Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det går spöken genom Europa ... Nationalismens odöda går genom Europa, och att deras stormtrupper trakasserar och mördar är illa nog ... men nationalism ligger också bakom de människor som sjunker i sönderskjutna skorvar och drunknar med barn och allt i Medelhavet. För att ”skydda” oss från dem har vi i EU stiftat lagar och gjort avtal som gör dem till villebråd och på förhand dömda kriminella. Liknande lagar gör att vi i Sverige har normaliserat att gripa människor som bott här i landet i åratal, föra dem till arrester, och sedan med våld ombord på flygplan och föra dem till de platser de satsat allt på att fly ifrån – och dumpa dem där till sitt öde.

... Denna hantering är inte bara grym, utan också kostsam, rent nationalekonomiskt irrationell, vad Sveriges fascistparti än vill påstå. För stora insatskostnader berövar vi landet på människor som inget hellre vill än att bo här, arbeta och bidra.

Istället har vi inkorporerat nationalismens inhumana, ologiska människosyn: de som inte är utrustade med rätt gener, papper, språk, är sämre, någon sorts omänniskor – monster rentav. Men det är en irrsyn. De som är monster är de som behandlar medmänniskor illa.

Att det nationalistiska och rasistiska spöket sitter djupt i Europa kan bara dårar och möjligen kristdemokrater förneka. Se bara på hets*jakten på romer. Från svenska polisregister, över franska avhysningar till omhändertagande av romska barn för att de är blonda – från Grekland till Irland – en rasism som schmackar hela vägen från 1930-talet.

... Samtidigt har vi världens rikaste och mest välmående land, Norge, som röstar in ett rasistiskt och nationalistiskt parti i regeringsställning. Norge har länge haft ”nationalism” som ett av sina samlande drag. En föregivet härlig, folklig, bred och ickerasistisk nationalism. Därför sluter också politiska mot*ståndare och medier upp bakom Fremskrittsparti och inte bara vägrar kalla det rasistiskt, utan fördömer och censurerar de som gör det, som Henrik Arnstad och Özz Nûjen. Även vårt grannfolk har tydligen sitt spöke. Vidkun Quisling har kravlat sig upp ur sin alltför grunda grav, satt på sig folkdräkt och tassat in i leden av flaggviftande Fremskritts*partister. Han ler: detta var ju allt han ville, vara del av ett nationellt norskt parti som ville köra ut romer och hade överseende med lite våld mot vänsterister. Vidkuns andlige son Breivik ler också brett i sin bekväma fängelsecell, liksom Adolf fängslad ett tag i yngre år, bidar sin tid, drar upp sina planer.