Gissa Bokcitatet

Ur Mein Kampf av Adolf Hitler.

Imponerande!

Över till dig.

Tack, tack!

Vem ligger bakom dessa rader:

”Där låg Manderley, vårt Manderley, hemlighetsfullt och tyst, som det alltid hade varit. De grå stenväggarna glänste i min dröm, de gotiska fönstren speglade de gröna gräsmattorna och terrassen. Tiden kunde inte förstöra dessa murars fulländade symmetri och inte heller läget. Huset låg som ett smycke i en kupad hand”.

Daphne du Maurier från hennes magnum opus "Rebecca".

Korrekt!

Över till dig.

Tack för det.

Här kommer mitt bidrag:

Diels var antagligen den ende i Tyskland utom führern själv och ett
fåtal närstående som vågade tilltala G. utan att använda någon av hans
titlar. Han kunde tillåta sig detta och åtskilligt annat, men det berodde
egentligen mindre på hans fruktade kapacitet och i Schweiz
deponerade dossierer över Rikets dignitärer än på en speciell
fascination i hans personlighet, en atmosfär av sorgsen demoni som
han utstrålade. Ingen visste hur det ansikte en gång sett ut som nu var
sönderskuret till en råbiffliknande yta där ögonen satt instuckna som
kapris; hans första åtgärd som gestapoman hade varit att uppspåra och
förstöra alla tidiga ungdomsfotografier. Men allt talade för att det
genom sin skönhet och finess skulle ha varit besvärande för en
polisman. Fortfarande fanns det fläckar av känslighet kvar som
verkade snarast oroande genom kontrasten mot resten av ansiktet –
mönstret som ristats med sabelhugg hade överlagrat naturens verk och
medgav inga enhetliga ansiktsuttryck.

Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark?

Korrekt!

Tack!

Vem har vi här då:

”Jag gick tillbaka till staden sent på kvällen, och klockan hade redan slagit tio, då jag närmade min bostad. Min väg gick längs kanalens kaj, där det vid denna tid på dygnet inte fanns en enda levande själ. Men så bor jag också i en avlägsen stadsdel. Jag gick och sjöng, ty när jag är lycklig, gnolar jag alltid för mig själv, såsom fallet är med varje lycklig människa, den där varken har vänner eller bekanta, och som i ett glättigt ögonblick ej har någon att dela sin glädje med. Plötsligt råkade jag ut för ett mycket oväntat äventyr”.

Doktor Glad? Glas menar jag

Nej, men i romanen jag citerar ur utforskar vår eftersökta författare liknande teman som Söderberg gör i Doktor Glas: kärlek och ensamhet. Huvudpersonen i romanen jag citerar ur är också en flanör och melankolisk drömmare precis som Doktor Glas.

Vår eftersökta författare är ingen slipad stilist som Söderberg, snarare en ganska (medvetet?) klumpig sådan. Vår eftersökta författare tillhör dock världslitteraturen, för att inte säga att han intar en mycket stor och central plats i litteraturhistorien. Ja, nu blev det nog busenkelt för de flesta av er.

Så här fortsätter texten:

”I skymundan stod en kvinna lutad mot kanalens räcke; hon lutade sig fram däröver och tycktes mycket uppmärksammat stirra på kanalens grumliga vatten. Hon var klädd i en liten söt, gul hatt och i en kokett, svart mantilj. ”Hon är bestämt brunett”, tänkte jag. Hon måtte inte ha hört mina steg, ty hon gjorde ej den minsta rörelse, då jag gick förbi med återhållen andedräkt och starkt klappande hjärta. Underligt, tänkte jag, hon grubblar tydligen på någonting. Men plötsligt stannade jag som förstenad, då jag fick höra kvävda snyftningar. Ja, intet misstag! Den unga kvinnan grät verkligen. Snyftningarna hördes en hel minut”.

Är det Dostojevskijs Vita nätter?