Jag drömde ett par drömmar inatt som jag skrev ner. Den som var mest mystisk var den här:
Drömmen utspelades till en början nattetid och jag befann mig ensam i en kontorsbyggnad. Jag var där som obehörig och hade tagit mig in i byggnaden för att leta efter en mikrovågsugn. Jag behövde nämligen värma mina två st Gorbys piroger som jag hade i handen.
Efter att ha smugit runt bland lokalerna hittade jag slutligen en mikro som jag började värma pirogerna i. Under tiden jag väntade på att de skulle bli färdiga gick jag runt i korridoren utanför rummet. Där möts jag av en väktare. Väktaren undrade såklart vem jag var och vad jag gjorde där. Jag förklarade på ett väldigt ologiskt vis, så som bara funkar i drömmar, att jag var den ordinarie väktaren. Av någon anledning förutsatte jag att mannen var en sommarvikarie. Den här lögnen hade aldrig fungerat i verkligheten men här i drömmen lyckades den.
Väktaren blev väldigt glad att jag var där och lät mig följa med honom på hans runda. Jag är med honom ända till rundans slut och vi lämnar byggnaden tillsammans.
Väl utomhus hade det nu blivit dag. Framför mig hade jag ett torg fullt av liv och rörelse. Jag verkade befinna mig i en mindre stad med arkitektur från medeltiden. Ovanför hustaken kunde jag skymta berg i bakgrunden. Staden påminde om en man skulle kunna hitta i södra Tyskland.
Jag säger adjö till väktaren och går ut på torget. Mitt bland allt folk ser jag en plånbok ligga på marken. Jag plockar upp den och tittar i den. Jag minns inte om det var några pengar kvar i den men däremot var det en massa kort.
Plånboken verkade tillhöra en man som hette Bengt. Är inte säker på att jag minns rätt, han hade mycket väl kunnat heta något annat. Jag ser mig omkring och ropar hans namn. Inom kort kommer det fram en kärring som påstår att det är hennes mans förlorade plånbok.
Nu börjar det hända märkliga saker för nu ser jag att på ett av id-korten med mannens namn är det kärringen som är på bilden. Jag frågar henne om det kortet. Kärringen svarar nervöst att det bara är ett skämtkort som de har gjort på skoj. Jag blir misstänksam och tittar runt lite. Längre bort syns ett par poliser och jag säger till kärringen att jag tänker gå och lämna plånboken till dem.
Då börjar hon hysteriskt tjuta "neeeej!"
"Jaja skitsamma" tänker jag och ger henne den förbannade plånboken. Jag går därifrån och ansluter mig till en vän som stod i en annan ände av torget. Nu börjar jag ångra mig att jag inte lämnat plånboken till polisen och plötsligt inser jag att kvinnan var en bedragerska. För nu kunde jag minnas att jag hade sett att alla korten var hennes falska identiteter. Det var hennes foto på bilderna men de hade alla olika namn. Nu störde jag mig som fan på att jag inte hade lämnat den till polisen. Men all denna irritation försvann direkt när jag kom på att jag hade glömt mina piroger uppe på kontoret. Sen vaknade jag.
Det som gör drömmen så jävla mystisk är att av alla de olika namnen som fanns på id-korten så är det bara ett som jag lyckades komma ihåg. Visst det skulle kunna vara en efterhandskonstruktion av mitt minne när jag vaknade men jag är tämligen säker på att det var samma namn. Hon hette "Yvonne Granlund".
Det här är kanske inte så konstigt men när jag precis innan inlägget bestämde mig för att googla namnet fick jag upp en bild som är så satans lik kärringens foto på id-kortet som jag minns det. Hon såg dock något surare ut på id-korten.
http://www.voraforsamling.fi/wp-content/uploads/2011/06/yvonnegranlund.jpg