Gissa Bokcitatet

Dagen innan hade jag avslutat den period av högdragenhet jag ålagt mig och nu gav jag till ett muntert hemkomstrop när jag öppnade dörren till vardagsrummet. Med den gräddvita nacken och bronsbruna hårknuten vända mot mig, klädd i den gula blus och de rödbruna byxor hon haft på sig första gången jag träffade henne, satt Charlotte vid sekretären i hörnet och skrev ett brev. Med handen på dörrvredet upprepade jag mitt hjärtliga rop. Handen hon skrev med slutade röra sig. Hon satt stilla ett ögonblick; sedan vände hon sig långsamt i stolen och vilade armbågen mot mot dess svängda ryggstöd. Hennes ansikte vanställdes av känslor och var ingen vacker syn när hon stirrade på mina ben och sade:
"Kvinnan Haze, den stora satmaran, den gamla kattan, den avskyvärda mamman, den -- den gamla dumma Haze tänker inte låta lura sig av dig längre. Hon har -- hon har..."
Min sköna anklagerska tystnade, svalde giftet och tårarna.

Lolita, Nabokov?

lolita av nabokov

dammit, två minuter sen...

Negus tar hem pokalen efter målfoto. Över till dig!

Börjar få in snitsen på måltjuveriet nu!

Återkommer med citat.

Den här tar man direkt om man läst boken; kapitlet som citatet är taget från är oförglömligt:

Men du är bra du, käre Hermoforos, du är stor och präktig, varje dag uppstiger du fräsch som ett rosenblad, ja det är en syn. Då måste jag absolut tycka om dig, jag kan inte annat, det är stört omöjligt för mig att inte tycka om dig, då känner jag mig som smör, o Hermopompos -
- o Hekatompompos -

Ingen hågad? Nåja, pytsarväl ut lite mer:

Min höft är fulländat rundad och mjuk, särskilt baktill. Din hand följer oavlåtligt denna buktiga yta, följer dess buktning åter och åter, följer och följer, dess mjukhet åter och åter.

Min höft framställer en märklig avvägning av stabilitet och rörlighet. En mobil för ögat och för känseln, ständigt på nytt betraktad av din hand. Dess verkan beror förstås till stor del på materialets inneboende pneumatiska egenskaper. Den del som jag sitter på är fylld av pneuma.

Din hand följer oavlåtligt denna rundade form, åter och åter, den tröttnar icke på att upprepa, på att approximativt upprepa sin rörelse längs den variabelt konvexa ytan.

Du tröttnar icke, hur skulle du tröttna? du som har så dåligt minne. Du minns ju inte från gång till gång. Den dagen man börjar minnas, den dagen börjar man dö. Minnet växer i magen som ett foster, så sakteliga, närapå som i drömmen, det märks inte så mycket än, och man tänker: kanske är det ingenting; men det blir allt tyngre, allt mer fullgånget; slutligen föder jag min död.

Men du minns ingenting, varken om dig själv eller om andra. Du minns inte Thalassodoros, som havet tog tillbaka, du minns inte vad han ropade när han försvann, hur skulle du minnas?

osv.

Jag vet tyvärr inte vad det är, men boken verkar riktigt underhållande... Så nu tycker jag att Pojken med guldbyxorna träder in på arenan och säger svaret så jag kan låna den på närmaste bibliotek.

Ja, antingen var det här svårare än väntat eller så har forumets litterära giganter tagit semester. Vi kör en vända till, sen kan jag droppa en ledtråd:

O barn, om du vill vinna makt, så måste du ha intresse för ditt liv.

O barn, sade den nittonåriga orakelprästinnan till den medelålders något gleshårige gardesbefälhavaren, om du vill ha framgång, så måste du ha intresse för det liv som du kallar ditt. Kom så går vi och badar.

Örnarna sväva över Phaidriaderna, över Pleistos' dal. Bassängen är liten, grovt uthuggen ur klippan, men vattnet från Kastalia är ju berömt. Det är naturligtvis inte meningen att man ska bada två här. Det är meningen att pythian skall bada här ensam, innan hon går in i helgedomen och avger sitt orakelspråk. Men jag sätter mig över konventionen; jag tar mig den friheten.

Eftersom han har kommit hit med sin skrikande offertup och sin klena hårväxt på hjässan och sin klumpiga bål, inte mera så ung, och sitt skramlande svärd och sina malätna ambitioner och sin rädsla att mista livet, skall hon säga åt honom några ord om spelet och spelets regler, då han nu är så angelägen. Solen återkastas från klippan; örnarna häcka på dess topp; myntan doftar i skrevan. O barn, du måste skilja på spelet och spelets regler.

Hon är nog ganska bortskämd den här unga pythian, det märks. Håller ingen efter henne? Ingen håller efter henne, hon har bara fått höra av alla att hon är så märkvärdig. Det är hon förstås. Men man behöver väl fördenskull inte excellerera med allehanda later. Det visar ju bara hur omogen hon är. Vad vet hon om livet? hon med sina tjugo år och priviligierade ställning. Har hon någonsin sett hur man dödar? Vad vet hon då om livet?

Va nu å va tusan!? Ni kan väl gissa lite i alla fall?

Författaren är svensk, typ.

Kallifatides?