Citat:
Le Clezio ??
Nej inte pest. Mer än slags mental farsot som likväl även kan ta sig fysiska uttryck.
Författaren är ett tämligen stort namn men knappast läst av de breda skarorna. Han har en viktig sak gemensam med Pamuk (ej kultur eller nationalitet).
Du tolkar min förmodligen svårtydda ledtråd fel. Det handlar inte om ett land som sträcker sig över två världsdelar.
Tyvärr fel. Det handlar inte om mord.
Författaren är inte engelsman och bor inte heller där. Jag skrev att det delvis var samma världsdel som Defoe.
Citaten är hämtade ur en novellsamling med en löst sammanhållen men likväl tydlig tematik. Nedanstående är från en annan novell än de två övriga:
Istället för att krypa ner i den varma grop han hade grävt åt sig i sängen, gick han fram till skrivbordet, drog fram en stol och satte sig. Han huttrade till: den tunna pyjamasen var för lätt för årstiden. Men varken kylan, tystnaden eller någonting annat yttre kunde få honom att röra sig. Han var helt upptagen av det intensiva tomrum som uppfyllde honom och som tvang honom att sitta kvar med huvudet lyftat och båda armarna vilande mot bordskanten. Han stirrade på väggen framför sig, och det var knappt han vågade andas; hans hjärna hade genom någon sällsam metarmorfos förvandlats till ett konstigt djur, en mask till exempel som krökte sig på jakt efter något okänt föremål. Det kalla djuret krälade omärkligt framåt, hejdade sig och vred undan för undan på sin korta breda kropp för att titta bakom sig. Det hade inga ögon utan nånting som liknade antenner eller hornen på en snigel, som lugnt stack ut från brosket och försiktigt trevade på innersidan av skallen som var täckt av rosafärgade hjärnvindlingar.
Författaren är ett tämligen stort namn men knappast läst av de breda skarorna. Han har en viktig sak gemensam med Pamuk (ej kultur eller nationalitet).
Du tolkar min förmodligen svårtydda ledtråd fel. Det handlar inte om ett land som sträcker sig över två världsdelar.
Tyvärr fel. Det handlar inte om mord.
Författaren är inte engelsman och bor inte heller där. Jag skrev att det delvis var samma världsdel som Defoe.
Citaten är hämtade ur en novellsamling med en löst sammanhållen men likväl tydlig tematik. Nedanstående är från en annan novell än de två övriga:
Istället för att krypa ner i den varma grop han hade grävt åt sig i sängen, gick han fram till skrivbordet, drog fram en stol och satte sig. Han huttrade till: den tunna pyjamasen var för lätt för årstiden. Men varken kylan, tystnaden eller någonting annat yttre kunde få honom att röra sig. Han var helt upptagen av det intensiva tomrum som uppfyllde honom och som tvang honom att sitta kvar med huvudet lyftat och båda armarna vilande mot bordskanten. Han stirrade på väggen framför sig, och det var knappt han vågade andas; hans hjärna hade genom någon sällsam metarmorfos förvandlats till ett konstigt djur, en mask till exempel som krökte sig på jakt efter något okänt föremål. Det kalla djuret krälade omärkligt framåt, hejdade sig och vred undan för undan på sin korta breda kropp för att titta bakom sig. Det hade inga ögon utan nånting som liknade antenner eller hornen på en snigel, som lugnt stack ut från brosket och försiktigt trevade på innersidan av skallen som var täckt av rosafärgade hjärnvindlingar.