Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Jag hade en riktigt otäck dröm.
Jag drömde att döden alltså liemannen kom till mig och tog tag i min arm och jag kunde inte komma loss.

Jag drömde om ett pågående religiöst krig. Men det var inte "bara" alla-mot-en utan det var snarare alla-mot-alla. Gatorna liknade ett slagfält, med avrättningar lite här och var. Jag försökte påtala för soldaterna att jag inte var troende överhuvudtaget, men ingen trodde mig... Kändes lite läskigt. :-/

Jag diskuterade med en nyfunnen bekant, vars utseende kan beskrivas som en korthårigare och mindre stylad Dave Grohl med mörkblå keps och vit text på. Han skulle kunna ha tagits för en lastbilschaufför men han var för smal, eller för ung för att ha hunnit lägga på sig. Och smartare.

Jag försökte övertyga honom att inte löda sladdarna direkt på anslutningarna på ett 9V-batteri, och kortsluta det, utan att löda ett par kontakter på dem istället fastän det var lite mer jobb. Annars kunde batteriet explodera medan han sov.

Under tiden klädde två kända moderna vetenskapsmän, Richard Dawkins och Steven Weinberg, av sig ner till badbyxorna och tog en simtur mellan väggarna på mitt vardagsrum och en uppskattningsvis 3 x 2 meter liten ö av sand och sten, där jag och killen diskuterade och experimenterade.

Jag drömde att en kille på Flashback postade ett inlägg att regeringen i hemlighet hade börjat beskatta folk för de dagar de är lediga. Lördag, söndag och storhelger för vanligt folk, men varje dag för arbetslösa och föräldralösa. Han postade bankkontoutdrag från två personer för att bevisa det, jag kollade min banksida och hade faktiskt själv ett sånt konstigt uttag i min historik, men påpekade att man kan välja att skriva vad som helst när man drar eller sätter in pengar, och tyckte att han var en foliehatt.

Sen kom kanske tio stycken inlägg i rad av honom, en hel uppsats med argument och bevis, som avslutades med källhänvisningar, referenser och tack till olika personer. Och han skrev att han hade forskat på det här i 90 dagar.

Medan jag försökte svara honom blev jag avbruten hela tiden, bl.a. av min mamma som ville låna datorn för att kolla upp ett telefonnummer. Efter fem minuters tjat att hon skulle gå in på hitta.se, och inte googla, följde fem minuter av försök att skriva hitta.se. Hon missade jämt ett par tangenter eller dubbeltryckte på någon annan, och jag retade upp mig. Det slutade med att hon blev arg och ryckte av skärmen från min bärbara dator.

Jag lyckades montera dit den igen men nu var problemet istället en get som en bekant till familjen hade bett oss att passa. Den hoppade upp på bordet och ullade av sig överallt så att jag inte kunde se något annat än vitt på skärmen. Samtidigt stötte syrrans kompisar på mig, vilket till skillnad mot det andra var ett trevligt problem, men ändå en distraktion för jag behövde verkligen skriva det här inlägget.

Det är illa när man drömmer om Flashback! Men jag har också gjort det, jag har faktiskt flera gånger drömt olika varianter av att jag outat mig på Flashback. T.ex. att jag copypastar något, och så kommer jag på att det som var i copy paste var typ mitt namn, min adress och mitt personnummer... En gång, när jag IRL hade lagt upp några sidor ur en dom på MinFil och länkat i en kriminaltråd, så drömde jag att det var MIN EGEN dom jag hade lagt ut sidor ur! Nej, jag har aldrig blivit dömd IRL, men i drömmen var jag dömd för något VÄLDIGT skamligt! I drömmen är det också alltid för sent att editera inlägget, när jag kommer på misstaget!

Drömde att jag var ute och gick i skogen och blev pissnödig. Det visade sig att trädet jag pissade på egentligen var Slenderman som blev arg och började jaga mig.

