Sängen upptogs av en oredig köttmassa som rörde sig på många ställen samtidigt, diffust kryllande som en myrstack. Det tog mig några ögonblick att särskilja en äldre mans bleka och håriga lemmar från hans partners - den grönskiftande vitheten hos en konvex kvinna med boaconstrictorhuvud - ett huvud krönt med toviga hårstripor som hängde över kanterna på den snuskiga madrassen. Mitt plötsliga uppdykande måste ha fört tanken till en polisrazzia, för den åtföljdes av en flämtning och fullständig tystnad.
Här kommer ett nytt citat.
Förutsättningen är denna: en man har friat till en kvinna, trots att hon har förklarat, att hon aldrig kommer att kunna älska honom. X står istället för mannens namn.
"X", sade hon dåraktigt. "På ett enda villkor - att vi absolut ligger tillsammans i natt." Ansiktet stelnade på honom så att huden stramade och han bet ihop tänderna hårt när hgan ursinnigt svarade: "Du borde ha någon intelligens som motvikt mot din brist på hyfsning - var är den?"
"Förlåt mig", sade hon, när hon såg hur djupt och plötsligt hon hade förargat honom. "Jag kände mig i behov av bekräftelse".
"Jag föreslog något helt annat", sade han och stoppade tillbaka checken i plånboken. "Jag är förbluffad över din brist på förståelse. Naturligtvis kan vi ligga tillsammans om du vill göra det till ett villkor. Låt oss ta ett rum på hotellet här, nu, i detta ögonblick".
Han såg verkligen storslagen ut´när han var sårad som nu, och plötsligt vaknade inom henne insikten om att hans stillsamhet inte var svaghet och att en ovanlig känslighet dodle sig bakom dessa förvillande tankar och och behärskade ord, en känslighet som kanske inte var helt och hållet god heller.
Jag är ganska ohyfsad som slänger in ett nytt stycke ur en bok utan att Eremitens citat är fastslaget, men jag måste bara då denna är fruktansvärt lätt och rolig.
"Kanske borde jag egentligen ha varit neger. Jag skulle tro att jag då hade varit en ganska stor och skräckinjagande neger, ständigt tryckande mitt fylliga lår ganska eftertryckligt mot gamla vita damers avmagrade lår på allmänna färdmedel, framkallande åtskilliga skrik av panik. Vore jag neger, skulle jag också slippa plågas av min mor med uppmaningar om att skaffa ett bra arbete, eftersom inga bra arbeten vore tillgängliga för mig. Vad min mor beträffar, en gammal utsliten negress, skulle hon vara alltför nedbruten av åratals underbetalt slit som tjänarinna för att orka gå ut och bowla på kvällarna. Hon och jag skulle kunna leva ett ganska angenämt liv i något murket skjul i slummen, fria från ambitioner, i ett tillstånd av förnöjd frid, belåtet konstaterande att vi var obehövliga, att varje strävan vore meningslös."
