Gissa Bokcitatet

Här, den friska natten, svart; den friskare, svartare natten; bakom, det varmare rummet, mer instängt, med de klara ljusen; ute är det friskt, inne är det ljummare, ljusare; ute är det friskt, nästan kyligt; de här svarta nyanserna är dystra när allt kommer omkring; det finns en ångest i att skärskåda så många orörligheter; den glåmiga himlen; trädmassorna, de där glimtarna är iskalla; den här tystnaden nästan dyster; jag är rädd för denna stora stumma natt; inne är det skönt, ljummet, fuktigt, varmt, med mattor, tyger, ordentligt slutna väggar, de mjuka sakernas välbehag; vi går in...jag rätar på mig...jag går tillbaka...

Ljusen är tända på spiselkransen; där är den vita sängen, mattorna, fylliga; jag lutar mig mot det öppna fönstret; ute, bakom mig, känner jag natten: skuggan där skepnader rör sig; tystnaden där sanden knastrar; de höga träden har tätnat i svärtan; de tomma väggarna; och de okända mörka fönstren och de upplysta fönstren, okända; på den bleka himlen detta skälvande av stjärnornas gråtmilda ögon; de ogenomträngliga skuggornas hemlighet, obelysta, uppblandade med någonting väldigt; ah! Där någonting okänt, väldigt... Jag ryser; hastigt vänder jag mig om och griper fönstret, jag trycker till det, jag stänger det hastigt...Ingenting...Fönstret är stängt... Och gardinerna? Jag drar för dem, sådär... Natten är undanröjd.