Drömmer alltid störda drömmar. Det här är vad jag minns från inatt. Enjoy! :P
Mina föräldrar hade plötsligt blivit rika och skaffat ett enormt hus, stort som ett hotell ute på landet. Det var massor av folk där på någon slags fest, ala hade väskor med sig, som om det faktiskt var ett hotell.
Jag visste i drömen att mina föräldrar hade råkat ut för bombhot tidigare (?) och tänkte att jag skulle ta en sväng i huset för att se så det inte fanns några bomber där, nu när det skulle vara fest.
I köket, vid balkongdörren hittade jag något som såg ut som en gul dammsugare, men med ett tickande räkneverk på. Jag förstod genast att det var en bomb, och i samma ögonblick visades ett videomeddelande på en tv i köket. Det var Justin Timberlake (??) som berättade att han låg bakom bomben, av någon diffus anledning. Vi hade en timme på oss att lämna huset, sen skulle de smälla. Inget mer.
Jag sprang ut för att varna alla om att det fanns en bomb i huset, men ingen tog det på allvar. Någonstans i huset hittade jag mamma och pappa och förklarade gråtande för dem att Justin Timberlake skulle spränga deras fina hus. De verkade dockinte tycka att det gjorde så mycket, utan började packa ner lite saker i väskor, för att sedan lämna huset. Jag fick känslan av att de hade varit med om det här många gånger.
((Drömmen var lite luddig här och där, men jag sprang runt och skickade ut folk, samlade på mig viktiga saker, och letade efter mina katter, ända tills det var 7 minuter kvar tills bomben skulle sprängas))
Jag låste in katterna i en dusch, som stod ensam mitt på golvet i ett tomt rum, och sprang för att hitta en bur att stoppa dem i. Jag tog fram min mobil och konstaterade att det var konstigt att ingen hade tänkt på att ringa polisen, för att desarmera bomben. Jag försökte ringa 112 men kom hela tide till en pizzeria. Tillslut gav jag upp och sprang för att hämta katterna. Hittade en sportbag med två stora fack, och konstaterade att det skulle vara bra att ha katterna i var sitt fack så de inte skulle bråka. Med en del möda fick jag ner katterna, ut ur duschen, ner i väskan.
1 minut innan det skulle smälla promenerade jag ut på en stor altan utanför huset med katterna i väskan. Där satt det finklädda människor i fåtöljer och drack vin och såg sorgsna men på något vis, nöjda ut på samma gång. Jag förstod att det måste vara som i Titanic, de här människorna hade accepterat sitt öde, och skulle stanna och dö med huset. Tyckte det var lite underligt, eftersom det hade varit enkelt att bara resa sig och gå i säkerhet ner på vägen.
Det var i alla fall vad jag gjorde, och sedan exploderade en liten bomb i köket. Lite eld kom ut från fönstren. Sedan var det över.
Huset stod kvar, med ett sprängt kök.
Sedan vaknade jag.