+40 år och hoppar på testotåget 4 life!

Seratonin påslag 24/7 är omöjligt även på testo, upp och ner fram och tillbaka...men när lyckan finns där spelar svackor i humöret ingen roll alls. Mvh

Tack!!

Följt min tråd sedan första inlägget? Smickrande!

Jag förstår om du kan få den bilden. Jag har alltid haft lätt för att skriva. Jag gör det utan att tänka eller sitta och slipa på formuleringar. Ord och meningar snarare rinner ner genom mina fingrar och ut på tangentbordet. Det gör att det jag skriver säkert färgas av det jag känner. Dessutom bestämde jag mig redan från början att skriva en rak, ärlig och uppriktig tråd. Mår jag bra så skriver jag det. Mår jag dåligt så skriver jag också det. Jag skönmålar inte vilka vikter som jag arbetar med, jag hymlar inte med att jag tycker sticken är obehagliga etc.

Jag upplevde en enorm boost när testot första gången kickade in. Den boosten färgade garanterat mina inlägg. Men man vänjer sig vid allt. Jag har en kompis som fortfarande känner sig helt oövervinnerlig på testo. Jag gör det inte i samma utsträckning även om jag generellt mår lite bättre på alla plan.

Däremot så har inte Galenikan något att göra med att jag mått dåligt den senaste tiden. Jag åkte på den värsta förkylningen som jag haft på 10-15 år. Innan dess hade frugan samma förkylning och nu har jag smittat vår lilla dotter.

Jag mår bra av att träna. Jag mår som bäst när jag kör minst 3-4 hårda pass i veckan.
Jag mår dåligt när kroppen inte får jobba.

Nu är det dessutom extra dålig tajming. Jag har sett fram emot att känna av den högre dosen Galenika, jag har avsatt årets 12 första veckor till att bygga lite massa innan jag kliver på en lika lång deff inför sommaren. Och precis när startskottet har gått så blir jag sjuk! I vanliga fall hade det spelat mindre roll men nu kändes det extra motigt. Varför? Jag illustrerar med en liknelse:

Om jag springer 1 mil i veckan varje månad och varje år utan något annat mål än att jag vill hålla igång konditionen så gör det inte så himla mycket om jag blir sjuk en av årets 52 veckor.
Men om jag har anmält mig till Stockholm Marathon och har 12 veckor på mig för förberedelser, ja då blir den där förkylningsveckan betydligt mer frustrerande.

Exakt så känns det för mig. Tror jag skrev det i ett tidigare inlägg att det just är emotionellt. Rent rationellt så förstår jag - så klart - att det inte är hela världen.

Så du inbillar dig inte men jag tror mina inlägg kan misstolkas eftersom de svänger i takt med hur det känns just i stunden då jag skriver.


MVH // Ivan

Fortsätt så Ivan,finns ingen anleding att över huvudtaget ha en kurrapport om man inte är 100% ärlig
i den.som jag ser det så är rapporten till för att du själv ska kunna gå tillbaka och utvärdera samt att någon eventuellt ska kunna ta lärdom.I det perspektivet finns det ingen annan väg än 100% ärlighet.

Håller till 100% med. Och sen så är det ju också roligt att läsa andras rapporter och prata med andra och vice versa, blir en extra pepp. Speciellt eftersom man inte går runt på stan med ett stort plaket som säger "Jag kör testosterone för resten av livet!"

Hoppas att psyket håller och att dina skador inte blir värre. Själv dras jag med en jävligt envis axelskada som helt enkelt bara vägrar att ge med sig så jag förstår hur du känner det. Lite decca kanske skulle göra lederna gott, läst om en del som upplever en otrolig skillnad under kur. Nackdelen är den långa spårtiden. Kör hårt!!

Tack för det! Ja, det är irriterande. En sådan liten grej gör stor skada, liksom. Ger det inte med sig får jag ta och kolla upp det. Tänkte ta det lugnt med bänkpressen och tunga vikter och köra med med hantlar istället. Jag funderar faktiskt på en lågdos decca som komplement. Skulle jag nu råka ut för en kontroll på gymet så åker jag dit oavsett eftersom jag konstant ligger på testo. Jag har heller inga planer på att tävla så den längre spårtiden (som samtidigt verkar överdriven baserat på Heavys erfarenheter) spelar liten roll.

Kör hårt du med!

Äntligen! Första passet på 9 dagar. Ett pass där förnuftet besegrade viljan.

Så äntligen kunde jag packa ihop träningsväskan och bege mig till gymet. Det blev senare än vad jag hade tänkt och passet blev också kortare än planerat. Jag hade från början tänkt köra i förmiddags men var helt slut och sov tre timmar istället. Nu blev det istället precis innan stängningsdags och 40 minuter istället för dryga timmen.

Istället för att stressa igenom två muskelgrupper så valde jag att enbart köra bröst.

Var otroligt taggad och träningssugen efter att inte ha kunnat träna på över en vecka. Samtidigt kände jag mig svag. Eller "klen" är ett mer passande ordval. Kombinationen av massor av vilja och ackumulerad träningsgnista och en försvagad kropp bara skriker risk för en onödig skada. Kände faktiskt på mig det; att om jag kör järnet nu så kommer det att straffa sig.

Så jag lyckades slå in på den mer förnuftiga stigen och körde låga vikter och många reps i sammanlagt 22 set.

Inte ett monsterpass där golvet skakar under fotsulorna men: Jag är äntligen igång igen!

Och jag är det utan att ha förvärrat min handled och utan att åka på en ny skada. För att inte stressa handleden så inledde jag med hantelpressar som är snällare eftersom det inte blir samma brytlägen som med stången i bröstpress.

Var uppe och vände på 40 kiloshantlarna men droppade rätt snabbt ner till 37.5, 35 och 32.5 kilo. I vanliga fall undviker jag dropsets men i dag kändes det vettigt. Som sagt; inte alls min vanliga styrka.

Sen blev det fyra set bröstpress på snedbänk i smithen. Rehabvikter i 20 reps. Men jag fick otippat en riktigt bra kontakt och på så låga vikter är det lätt att hålla en helt perfekt teknik. Så jag tror faktiskt att de tog hyfsat bra, trots allt.

Följde upp med fyra set i en bröstpressmaskin. Den här övningen kör jag vanligtvis på fullt mag och som avslutningsövning. I dag låg jag på 20 kilo under maxvikten och det var ändå tungt. Lagom tills jag var klar blev en bänk ledig och jag snodde den snabbt och körde 4 set flyes. I kväll låg fokuset snarare på den stretcheffekten som flyes ger än tunga vikter.

Gick vidare till en annan maskin med kablar där jag höjde upp stolsitsen så mycket det gick och på så vis kramade ur mig 3 set som närmast kan liknas vid nedåtlutande hantelpressar.

Jag avslutade med 3 set pec-dec där jag halverade vikterna mot normalt och körde med 100% strikt och med full kontakt. Det gör jag alltid med med lättare vikter är det väsentligt lättare att verkligen se till att framsida axel inte kopplas in det allra minsta.


Så ett klokt pass där segern ligger i att jag är uppe på banan igen!

Rätt beslut,man skall alltid lyssna på magkänslan och jag kan garantera att med rätt kontakt så kommer du ha rejäl träningsvärk idag. (Nice)

Japp, visst är det så. Läste precis mitt eget inlägg. Ordpolisen i mig avskyr att jag använde "istället" ungefär 1000 ggr. Sådant där kan reta mig. Kontrollbehov? Jag?? Äsch, inte då!

tjenixen!

hur mås det här då?

gött att du kommit igång igen, förkulningar o allt skit de faen inte skoj men man måste lyssna på kroppen o de verkar du lärt dig
helt rätt sänka vikterna även om man hade orkat så får man inte vara för dum


Ploga po!

He's back! Mr Z - äntligen! Jodå, bara bra, själv då?!