Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Bakgrunden är att jag har en äldre släkting som bor i Stockholm. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte hälsar på h*n så ofta som jag kanske borde. Förra veckan var jag i Stockholm bara över dagen, och jag övervägde att spontanöverraska min släkting. Men gjorde inte det.

Inatt drömde jag att jag arbetade på en sjukhusavdelning. Min släkting låg i ett av rummen, som hade en infektionstriangel på dörren = bara viss personal går in där och de måste följa speciella hygienföreskrifter. Jag ville inte att släktingen skulle veta att jag arbetade på avdelningen, och jag ville inte träffa h*n. En gång när jag gick förbi dörren när den stod på glänt, så blev jag rädd att h*n hade sett mig... för det hade varit så hemskt om h*n fått veta att jag funnits där hela tiden, men inte gett mig till känna!

Jag hade en märklig dröm inatt kring livet. Drömmen höll mig kvar så länge att jag vaknade inte förrän 15:30 idag.

Allt kretsade kring min ensamhet och livets mening. Min tes var att allt detta är en slags uthållighetssimulator och enda vägen till lycka är självmord - för då "vaknar" man upp från simulatorn.

Vi befinner oss alltså i ett Tier 2 universum där all lycka vi känner egentligen är en illusion. Får man t ex ett barn så blir man oftast glad, kanske t.o.m lycklig; men för att illusionen fortfarande ska fortskrida så måste någonting bryta din lycka. Det är därför t ex barn mördas eller blir mördare själva.

De flesta på jorden är rätt trötta på all skit och för att hålla en viss balans så måste lyckan eller glädjen över en händelse brytas.

De som tar sina liv hamnar i Tier 1, där de får leva i riktig lycka ihop med en frisk natur.

Låter kanske flummigt, men det var en tankeväckanade dröm.

Vaknade nyss ur en ur en ganska skruvad dröm som jag skrev ner.

Firade en polares syrras födelsedagsfest hos deras föräldrar i byn. När vi skulle gå hem gick vi en omväg som tog 5-6 timmar bara att komma ner till kyrkan (IRL ligger deras hus typ 100 meter från kyrkan). Min polare och jag går på en ca 3 meter hög stenmur, han lyckas klättra ner men för mig är det svårare. En annan polare säger något i stil med: "man ska sätta första foten på en bra sten och samtidigt alltid hålla fast i pappret med ena handen", jag hade ett papper i handen där jag hade skrivit ner någon kejsares namn.

Några i kompisgänget byttes ut mot eller förvandlades till en kejsare och hans följeslagare, dom var hotfulla. För att dom skulle låta oss gå därifrån var jag tvungen att utmana en utav kejsarens undersåtar, som satt i en svävande träbur, vi fick var sin pytteliten nål och en liten skruv vi skulle göra något med. Han i buren tog sin nål och skruv och började snurra runt i jättehög hastighet. Han såg ut som en blandning utav Steve-o och någon slags vilde. Jag visste inte vad uppgiften gick ut på men det kändes som att Steve-o hade gjort detta förut. Jag sprang en bit bort till ett vitrinskåp där jag såg något som liknade en lejontand, jag tog den, sprang emot gruppen och kastade tanden mot Steve-o, tanden flög in i buren och förvandlades till två blåa fjärilar.

Nästa stund går jag och pratar med kejsaren i ett palats och han säger att jag har räddat Japans framtid.

Jag var med min klass från gymnasiet. En kille skulle visa hur han bodde att han varit nära på att dö men nu hade han en jättefin lägenhet. Skulle visa alla hans saker o hur fin utsikt han hade. Jag berättar jag bor också i detta huset bor över dej. Men jag har inte lika fint hemma o inte lika bra utsikt. Har ingen balkong o ingen trädgård. Okej säger de de bryr sig knappt eller tror inte på mig. Vill inte se min lägenhet. Jag säger hue mycket jg älskar han som vi är hos.
Vi ska göra något roligt sätter oss i fönstret hemma hos honom som är jättefina stora fönster som i ett slott, och ska hoppa ner på marken o göra konster i luften . De har en pool nere på marken. De hånar mig o säger ironiskt att de borde prova att bo som jag , o säger åt mg att gå o duscha . Jag säger okej om du vill det men jag är knappt smutsig. Jo du har smutsat ner dig. Säger inte emot de har jättefina duschar. Råkar lägga min handduk så den blir blöt eller båda blir blöta men sen får jg en ny. Är fortfarande glad trots att de ogillade mig och hånade mig

Jo i början när vi var utanför lägenehte och väntade så var det jättefina stolar och gudien berättar att de har en stil som ska påminna lite om 1800-talet. Och berättar mycket hur dyra deras stolar är.
Jag tycker det är konstig stämning... Jag är den enda som sgäer något jag säger "jag gillar inte 1800-talet" och de tycker nog att jag är en idiot som säger något. men jag tyckte det var roligt.

