Citat:
Ursprungligen postat av
DrComfort
Och så kommer jag åter med ett skott från höften: Bruno Schulz?
Nej, men du är närmre geografiskt nu. Den sökte författaren delar dessutom religion med Schulz. Här kommer två citat till, från olika ställen i boken.
Citat:
Någon berättade förstummad och hans vän skrev:
- Två gånger begick jag självmord, eller för att uttrycka mig puristiskt - själv-mord. Den andra gången lyckades jag inte. Jag vet att du vill räcka lång näsa åt mig: du tror att jag behöver möblera om i hjärnkontoret. Lyckades han första gången? Rättframt säger jag dig, kloke ungdomsvän: Den första gången begick jag bara ett inre självmord. Det var mitt sanna självmord. Det enda sanna till idag. När jag skulle begå mitt andra självmord var jag redan dödsmätt.
Ett enda ögonblick är gammalt som tiden. I det ögonblicket, eller själs-blicket blev jag fanatiskt troende. Jag trodde fullt och fast på ett fortsatt liv efter döden. Jag kunde inte föreställa mig att Skaparen är så godhjärtad att han skulle ge mig ro efter min stillade oro.
Jag skall berätta historien om mina två självmord för dig, deras bakgrund och avgrund. Låt den ristas in i ditt minnes svarta marmor, eller i papperets vita.
Citat:
En natt hade mannen iklädd papperskläder han sytt upp av blad från heliga böcker, lämnat begravningsplatsen och begivit sig till Tartargatan för att söka reda på brunnen.
Trots att han var eländig som ett finger, värmde historien om asken av goferträ hans benknotor.
Han behövde inte söka länge efter brunnen. Månen slickade dess väggar med mögelfläckar och bredvid den låg brunnssvängeln, lik en galge som knäböjer inför den hängde.
Mannen tittade ner, men såg ingenting, ty hans ansikte täcktes med spindelväv när han böjde sig över brunnsöppningen.
Han rev sönder den blinda spindelväven i ansiktet och kastade ned en sten för att mäta djupet efter falltidens längd.
Stenen svarade honom.
Från en innerficka drog han fram ett rep, band det kring en yxa och firade ner sig i brunnen, som en sotare i en skorsten.
Vattnet var lika varmt hos hjärtat hos en nyss avliden.
Först då månen likt en pärlprydd turturduva flög upp ur brunnen med en suck, fann mannen goferträasken under vattnet och gömde den i en innerficka. Hans ben sjöng då han drog sig upp.
Morgonsolen hängde som en blodsdroppe över landskapet.