Jag såg en Youtube-dokumentär om Spitfire igår, och det var uppenbarligen det som kom upp i det jag drömde i natt. Jag drömde att jag hade byggt ett enmotorigt flygplan, som såg ut precis som Spitfire fast det var hopsvetsat av en mängd lätta metallrör i olika metallic-färger: metallic röd, metallic blå, metallic gul o.s.v.. Det var bara det att det var stora mellanrum mellan rören, även på vingarna, så planet hade aldrig kunnat flyga.

I drömmen skulle det komma någon inspektör och godkänna planet, innan jag fick flyga med det. När jag stod och väntade på inspektören, så insåg jag plötsligt min idioti!!! Jag ville bara därifrån - men just då kom inspektören in! Och det var naturligtvis en man som jag känner på riktigt, som är civilingenjör och arbetar med flygplan, och som jag absolut inte vill göra bort mig inför!

Jag kan fortfarande se det där "planet" framför mig för mitt inre öga dock, och när jag tänker efter så tänker jag att man skulle kunna tillverka det på riktigt, fast i så fall såklart som ett konstverk. Det var rätt fint...

Jag campade i en gympasalkuliss, med flera andra.
Avskydde en person och dödade honom.
Dödade därefter två till oskyldiga- och snälla människor.

Kände skuld och gick frivilligt fram till polisen när de skulle hämta mig. Min gasolkokning lämnade jag tillsammans med sörjande till offren jag dödat.

Polisen var besviken på mig, jag var besviken på mig och önskade att allt bara var en dröm. Men jag visste att så inte var fallet.

Polisen som först var man blev kvinna och en romans uppstod. Jag kysste henne adjö vid perrongen innan jag skulle stiga på fängelsetåget. Hon tyckte jag använde för mycket tunga.

Drömde att två poliser kom och ringde på dörren, och ville ha ett förhör med mig. Jag var misstänkt för mord, och jag hade tydligen gjort det också, för jag råkade försäga mig. Jag borde inte ha kunnat känna till mordet, för det hade inte stått något om det i tidningarna ännu, men jag vräkte ur mig "menar ni mordet på NN i X-köping?". Jag insåg mitt misstag omedelbart, men hjärnan spann snabbt vidare på räddningsmöjligheter, som att jag skulle kunna säga att jag hade hört om mordet av en kompis. Men jag förstod genast att min försvarare nu skulle få ett mycket svårare arbete...

Usch, vilken obehaglig dröm! Det värsta nu efteråt, är att jag i drömmen hade mördat en person av en viss "kategori" och av en viss anledning, som jag aldrig - verkligen ALDRIG - skulle göra i verkligheten. Jag borde inte ens drömma att jag har gjort det, så hemskt är det! Samtidigt vet jag exakt var drömmen kom ifrån... de sämre sidorna av vår personlighet får fritt spelrum i drömmen.

Drömde i natt att jag vandrade runt runt runt på ett sjukhus och letade efter en särskild läkare som jag skulle träffa, ibland gick jag till och med ut. Letandet var liksom helt oändlig... jag hittade dock den rätta läkaren då och då, hon undersökte mig men "försvann" sedan snabbare än jag hann med att ställa frågor... och så tog jag upp letandet igen.

Jag hamnade till slut på en canceravdelning (i väntan på ett eventuellt cancer-besked?) men fick rätt dåligt samvete då alla andra patienter där var jättesjuka och/eller döende... Kände mig extremt malplacerad resten av min vistelse.. :-(