Drömde en ångestfylld dröm om att jag hoppat på ett tågvagn utan lok - eftersom det inte fanns något lok så trodde jag att det var safe att gå omkring där lite. Vagnen kunde ju inte åka någonstans. Det var inget folk ombord, men det såg ändå inte ut som om vagnen varit avställd länge. Järnvägsspåret gick genom skogen, det var soligt, grönt och varmt med fågelsång. Men plötsligt sattes vagnen i rullning! Jag hoppade av i sista stund. Då upptäckte jag att jag glömt min plånbok kvar på tåget! Och vi var inte längre i skogen utan i en storstadsdjungel, och jag stod där utan pengar och visste inte var jag var...

Tror mycket av detta kom av att jag var i Stockholm för sista två veckor sedan när det blev totalt kaos och ett tåg blev stående nästan hela natten någonstans utanför Gnesta. Det var rena turen att jag hann ut från Stockholm i tid, och det där har jag tänkt på sen med lite ångest. Hade varit förfärligt att vara på det tåget som blev stående i "vildmarken" utan fungerande toaletter och el, och med fönster som ej fick öppnas... Och det andra alternativet hade varit att bli kvar i Stockholm över natten och inte ha någonstans att övernatta kanske... därav storstadsdjungeln.

Drömde att jag var i en Saw-liknande situation. Var tvungen att skära halsen av mig för att överleva, hur nu det skulle gå till. Kände runt på adamsäpplet var det vore optimalt att skära. Var inte särskilt rädd. Hade en brödkniv och började skära lite runt den högra halspulsådern. Det började komma några droppar och jag vaknade långsamt. När jag insåg vad jag höll på med blev det varmt i ådrorna och pulsen ökade av ångesten. Då vaknade jag helt.

Kan ha berott på att jag samma dag såg hur IS-medlemmar med glädje berättade för sina fångar att de skulle halshuggas.

Jag hade en riktgt bökig dröm i natt.

Körde olika lastbilar och krockade hela tiden, in i väggar, personbilar, körde igenom industriportar, in i stora maskiner.
Efter varje krock så böt jag lastbil, det sjukaste var att jag hade med en gubbe som jag tror var körskolelärare,
helt skruvat. sen vaknade jag.

Kan poängtera att jag var helt nykter och drogfri när jag sov.

Drömde om en man jag kände för över 20 år sedan, och som är död sedan åtta år tillbaka. I drömmen var jag på den dansförening där han och jag var medlemmar då för 20 år sedan. Det konstiga var att alla som dansade runt omkring mig var suddiga. Plötsligt kom HAN in! Han hade på sig sin paraduniform, och var fantastiskt snygg och i högsta grad levande. (Han var kapten i reserven i verkligheten, så han ägde säkert en sådan uniform, men jag såg honom aldrig i den.) Han kom emot mig, mellan alla de suddiga gestalterna som var som färgfläckar, och vi dansade, dansade... Plötsligt slog det mig vad som hade hänt: han var död och jag var också död, vi var spöken! De andra såg oss inte och vi såg dem suddigt, för att vi var i en annan dimension! Vaknade med ett ryck, det var kusligt verkligen!

Drömmen kommer sig av många saker: jag har tänkt mycket på den mannen på sista tiden av någon anledning, han är ett exempel på gammal kärlek som liksom aldrig går över. Och då var jag aldrig ens tillsammans med honom på riktigt, jag beundrade honom bara på avstånd och blev blyg inför honom när jag "måste" prata med honom (jag var ung då).

Detta med de suddiga dansarna kommer sig av att jag ska gå och göra ett reportage om ett dansställe nästa vecka, och jag har funderat på om jag borde göra bilderna suddiga så att man bara ser farten och rörelsen och färgerna. Men ingen kan komma och säga att man röjt deras hemliga vistelseort etc..

Vidare har jag sett en hel del skräckfilm...

Ja man kan ha bra sjuka drömmar, jag kommer ofta ihåg mina så jag några på lager.

Men som inte var så flippad var när jag var på affären, då satt den en brud i kassan med namnbricka på, läste att hon hette Kristin.
Sen drömde jag om Kristin hela natten, hände en massa saker, vi var i skogen och grillade,sen helt plötsligt var vi Göteborg på stan, vi besökte en massa ställen och saker, fast den Kristin som var i drömmen var någon helt annan tjej än hon i kassan

Mina går nästan alltid att härleda. Jag vet var jag har fått de olika elementen ifrån.

Förresten glömde jag en bakgrundsgrej som kan ha spelat in i drömmen om mannen på dansföreningen. Jag var nämligen tillsammans med en annan man i den föreningen på riktigt i verkligheten, och en gång när han och jag hade stannat sist av alla och dansat, så sa jag: "undrar om det här kommer att finnas kvar om hundra år?" och då sa han "vi kanske är här och dansar då också!" Och då tänkte jag på att vi skulle komma dit som spöken fast det inte var så han hade menat (han hade menat att vi skulle bli mycket gamla och hålla oss friska). Det har nog stannat i minnet någonstans.

Oki, ja lite weird dröm du hade är kul när man kommer ihåg.

Drömde att jag spelade på sådana här trissor, enarmade banditer. Detta efter att ha sett de nya Twin Peaks...