Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Han använder i bland fraser som "på sikt" och liknande när han kommenterar sådana här saker. Först ska det importeras i syfte att rasera, sedan inträffar en period av kaos som enligt Reinfeldt då (mellan raderna) bara är tillfällig innan hans liberala, öppna, mångkulturella utopi realiseras - någon gång i framtiden. Vi som lever nu får offras helt enkelt.

Svenska Dagbladet och Hynek Pallas sågar nationen och vurmar för nedmonterade gränser.

http://www.svd.se/kultur/skrammande-...en_8934668.svd

Framförallt blir det svårt att motivera och finansiera de socialistiska idéerna . Pengarna räcker inte till välfärden så som den borde och inte blir det bättre med den senaste tidens massinvandring.

http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/kampmoral/ Kanske lite OT, men Therese Bohman tar upp den havererade debatten om feminismen. Något som också gäller debatten om integration och invandring.

Jennifer Wegerup är orolig för att bli portad från inneställena i framtiden:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle18250745.ab

Gäsp. Att till bredden fylla Sverige med människor som inte har här att göra, med våldtagna kvinnor, misshandlade svennebananer, nedmonterad välfärd, rotlöst och kulturellt kaos som följd, är verkligen det ett vinnande koncept enligt Jennifer Wegerup? Och att ställa sig tveksam till detsamma, trots social stigma! - det är ett ställningstagande som är ondskefullt?

Är de här typerna allvarliga när de använder sig av sådana formuleringar eller är det formulerade alibin för att få texten godkänd av högsta hönset? Jag blir seriöst konfunderad!

Det är nog bägge delar. Om hon inte hade skrivit någon brasklapp om SD's dålighet, så hade artikeln inte släppts igenom av redaktören.

Men det är säkert nödvändigt även för att hon själv vill slippa att bli söndermobbad av 500 idioter på Twitter som i medias ögon tycks utgöra hela opinionen.

Jag tror att vi är inne på något avgörande här. Brytpunkten är (som vanligt) det sena 60-talet. Den nya generationens socialdemokrater, med Palme som portalfigur, kunde inte nöja sig med att ägna sig åt svensk politik, utan man ville gärna i sin hybris göra hela världen till ett socialdemokratiskt paradis efter svensk modell. Helt verklighetsfrämmande så klart, och ytterst skadligt både på kort och lång sikt. Vi lever fortfarande kvar i detta paradigm, men är på väg mot kollaps. Det är därför vi kan iaktta mediekriget, dess skiljeliner och aktörer. Vi kan också lägga märke till att mycket av den hätska stämningen beror på att den kosmopolitiska utopins banérförare inser att vi är på väg mot nästa paradigmskifte, och det skrämmer dem så klart.

Problemet för kosmopoliterna är att ju mer vi släpper in världen utanför, desto mer fräts deras utopi sönder. Om vi faktiskt rev gränsen runt Sverige så vet jag precis vad som skulle falla först: Batikhäxorna, genusterroristerna, tokfeministerna, Palestinakramarna, snällisterna, kulturmarxisterna och surdegsbagarna. Den bubblan är starkt beroende av att Sverige hålls avskärmat från resten av världen. Det räcker med att öppna för crosstalk mellan Danmark-Sverige eller Norge-Sverige för att konstatera att ingen annan på planeten är med på 68-vänsterns löpande vansinnesprojekt. 40 miljoner invandrare kommer inte att gå i taket över att 2 1/2 Men "kränker transsexuella" i någon trailer. 40 miljoner invandrare kommer att sätta den som protesterade i en båt utan åror och putta ut den i Östersjön.

Dick Erixon spekulerar lite i hur en eventuell rödgrön regering kan komma att se ut.
Vilket belyser en hel del av det vi diskuterat avseende nästa mandatperiod.


Vilken rysare...

Det där får inte hända. Det får det bara inte.

Varför inte?

Svensk migrationspolitik går redan ut på att på alla nivåer maximera incitamenten för invandring. Borg, Reinfeldt och Bildt tror/låtsas tro att det faktiskt lönar sig med vilken sorts invandring som helst för Sverige.

Invandringen till Sverige kommer att regleras först när verkligheten (budgetutrymmet) sätter stopp, inte förr. Ju förr denna systemkris inträder, desto bättre. Ännu bättre om MP får äga kollapsen politiskt, medan M i opposition kan omformas till något som liknar de europeiska högerpartierna.

En stark rödgrön regering kommer antingen själv få dra i nödbromsen (vilket faktiskt inte ska uteslutas - det är lättare att vara pragmatisk som miljöpartist eftersom man slipper ha det egna partiet i opposition), eller grundligt desavouera sin egen politik.