Inatt hade jag en riktigt blodig dröm..
Drömmen utspela sig i en grotta där jag tog rollen som någon skäggig framtida jag, jag såg ut som en extrem överlevare, en sådan där riktig jakt-o-vildmarksnisse i klassisk John Rambo manér. Jag hade en medhjälpare med mig vid min sida, som hjälpte mig att rigga en jädrans massa invecklade fällor. För han förklarade för mig, att det snart skulle bli riktigt blodigt här inne så fort kombattanterna skulle anlända.
Även fast jag var dåligt informerad och skapligt oförberedd, visste jag exakt vilken position jag skulle inta. Jag hade även en stor dubbeleggad stridsyxa, vilken skulle göra susen sen ifall kämparna skulle komma mig för nära. Men jag var osäker på hur många dessa barbarer var i antal, men jag hade inte räknat med att de skulle klara sig med livet i behåll med tanke på alla fällorna runt omkring oss.
Jag satte mig på huk ovanpå en plattform där jag hade räknat ut att jag skulle vara i säkert förvar när alla fallgropar, rävsaxar, giftpilar och svängdörrar med vassa eggar skulle sättas igång.
Helt plötsligt hörde jag krigarna bröla, och min trogne vapendragare stod sansat i vårat lilla tillhåll, och greppade på sitt svärd för att göra sig beredd att svinga för fulla muggar.
In kom en stor luns till fiende och bakom honom en jävla massa bjässar till, fällornas sattes igång och det flög ett regn av pilar mot kombattanternas kroppar. Den första lunsen fick en stor lans i sig som flög ifrån en slunga bredvid mig, och den genomborrade hans kropp och penetrerade två stycken till och fastnade i bergväggen bakom dem vilket gjorde dessa tre kämpar till ett grillspett.
Det kom ännu mer påfyllning av krigare, och giftpilarna haglade över dem och det flög kaststjärnor och fyllde deras kroppar med vass metall.
Det var helt enkelt förbryllande att se, för deras långa led av stridstillförsel verkade aldrig nå sin peak.
Nu hade den sista fällan slutat verka, och det fick bli en duell man mot man, hur nu jag och min vapendragare skulle klara oss undan detta.
Pilar ven förbi min axel och jag slungade min stora stridsyxa vilt omkring och jag träffade en del av fienderna under mina sving. Men så till min förvåning, hade helt plötsligt min trofasta vapendragare gått upp i rök. Där stod jag nu helt ensam i en omöjlig strid att klara mig undan, och jag kände hur ett vasst svärd högg av fotsulan på mig, och en pil flög genom foten och lämnade ett stort hål efter sig. Fyfan vad ont det gjorde, vilken smärta som uppkom blott för att vara en dröm.
Där tog eländet slut och jag vaknade rätt så omskakad, men pustade ut för att det bara var en oskyldigt våldsam dröm.