Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

jo jag har också hört att man alltid drömmer , men kommer bara i håg drömmar som dyker upp strax innan man vaknar nu för tiden ?

synd vet jag inte om jag tycker att det är drömde mycket skit som liten och sov mycket dåligt då under långa tider , nu för tiden sover jag riktigt tungt och bra alltid ...
klart att några trevliga drömmar i bland kunde pigga upp lite , men men !!!

Drömmar minns man bara tydligt om man har sovit oroligt och vaknat till flera gånger. Ju bättre man sover desto svårare att komma ihåg drömmar.

Jag skulle ta körkort och när jag kom till uppkörningen så fanns där diverse stridsvagnar att välja på. Jag kunde välja en Pantherstridsvagn eller en Tigerstridsvagn samt diverse andra tyska stridsfordon från andra världskriget. När vi åkte runt i staden så såg allt ut som 70-tal (folk hade polisonger och vida byxben). Uppkörningsmannen satt bredvid mig och ropade olika frågor som handlade om själva stridsvagnens tekniska specifikationer snarare än trafikregler.

Vid en viss tidpunkt så åkte jag plötsligt själv i vagnen. Jag körde hem och när jag kommit hem så tänkte jag "Vänta lite, klarade jag körkortet?". Jag tittade ned på min skjorta och där satt medaljer och då förstod jag att jag klarade uppkörningen.

Haha. Vilken underbart skruvad och rolig dröm.

Vad hände med körläraren?

Jag drömde att jag försökte lägga mig i en säng för att sova, men det gick liksom inte, jag började halvsväva i luften varje gång jag försökte. Jag fick inget tryck på madrassen med min kropp.

Jag fick då för mig att man inte behövde sova mer, att det behovet hade försvunnit hos människan. Så jag bara stod och glodde rakt fram i sovrummet.

Du kanske ser för mycket filmer eller läser för mycket böcker om andra världskriget?

Alla drömmer, du också även nu när du "inte" drömmer, du kommer bara inte ihåg det. Vet personer som "aldrig" drömmer, rätt kul att de förmodligen drömmer lika mycket som andra bara att de inte kommer ihåg det. Om man hamnar i annat sömnstadie efter att man drömt mycket så är det inte så konstigt att man inte kommer ihåg det, men man brukar ju vakna ett antal gånger varje natt och just det sömnstadie då man drömmer brukar ju vara det som föregår uppvaknandet.

Är det fler som har extremt bra "dröm-minne" jag har nästan lika mycket sådana minnen som jag har vanliga minnen, de tidigaste är från 5-års åldern. Det är särskilt på morgonen då jag precis vaknat som jag har extra bra tillgång till sådana minnen och 10 år gamla saker som jag ibland inte ens tänk på sedan dess kan poppa upp ganska detaljerat. Finns hur mycket som helst. Sen kan man undra hur många minnen, dröm-minnen såväl som vanligt som ligger i huvudet och väntar på en utlösande faktor som aldrig kommer att komma.

För mycket? Är det möjligt?

Jaha, nattens psykedeliska äventyr då:

Jag träffade Salvador Allendes änka och hon bad mig föra vidare hennes hädangångne makes livsverk genom att via fotokonst sprida hopp och medvetenhet bland de breda folklagren hos världens fattiga. Genom att framställa konstverk i Allendes anda så skulle jordens proletärer medvetandegöras och på så vis kunde historien ta ett språng och uppgå i en ny fas.

Jag hade en kamera runt halsen redan när jag träffade henne så det var väl därför hon nämnde just att jag skulle verka via fotokonst. Jag påpekade gång på gång att jag kände Rossana Dinamarca (fast jag kunde inte komma ihåg hennes namn i drömmen).

Hon bodde i något slags palatsliknande hus i huvudstaden och i den stora muromgärdade trädgården fanns det stora blommor (större än en människa) som såg ut som gigantiska Orkidéer (eller möjligtvis Änglatrumpeter) och dessa växte upp ur små runda vattenpölar som också fungerade som rökmaskiner. Det steg alltså vit doftlös, tjock rök nedifrån dessa blommors vattenpölar (varur de växte). Det var ett slags gult och dunkelt skymningsljus i trädgården och där stod sådana där vita statyer av grekisk typ. Allendes änka hade tunga diamantliknande smycken och en klänning som såg exklusiv ut. Det stod vad som såg ut som hedersvakter från Amerikanska marinkåren vid diverse av det stora husets ingångar.

Finns många mer saker att berätta också men för att inte bli för långrandig stannar jag här.

Jag hade en återkommande dröm jag haft under flera år. Jag är högt uppe i ett stort tegelhus i nyrenässansstil. Jag går nedåt för någon jagar mig och jag ska inte vara där. På bottenvåningen finns alltid en övergiven leksaksaffär. Där smiter jag ut på gatan och känner att jag undkom och är fri. Brukar drömma drömmen i like olika tappningar men i stort är den samma. wtf?

Jag drömde i natt att jag var fast i ett grannbråk, där grannarna bråkade om varandras träskjul, vem som hade rätten till dem. Och i skjulen odlade de rovor, trots att det var ett fint och modernt villaområde. Jag sprang där som en dåre mellan husen och hjälpte båda.

Men samtidigt hade jag ångest för jag skulle egentligen befinna mig på ett flygplan som avgick i München men jag vägrade att gå på det för jag var helt övertygad om att det skulle störta under resan. Så min familj höll på att ringa och jaga mig, de ville att jag genast skulle ta mig till München. Men samtidigt förstod jag inte hur de kunde nå mig för jag hade ingen mobil, jag liksom "tänkte fram" kontakten med dem, så det kändes verkligt.

I drömmen tänkte jag att grannbråket kan inte vara för TV eftersom då måste parterna vilja hitta en lösning, inte elda på varandra, men ändå kom det en kamera ibland som visade vem som hade anmält bråket till just TV, det var en kvinna som hette Miriam som de zoomade in, trots att jag yrade runt i området.

Jag blev lite kompis med den ena grannen, fast hans fru blev svartsjuk och tyckte att jag inte skulle låsa dörren efter mig när jag gick in i deras hus. Jag vaknade av att jag och grannen sprang in på en tomt och den andre grannen sköt efter oss.

Det kändes som en väldigt lång dröm som varade i timmar. Den fortsatte efter att jag hade varit på toa och kissat.

Jag drömde att jag tittade på min favoritserie, där två av huvudfigurerna hade ett allvarligt samtal, och helt plötsligt befann jag mig i sängen, bakom dem, och de upprepade sina repliker om och om igen medan jag storögt tittade på. Jag hade någon slags kontroll över när de skulle säga om sina repliker men jag vet inte exakt på vilket sätt.

Drömmen efter det handlade om att jag slängde mig ut genom fönstret från tredje våningen i syfte att ta mitt liv, men jag överlevde och gömde mig hos en släkting där jag tjatade på honom att inte kontakta min mamma och berätta. Och jag tänkte hela tiden i drömmen att min kropp borde vara skadad invärtes efter fallet, men ändå fokuserade jag på mitt "skal" och letade efter blåmärken på min hud. Jag kände mig väldigt fysiskt skadad men kunde inte hitta några direkta bevis för det.
I stället yrade jag runt på en parkering och tjatade på släktingen att inte avslöja mig.