"Han var mätt och styrkt av älgköttet och det han såg kunde inte vara
halluciantioner. Han började tycka synd om människorna som överlevt,
hur kunde kriget vara så grymt. Sen såg han den första människa som
överlevt och inte var en fiende. Det var en liten pojke som stirrade
på honom."
Bokens börjar så här "I krig kan det hända att det enda som blir
kvar av en människa är en grop i marken. Egentligen gör man
gropar för att placera det som finns kvar av människan i dem.
Sen börjar man behandla gropen som om den skulle vara
människan och man lägger blommor på den oftare än man
hämtade till människan när hon var vid liv."
__________________
Senast redigerad av Grovport 2024-09-10 kl. 22:46.
Bokens börjar så här "I krig kan det hända att det enda som blir
kvar av en människa är en grop i marken. Egentligen gör man
gropar för att placera det som finns kvar av människan i dem.
Sen börjar man behandla gropen som om den skulle vara
människan och man lägger blommor på den oftare än man
hämtade till människan när hon var vid liv."
Börjar gissningsleken med Tikkanen. Henrik alltså.
Tack! Var inte säker, men den lätt cyniska tonen förde tankarna till Henrik.
Vad/vem har vi då här?
Du kysser henne. Du vill lika lite som hon att det ska gå så långt som till en konflikt er emellan. Naturligtvis litar de på henne, naturligtvis älskar du henne, naturligtvis är du alldeles för ung för att bli polis eller advokat.
Och så skrattar ni er båda genom ett flertal problemfria månader.
Men en februarieftermiddag är hon försenad från sitt besök i Byn. Du vet att hon inte tycker om att köra i mörker. Du får för dig att hon har åkt av vägen och hamnat i diket, med huvudet blodigt mot instrumentbrädan.
Tabletter trillar ur hennes handväska.
Du ringer Joan.
”Jag är lite orolig för Susan.”
”Varför det?”
”Ja, vad var klockan när hon åkte ifrån dig?”
”När?”
”Idag.”
”Jag har inte träffat Susan i dag.” Joans röst är stadig.
Tack! Var inte säker, men den lätt cyniska tonen förde tankarna till Henrik.
Vad/vem har vi då här?
Du kysser henne. Du vill lika lite som hon att det ska gå så långt som till en konflikt er emellan. Naturligtvis litar de på henne, naturligtvis älskar du henne, naturligtvis är du alldeles för ung för att bli polis eller advokat.
Och så skrattar ni er båda genom ett flertal problemfria månader.
Men en februarieftermiddag är hon försenad från sitt besök i Byn. Du vet att hon inte tycker om att köra i mörker. Du får för dig att hon har åkt av vägen och hamnat i diket, med huvudet blodigt mot instrumentbrädan.
Tabletter trillar ur hennes handväska.
Du ringer Joan.
”Jag är lite orolig för Susan.”
”Varför det?”
”Ja, vad var klockan när hon åkte ifrån dig?”
”När?”
”Idag.”
”Jag har inte träffat Susan i dag.” Joans röst är stadig.
Tack! Var inte säker, men den lätt cyniska tonen förde tankarna till Henrik.
Vad/vem har vi då här?
Du kysser henne. Du vill lika lite som hon att det ska gå så långt som till en konflikt er emellan. Naturligtvis litar de på henne, naturligtvis älskar du henne, naturligtvis är du alldeles för ung för att bli polis eller advokat.
Och så skrattar ni er båda genom ett flertal problemfria månader.
Men en februarieftermiddag är hon försenad från sitt besök i Byn. Du vet att hon inte tycker om att köra i mörker. Du får för dig att hon har åkt av vägen och hamnat i diket, med huvudet blodigt mot instrumentbrädan.
Tabletter trillar ur hennes handväska.
Du ringer Joan.
”Jag är lite orolig för Susan.”
”Varför det?”
”Ja, vad var klockan när hon åkte ifrån dig?”
”När?”
”Idag.”
”Jag har inte träffat Susan i dag.” Joans röst är stadig.
Antar att det är något som legat på nattduksbordet en längre tid:
