Citat:
Ursprungligen postat av
Ålen
Swing it magistern! Din tur.
Tackar. Pinsamt det där med Ranelid, Sent på jorden har jag ju läst. Men den andra dikten var svårare att göra bort sig på.
Ny bok.
Citat:
Doktor Jacob Levin kom körande med sin bil genom Stockholms gator. Det var en tidig vårmorgon med grå dimmor mellan husen. På himlen ovanför taken lyste en rund och blek sol bakom skyar av moln. Det skulle kanske bli en vacker dag. Det var en torsdag fram emot mitten av maj 1911.
Jacob Levin flyttade långsamt sina smala långa fingrar utefter ratten. En sötaktig lukt av kloroform omgav dem. Nyss hade de hållit narkosmasken över en stönande födande kvinnas förvridet öppna mun. Klockan hade ännu icke slagit sju, när han kallats till ett av de sist uppförda husen i Lärkstaden. Nu hade han ett par timmar stått lutad över en säng, där ett nytt liv blev till bland skrik, blod och vatten. En upprörd far hade rusat omkring i skjortärmarna doftande av konjak, som han oupphörligt måste hälla i sig för att inte svimma. Men när Jacob lämnat det unga paret, hade lyckan strålat om dem, medan ett litet blårött ansikte vilat på kudden i den nya lilla sängen, prydd med vita omhängen och en väldig ljusblå sidenrosett. Redan var allt glömt: dödsångesten, skriken, olycksskräcken. Säkert skulle hon bli en av hans goda kunder, den där bleka unga frun, vilkens liv han under några spännande sekunder haft mellan sina händer.