxidekvivalenter per kilo kött än gris och fågel så kan utsläppen av växthusgaser bedömas ha ökat med 750 000 ton, huvudsakligen på grund av religiösa skäl. Därtill kommer den ökade köttkonsumtionen. Räknar vi med en miljon nya invånare hamnar vi på 85 miljoner kg ökat köttbehov per år.
För att göra en lång historia kort så är Sveriges maximala befolkning vid 100 % självförsörjningsgrad antagligen ca 10 miljoner invånare. Observera att detta är taket teoretiskt sett. Praktiken känner vi redan, med en livsmedelsproduktion som trots en ekologiskt sett problematisk konstgödning inte klarar ens hälften av Sveriges nuvarande folkmängd.
Många invandringsförespråkare anser att Sverige har kapacitet att ta emot många invandrare eftersom landet är glest befolkat. Emellertid, om kravet är en hundraprocentig nationell livsmedelsförsörjning är Sverige redan nu kraftigt överbefolkat.
(forts)
