Citat:
Ursprungligen postat av Pethrus
Exakt. Min 24-åring med. Men här handlade det ju inte om en billig sistaminuten-resa (som väl ändå oftast föregås av någon dags planering och packning) utan om en inbjudan - följd av väldigt brådstörtad avresa - som kom så plötsligt att en avtalad lunch måste avbokas med (tydligen) inte ens någon timmes varsel.
Mnjmnh. Vi vet inte hur snabbt varslet egentligen var. Min 23-åring skulle kanske tänka på att avboka lunchen så fort resan var avtalad, men min 19-åring skulle definitivt inte komma på det förrän det började bli dags för den.
Citat:
Och precis i samma stund slocknar Evas mobil. Vad jag också tycker är lite märkligt är att sonen, med tanke på den oro som tydligen uppstod väldigt snabbt då skrapsvaret kom och Evas mobil tystnade, över huvud taget reste iväg.
Vi vet inte riktigt hur snabbt oron uppkom, och han måste ju i själva verket ha måst ge sig av mycket snabbt efter samtalet för att det skulle ha varit så himla nödvändigt att boka av lunchen.
Min främsta invändning mot "sonspåret" är att det är ett så självklart spår för polisens normala tänk, att det rimligen bör ha prövats och avfärdats. Rent sakligt må det vidare vara i sig ett tänkbart beteende att fly landet om man har haft ihjäl sin morsa, men däremot verkar det som ett synnerligen kontraproduktivt beteende just i ett fall där det uppenbarligen gäller att dela upp en kropp och gömma undan delarna snarast möjligt. Och skulle det handla om att det finns medhjälpare är min bedömning att varken SB eller sonen är aktuella som gärningsmän alls.