Drömmen jag hade inatt hade en dystopisk touch över sig.
Drömde att jag satt på ett flygplan på väg till, jag vet inte var. Men på flygplanet satt en gammal klasskamrat till mig. Han hade en bunt A4-ark i händerna som han läste febrilt ur.
Jag reste mig upp och satte mig bredvid honom för att hälsa. Innan jag hann öppna truten så glodde han upp på mig med ett märkligt lyster i ögonen.
"Hej LGD, kolla det nya protokollet vi har fått." Sa han och vinklade en av papperen som avslöjade texter skrivna i en punktlista.
Det visade sig vara en manual, för att kunna upptäcka individer som var regimkritiska.
Jag ögna igenom punkt för punkt tills jag blev avbruten av min gamla skolkamrat, som desperat ryckte de ur händerna på mig.
"Jag har inte läst färdigt än."
Sa han och fnyste.
"Kolla här, den berättar till och med hur man utförligt kan upptäcka medborgare som bara spelar med. Men egentligen är rasister. Falska antirasister. Men det är inte jag, jag är genuin."
Sa han och jag kunde verkligen se,hur det gnistra till i ögonen på honom.
Jag behöll lugnet och förstod att han var fullkomligt hjärntvättad.
Jag blickade ut över övriga medresenärer på flygplanet. Alla läste ur samma manual.

Hade en mysko dröm om att jag skulle återförenas med klasskamraterna från högstadiet och att vi skulle börja skolan tillsammans igen. Dessutom på samma skola och med samma lärare vi hade på den tiden. Jag grävde fram min gamla ryggsäck och lyckades hitta nyckeln till mitt skåp som jag av någon anledning hade kvar. Så gick jag till skolan och började leta efter skåpet men kunde inte minnas vilket det var så jag frågade några elever om de kunde hjälpa mig och de berättade vilket nummer mitt skåp hade. Hittade skåpet men när jag försökte öppna det så visade det sig att jag hade fått med mig fel nyckel (den jag hade med mig gick till ett kassaskrin jag hade hemma). Bestämde mig för att skita i att hänga ryggsäcken och jackan i skåpet och gick för att leta reda på klassen.

Visade sig att resten av klassen inte befann sig på skolan utan var hemma hos en av lärarna, som skulle bjuda oss på lunch. Stack iväg dit och hela klassen plus ett par andra lärare befann sig där. Läraren frågade mig om skåpet och jag förklarade det här med nyckeln. Detta resulterade i en diskussion om huruvida jag skulle få vara kvar eller inte. Jag trivdes aldrig särskilt bra i skolan så jag sa att jag kunde sticka. Istället fick de andra rösta. Mitt på bordet stod det en massa blockljus, ett för varje elev, och samtliga var tända. Alla som ville att jag skulle sticka och inte komma tillbaka till skolan igen skulle blåsa ut sitt ljus medan de som ville att jag skulle stanna skulle låta sitt ljus vara tänt. Jag satte mig på en stol ett par meter ifrån bordet och kunde se några av ljusen men inte alla. Såg att en del ljus blåstes ut medan andra förblev tända och när jag efter en stund gick fram till bordet såg jag att alla ljus var släckta, vilket innebar att alla ville att jag skulle dra. Detta gjorde mig faktiskt glad så jag pekade finger och sen stack jag för att aldrig se röken av dem igen.

För att fira gick jag först och köpte ett paket cigg trots att jag slutade röka för flera år sen. Därefter gick jag till en loppis och köpte lite skivor innan jag satte mig vid en bensinmack i närheten för att ta ett bloss. Konstigt nog började jag inte hosta eller nåt. När jag var inne på min andra cigarett gick det förbi en tjej som bad om en cigg och jag gav henne en och tände den åt henne, varpå hon gick. När jag skulle gå hem en stund senare så träffade jag en snubbe som hade skapat ett eget spel till Playstation 1 och han frågade om jag ville hänga med hem till honom för att testa det tillsammans med hans son, som var i min ålder. Gick med på det och satte mig i hans bil. När vi hade satt oss framför TV:n med varsin handkontroll så förklarade snubben vad spelet gick ut på och sen fick vi börja spela. Till min förvåning hade spelet 8-bit-grafik medan musiken och ljudeffekterna var lite modernare. Det var ett fighting-spel som mest kändes som nåt som Atari kunde ha gjort men det var kul.

Plötsligt var jag hemma igen och farsan satt i köket och snackade med brorsan. Medan jag hängde av mig jackan, tog av mig skorna och gick ut i köket så förväntade jag mig att någon av dem skulle fråga hur min första skoldag på 15 år hade varit men det var det ingen som gjorde.